Cirka 2800 f.Kr.: Rackarungar varslar om vår undergång
Korruption, horder av författare samt olydiga barn var för sumererna säkra tecken på att världens dagar var räknade.
Den tidigaste domedagsprofetia som forskarna känner till höggs in i en sumerisk stentavla omkring år 2800 före Kristus:
”Vår jord är i förfall här i dess sista dagar. Mutor och korruption finns överallt, barn lyssnar inte längre till sina föräldrar, och alla män vill bara skriva. Det är tydligt att vi är på väg mot världens ände”, lyder tavlans olycksbådande budskap.
Tillsammans med de egyptiska hieroglyferna är sumerernas skriftspråk världens äldsta.
Sumererna överlevde dock i nästan tusen år. Deras civilisation uppstod redan omkring 4500 före Kristus och är den tidigaste kända civilisationen i Mesopotamien (dagens Irak).
Först omkring 1900 före Kristus började sumerernas språk och kultur försvinna.
Vid det laget hade de sumeriska stadsstaterna i flera hundra år varit en del av det mäktiga riket Akkad, men när det gick under på 2100-talet före Kristus kunde sumererna inte stå emot pressen från yttre fender.
De kuvades slutgiltigt av riket Elam omkring år 2000 före Kristus och återfick aldrig sin forna storhet.
Rom upplevde fyra våldsamma plundringar under antiken och var till slut en skugga av sitt forna jag.
634 f.Kr.: Örnar förutspådde Roms öde
Roms invånare var övertygade om att slutet var nära, när kalendern närmade sig 120 AUC (på latin ab urbe condita – efter stadens grundande).
Enligt en romersk legend hade Romulus, stadens grundare, från Palatinen sett tolv örnar på himlen. Romulus såg fåglarna som ett tecken från gudarna, som ville att han skulle uppföra en mäktig stad.
Enligt legenden var de tolv örnarna dock även ett varsel om undergång. Varje örn representerade tio år, så Rom skulle gå under 120 år efter sitt grundande år 753 f.Kr., alltså 634 f.Kr.
När det året kom spreds paniken i Rom.
Invånarna hamstrade livsmedel och barrikaderade sig i sina hem eller flydde från staden.
När året var slut stod Rom dock kvar, och under de följande seklen blev romarna härskare över hela Italien och Rom blev ett av historiens starkaste kejsardömen.
Först år 476 e.Kr. kollapsade rikets västra del, när germanska stammar avsatte kejsar Romulus Augustus.
Rikets östra del med huvudstaden Konstantinopel bestod ända fram till 1453 – mer än tvåtusen år efter romarrikets förutspådda undergång.
Tertullianus (155–240) var kontroversiell redan i sin samtid, men kallas i dag för den västerländska teologins fader.
Cirka 172 e.Kr.: Domedagssekt ville se Jesus igen
Den tidiga kristendomen var genomsyrad av domedagssekter.
De väntade på att Jesus skulle återvända och skapa ett paradis på jorden, där endast de rättrogna släpptes in.
En av de populäraste profeterna var Montanus, som hävdade att han kunde tala direkt med helige Ande.
I mitten av 100-talet kom Anden över honom under en trans och berättade att den yttersta dagen skulle infalla år 172 efter Herrens födelse.
Då skulle Jesus återvända och omvandla den turkiska staden Pepuza till ett nytt, heligt Jerusalem. Montanus och hans följare slog sig ner i staden, där de bad dygnet runt, fastade i dagar och avstod från sex. På så sätt var de rena och klara att ta emot Jesus.
Trots att Guds son inte dök upp, förblev medlemmarna övertygade. Montanus hade bara tagit fel på året – Jesus var i annalkande.
”Jag tror på det, just för att det är så otroligt!” förklarade teologen Tertullianus i en försvarsskrift för sekten skriven omkring år 203–206.
Tack vare bland annat Tertullianus övertygande argument bestod sekten ända in på 500-talet.
Jesu återkomst var ett populärt motiv under medeltiden och renässansen.
Kristna väntade jordens undergång när som helst
Vandringspredikanten Jesus förkunnade att jorden snart skulle gå under. Sedan dess har kristna försökt räkna ut när domedagen ska inträffa.
1000
Medeltidens bibellärda ansåg att Jesu återkomst och därmed domedagen skulle inträffa tusen år efter Jesu födelse, alltså år 1000.
Många var därför rädda, när år 999 närmade sig sitt slut. Kristna massutvandrade till Jerusalem, platsen för Jesu utlovade återkomst, och plundringar ägde rum i hela Europa, eftersom många kriminella tänkte att de ändå inte skulle få plats i himlen.
När jorden på nyårsdagen år 1000 var intakt, förklarade påve Sylvester II att hans många böner hade räddat mänskligheten den här gången.
1033
Munken Rudolf Glaber från Burgund var också övertygad om att jorden skulle gå under efter tusen år – men tidpunkten skulle räknas från Jesu död.
Glaber fann sina bevis i Uppenbarelseboken, där det står att Satan ska ”befrias efter tusen år”, och att pest och krig bryter ut.
Munken, som levde till 1047, förklarade sin misslyckade profetia med att jorden räddats av ”gudomlig nåd och godhet”.
1284
För påve Innocentius III var islam orsaken till att mänsklighetens öde hängde på en tunn tråd.
Genom att lägga 666, Odjurets tal, till året för Islams grundande kom påven fram till att jorden skulle gå under 1284. Innocentius avled dock femtio år innan domedagen skulle inträffa, och år 1284 var hans uträkning bortglömd.
1306
Även prästen Gerard av Pöhlde presenterade 1147 en domedagsprofetia baserad på vattentät matematik.
Nu skulle domedagen inträffa tusen år efter att den förste kristne kejsaren, Konstantin den store, tog makten i romarriket.
Eftersom Konstantin blev kejsare år 306 skulle jorden alltså gå under år 1306.
Taboriterna var en radikal gren av husiterna, som följde teologen Jan Hus lära.
1420: Sekt ville hjälpa domedagen på traven
Den tjeckiske prästen Vaclav Koranda förutspådde 1419 att domedagen skulle infalla i februari året därpå. Han var ledare för sekten taboriterna och förkunnade att medlemmarna skulle hålla sig hemma denna månad, medan alla syndare skulle dö.
”På dagen ska vi stå upp och finna alla andra liggande döda med näsan i vädret”, hävdade Koranda.
När 1420 förlöpte som normalt hävdade prästen att sekten skulle ge Jesus en hjälpande hand och med våld rena världen från syndare.
”Taboriter är en armé skickad av Gud genom världen för att ta bort allt dåligt”, sa Koranda.
Flera tusen stacks ner av sektens medlemmar. Kloster skövlades och hus brändes ner.
När Jesus ändå inte dök upp gick sekten under i interna strider. På 1430-talet besegrades de sista taboriterna av den tjeckiske kungen Sigismunds riddarstyrkor.
Trycksaker beskrev den kommande flodvågen.
1524: Flodvåg skulle sluka världen
Den tyske astronomen Johannes Stöffler räknade 1499 ut att flera planeter skulle ligga i linje med stjärntecknet Fiskarna den 20 februari 1524.
Stöffler ansåg att detta måste innebära att enorma skyfall skulle utlösa en flodvåg av bibliska dimensioner.
Han spred flera tusen broschyrer om sin profetia i Europa, och snart spred paniken sig.
Skeppsbyggare gjorde strålande affärer, när till exempel den tyske greven von Iggleheim bekostade bygget av en tre våningar hög ark på Rhen.
Dagen innan den beräknade domedagen föll det en smula regn, som utlöste kalabalik bland människor som försökte få en plats på arken.
Hundra personer omkom, och greven stenades till döds, när han försökte hindra den panikslagna folkmassan från att komma ombord.
I London, som pekats ut som den plats där flodvågen skulle börja, lämnade 20000 personer – även högt uppsatta män inom kyrkan – staden för att ta sig till högre mark.
När flodvågen uteblev, räknade Stöffler om och fann att rätt år var 1528, men ingen litade längre på honom.
1666: Konservativa ryssar brände sig själva
För kulten ”De gammeltroende” var tsar Aleksej Antikrist. Han krävde nämligen att hans undersåtar skulle göra korstecknet med tre fingrar i stället för två, som traditionen föreskrev i Ryssland.
Kultmedlemmarna fruktade att en så hednisk sedvänja skulle leda till världens undergång, så de vägrade.
Många barrikaderade sig hemma eller i kyrkan.
När tsarens soldater kom för att gripa dem satte de eld på byggnaden och brände sig inne, så att deras själ inte skulle förgöras.
Tjugotusen män, kvinnor och barn dog i lågorna. Det fick inte tsaren att ändra sig, och i dag är kulten i stort sett utplånad.
I denna karikatyr från 1843 har en millerist krupit in i sitt skafferi med sitt förråd, medan han inväntar undergången.
1844: 100 000 sålde allt de ägde
Efter många års studier av Bibeln kunde den amerikanske farmaren William Miller se sådant som ingen annan lagt märke till i den heliga boken.
Invecklade uträkningar och läsning av Daniels bok i Gamla Testamentet hade övertygat den självlärde predikanten om att jorden skulle gå under den 22 oktober 1844.
Då skulle Jesus återvända och döma alla till himlen eller helvetet.
”Jesus Kristus kommer att uppstå, väcka döda helgons kroppar och skicka alla kristna och återuppståndna helgon till Herren i himlen”, löd Millers optimistiska förutsägelse.
Värre skulle det gå för alla icketroende. ”Jorden kommer att renas med eld, människans verk kommer att förstöras, och de onda kommer att brännas till aska”, förutspådde profeten.
William Miller avled fem år efter sin misslyckade förutsägelse – fast övertygad om att domedagen var nära.
Millers profetia trycktes på tavlor och hängdes upp i kyrkor runt om i USA. Även tidningar och trycksaker spred budskapet om domedagen. Enbart i New York var 600 000 exemplar av Millers förutsägelse i omlopp.
Över 100 000 amerikaner blev övertygade, och många sålde allt de ägde och hade – materiella tillgångar skulle ändå inte kunna följa med till himlen.
”En del stannar uppe på nätterna iförda sina vita ’himmelsfärdskåpor’, redo att föras till himlen när som helst”, stod det i tidningen Boston State Democrat.
När domedagen inte inträffade visste de så kallade milleristerna inte vad de skulle ta sig till. Somliga började bete sig som barn, eftersom de var rädda att de inte var oskyldiga nog för att komma till himlen.
En av Millers präster försäkrade sina anhängare om att Jesus satt på ett moln, så om de bara bad extra hårt, så skulle han komma ner och döma syndarna.
De flesta millerister blev bara deprimerade – i synnerhet eftersom hela USA skrattade åt dem. En del millerister angreps av gäng.
Den 22 oktober 1844 blev känt som ”Den stora besvikelsen”.
En grupp millerister ville emellertid inte ge upp utan bildade sjundedagsadventisterna, som i dag har mer än tjugo miljoner medlemmar.
Jehovas vittnen håller ofta stora konferenser, då bland annat nya medlemmar döps.
1874, 1878, 1881, 1910, 1925, 1954, 1975, 2000: Jehovas vittnen står fast
Jehovas vittnen bildades på 1870-talet och byggdes upp kring tanken att Jesus snart skulle återvända och skapa Guds rike på jorden, som därefter skulle vara förbehållet rätt sorts kristna.
Sektens grundare Charles Russell hävdade att domedagen var nära förestående, och skulle inträffa 1874.
När det året gått hävdade Russel att Jesus redan kommit, så det var bara en fråga om tid, innan han gav sig tillkänna. Åren 1878, 1881 och 1910 pekades efter hand ut som domens år.
Med första världskrigets utbrott 1914 kunde det inte råda någon tvekan om att slutet var nära. Men när kriget var över stod världen kvar.
Nya tolkningar av Bibeln visade att 1925 måste vara rätt år. Då skulle även patriarker som Mose och Daniel dyka upp på USA:s gator, och vittnena uppförde ett praktpalats åt dem.
År 1942 kunde medlemstidningen Vakttornet bekräfta att undergången skulle inträffa före år 2000.
År 1954 pekades ut. Även denna gång uteblev katastrofen, och 1966 kunde tidningen avslöja att världen skulle möta ”sitt onda slut” 1975.
År 1984 upprepade Vakttornet att slutet skulle komma före år 2000. När millennieskiftet kom, och den nyckfulla domedagen ännu en gång uteblev, slutade vittnena sätta årtal på jordens undergång.
Men de är fortfarande övertygade om att den är nära förestående.
Astronomen Camille Flammarion var känd för sin tro på det övernaturliga, bland annat telepati och samtal med döda.
1910: Komet skulle gasa jorden
Halleys komet passerar jorden vart 76:e år, men när den närmade sig 1910 var många övertygade om att slutet var nära.
Idén kom från den franske astronomen Camille Flammarion, som i en analys av kometens 22 miljoner kilometer långa svans kommit fram till att den var fylld med den giftiga gasen cyan.
Jorden skulle i sin bana passera genom kometens svans, och därmed skulle hela planeten utsättas för det dödliga giftet.
”Gasen kommer att befrukta atmosfären och möjligen blåsa ut allt liv på planeten”, skrev The New York Times om fransmannens teori.
Trots att andra forskare försökte mana till lugn spred paniken sig. Människor började hamstra gasmasker eller proppa tygtrasor i dörrarnas nyckelhål för att hålla gasen ute.
Driftiga bedragare tjänade förmögenheter på att sälja ”anti-kometpiller”, som marknadsfördes som ”elixiret som skyddar dig mot himlens vrede”, och frisk luft på flaska.
Piller och paraplyer var räddningen
En del britter fruktade att det mäktiga tyska kejsarriket skulle utnyttja giftgasen till att skicka maskförsedda soldater över Engelska kanalen och inta Storbritannien.
Även observatoriet i Greenwich mottog brev från personer som oroade sig för naturkatastrofer på grund av kometen.
”Stilla havet och Atlanten kommer att byta plats i en jättelik flodvåg, som vräker runt hus, fartyg, hajar, valar och alla slags levande varelser”, stod det i ett brev.
När kometen väl passerade, var gasmasker, piller och igenstoppade nyckelhål till ingen nytta, eftersom mängden gift inte var stor nog för att påverka jordens atmosfär.
Det mest anmärkningsvärda som inträffade under den månad som det tog Halleys komet att passera jorden var att Englands kung Edvard VII avled. Kometen fick naturligtvis skulden för dödsfallet.
1954: Ufo var biljett till räddningen
I början av 1950-talet mottog den amerikanska hemmafrun Dorothy Martin dystra varningar om en kommande flodvåg.
Katastrofen skulle inträffa den 21 december 1954 och skövla hela Nord- och Sydamerika.
Enligt Dorothy Martin kom varningen från rymdvarelser från den dittills okända planeten Clarion.
Varelserna försatte henne i trans och kommunicerade genom henne, varpå hon skrev ner deras budskap. Lyckligtvis berättade rymdvarelserna även att ett ufo skulle komma och hämta henne.
Dorothy Martin övertygade en grupp följare om att jorden inte gick att rädda och bildade sekten The Seekers.
Vid midnatt den 21 december 1954 stod gruppen klar i Martins trädgård. Men ufot dök aldrig upp, och även flodvågen uteblev.
Några veckor senare löstes sekten upp. Martin bytte jobb och var fram till sin död 1992 ett synskt medium.
2000: Nyår lamslår elektroniken
De datorer som fanns på 1990-talet registrerade endast de båda sista siffrorna i årtal.
Därför var många rädda att världens elektronik skulle kollapsa, när årtalet gick från 1999 till 2000.
I värsta fall skulle alla kärnvapen avfyras, när militära datorprogram kraschade. Regeringar världen över spenderade miljarder på att byta ut operativsystem.
När millennieskiftet kom uteblev datorsammanbrottet. Endast ett fåtal, obetydliga fel inträffade, som när ljusskyltar på franska universitet angav att året var 1900.
Avbildningar av domedagen är fortfarande populära inom delar av kristendomen.
2028: Nästa nedräkning har inletts
Världen kommer att gå under en generation efter Israels upprättande 1948.
Det påstod författaren Hal Lindsayn i sin bok The Late, Great Planet Earth (1970) och hänvisade till Matteusevangeliets profetior om domedagen.
Eftersom en generation i Bibeln varar i fyrtio år ansåg Lindsay att jorden skulle gå under 1988.
När inget hände blev han utskrattad.
Mariners Church, ett av de största trossamfunden i Kalifornien, har väckt liv i Lindsays teori, men med den förändringen att en nutida generation motsvarar sjuttio–åttio år.
Därmed inträffar domedagen senast år 2028. Innan dess ska mänskligheten enligt Bibeln genomgå sju års prövningar med krig, hungersnöd och epidemier. Den perioden inleds enligt trossamfundet 2021.
