Många kulturer i historien har förknippat olika djur med tur, lycka och fruktbarhet.
När kaniner började förknippas med tur kan historikerna inte säga, men man vet att kelterna på 600-talet före Kristus betraktade kaniner som lyckobringande.
Orsaken var troligen att djuret levde under jorden och därför antogs ha kontakt med underjorden.
Därifrån kan synen på kaniner som ett speciellt djur ha spridit sig till andra kulturer – till exempel skrev 1500-talsförfattaren Reginald Scot att britter trodde att en kaninfot kunde lindra smärta.
Sedvänjan att bära en kaninfot som en lyckoamulett uppstod i 1800- talets USA – möjligen som en sammansmältning av europeisk och afroamerikansk övertro.
För att vara en riktig lyckoamulett skulle kanintassen uppfylla ett antal kriterier – ju fler desto bättre – bland annat skulle den ha suttit på djurets vänstra bakben, och kaninen skulle ha dödats vid midnatt på en kyrkogård en fredag som var den trettonde i månaden av en vänsterhänt man.