Varför för en kanintass tur med sig?

I den keltiska världen betraktades kaniner som lyckobringare – men det var först i mötet mellan europeisk och afrikansk övertro i Amerika som deras fötter blev lyckoamuletter.

I den keltiska världen betraktades kaniner som lyckobringare – men det var först i mötet mellan europeisk och afrikansk övertro i Amerika som deras fötter blev lyckoamuletter.

Shutterstock

Många kulturer i historien har förknippat olika djur med tur, lycka och fruktbarhet.

När kaniner började förknippas med tur kan historikerna inte säga, men man vet att kelterna på 600-talet före Kristus betraktade kaniner som lyckobringande.

Orsaken var troligen att djuret levde under jorden och därför antogs ha ­kontakt med underjorden.

Därifrån kan synen på kaniner som ett speciellt djur ha spridit sig till andra kulturer – till exempel skrev 1500-talsförfattaren ­Reginald Scot att britter trodde att en kaninfot kunde lindra smärta.

Sedvänjan att bära en kaninfot som en lyckoamulett uppstod i 1800- talets USA – möjligen som en sammansmältning av euro­peisk och afroamerikansk övertro.

För att vara en riktig lyckoamulett skulle kanintassen uppfylla ett antal krite­rier – ju fler desto bättre – bland annat skulle den ha suttit på djurets vänstra bakben, och kaninen skulle ha dödats vid midnatt på en kyrkogård en fredag som var den trettonde i månaden av en ­vänsterhänt man.