Imageselect & Shutterstock

Guide: Hitta sju grekiska stjärnbilder på himlen

När antikens greker tittade upp på natthimlen såg de inte bara blinkande stjärnor utan bilder av redskap, djur och scener ur mytologin. I dag berättar dessa stjärnbilder om bland annat deras musikalitet och kvinnosyn.

I det varma Medelhavsklimatet vistades grekerna ofta under bar himmel – även på natten. Då hade de möjlighet att studera himlens många lysande prickar och filosofera över varför gudarna hade placerat dem där.

Omkring år 700 före Kristus nämner diktaren Homeros för första gången grekernas stjärnbilder. Han räknar upp dekorationerna på en sköld som sagohjälten Akilles har fått av Hefaistos – guden för eld och smideskonst: ”Där syntes Plejader, Hyader och Orion den starke”.

Citatet visar att antikens greker var vana vid att titta på stjärnor och ge namn åt ­iögonenfallande konstellationer.

Exakt hur namnen har uppkommit vet forskarna inte, eftersom väldigt få stjärnbilder verkligen liknar sina motiv – och andra kulturer har gett dem helt andra namn.

I själva verket härrör flera grekiska stjärnbilder från Mesopotamien (dagens Irak och Syrien), där 6000 år gamla kilskriftstavlor nämner bland annat Oxen och Lejonet.

Liksom mesopotamierna trodde grekerna att gudarna satt stjärnorna på himlen som berättelser åt människorna. Eftersom jorden snurrar runt solen såg de dessutom olika delar av stjärnhimlen vid olika tider på året.

Stjärnorna fungerade därför som ett slags gudomlig kalender, som talade om när det var dags att så eller skörda. När Orion visade sig innebar det till exempel att vintern var på väg.

På Homeros tid hänvisade konstellationerna till saker ur människors vardag – som en oxe eller ett skepp. Under de följande århundradena kom flera av dem dock att representera gudar eller mytologiska hjältar.

År 150 efter Kristus gav vetenskapsmannen Ptolemaios ut verket Almagest, som beskriver de 48 grekiska stjärnbilder som vi känner i dag.

1. Herakles: Krigarhjälte besegrade odjur

De grekiska stadsstaterna låg ofta i krig – inbördes eller mot grannfolk som perserna. Unga män i åldern 18–20 år tränade därför hårt för att vara fysiskt och psykiskt rustade för striderna.

På grund av krigens stora betydelse såg grekerna även hjältar på stjärnhimlen. De inspirerade dem till att följa krigar­idealen – att vara trofast och slåss in i döden. Halv­guden Herakles var den allra störste av dessa hjältar.

Hans mor blev gravid tillsammans med guden Zeus, och som ung fördes Herakles till Olympen, gudarnas boning, där han drack mjölk från den sovande gudinnan Heras bröst.

Han bet emellertid så hårt att Hera vaknade och kastade honom från sig i raseri. Enligt grekernas mytologi bildades Vintergatan av den mjölk som sprutade från hennes bröst.

Herakles blev en mäktig krigare, som besegrade otaliga odjur – bland andra den månghövdade Hydra – och grekerna hyllade honom med stora tempel.

Det mest berömda står i Agrigento på Sicilien, som under antiken var en grekisk koloni.

På himlen står Herakles placerad över Draken, som om han vill krossa odjuret.

© Wayne Southwell

2. Oxen: Tjur förde bort Europa

Stjärnbilden Oxen hämtade grekerna från Mesopotamien, där den omtalas i sumeriska skrifter från 3200 före Kristus. Oxen var populär bland framför allt grekiska bönder, som dominerade befolkningen.

Trots att grekernas kläder och mjölk kom mestadels från får och getter var oxar oumbärliga, när plogen skulle dras.

Tjuren var en fruktbarhetssymbol, som var knuten till myten om den feniciska kungadottern Europa, som är känd från bland annat Iliaden.

Vild av begär efter henne förvandlade Zeus sig till en vit tjur. Europa satte sig på hans rygg, och guden tog henne till den världsdel som fick hennes namn.

Det rödaktiga skenet från stjärnan Aldebaran gav enligt grekerna Oxen ett rött öga.

© Wayne Southwell

3. Skeppet argo: Grekerna fraktade varor till Medelhavets folkslag

Större delen av antikens grekiska städer låg nära kusten. Tillgång till havet gjorde det markant lättare att handla med andra stadsstater.

Grekernas skepp transporterade under antiken varor som vin, spannmål och olivolja till hamnar i både östra och västra Medelhavet.

Där handlade de med andra grekiska stadsstater, deras kolonier och främmande makter. Kring år 200 före Kristus seglade grekiska köpmän ofta till feniciernas Karthago, där de sålde sina varor och köpte dyrbara lila tyger och elfenben.

För att komma säkert fram på dessa resor navigerade grekerna efter bland annat stjärnorna. ­Naturligt nog uppstod därför stjärnbilden Skeppet Argo, som sågs som ett klassiskt grekiskt fartyg med segel och åror.

Skeppet Argo förknippades med myten om hjälten Jason, som på sitt fartyg Argo gav sig ut för att hitta det gyllene skinnet – en uppgift han skulle lösa för att bli kung över staden Iolkos.

Sedan antiken har stjärnbilden flyttat söderut på ­himlen, och i dag är den inte längre till 100 procent ­synlig från Grekland vid någon tidpunkt på året.

År 1930 beslutade Internationella astronomiska unionen att dela upp den omfattande stjärnbilden i tre – fortfarande med utgångspunkt i ett grekiskt skepp.

4. Lyran: Sköldpaddsinstrument såldes för 50 oxar

Oavsett om det var en privat dryckesfest eller en offentlig begravning var lyran en självklar del av underhållningen. Så förtjusta var grekerna i det sjusträngade musikinstrumentet att de förevigade det på stjärnhimlen.

Enligt mytologin tillverkade gudarnas budbärare Hermes den första lyran av ett sköldpaddsskal. Han använde sin uppfinning för att blidka sin bror Apollon, som var rasande över att Hermes hade stulit 50 av hans oxar. Bröderna ingick en byteshandel: Apollon fick lyran, och Hermes behöll djuren. För gre­ker­na var Apollon alla tiders bästa ly­r­spelare – matchad ­enbart av sin elev Orfeus.

Lyran gjordes av djurdelar

  • Antalet strängar: från fyra till tio.
  • Strängarna var gjorda av tarmar.
  • Lyran ackompanjerade ofta, men inte alltid, sång eller tal.

Konstellationen ska föreställa den lyra som Hermes gjorde av ett sköldpaddsskal.

© Wayne Southwell

5. Perseus: Kvinnor var kuvade

Grekiska fruar skulle sköta familjen och hemmet och överlåta åt männen att uträtta stora bedrifter.

I det grekiska samhället förväntades en kvinna gifta sig, föda barn och uppfostra dem. Dessutom skulle hon sköta huset och hålla en låg profil.

Hon fick inte delta i politik eller gå på teater, och hon fick ogillande blickar, om hon gick och handlade utan sällskap av exempelvis en husslav.

Grekernas patriarkala könsroller speglas av stjärnbilderna Cassiopeia, Andromeda och Perseus. När Etiopiens drottning Kassiopeia enligt den ­grekiska mytsamlingen Bibliotheca skröt med sin skönhet skickade havsguden Poseidon ett sjöodjur för att lära henne en läxa.

För att blidka odjuret fjättrade Kassiopeia sin vackra dotter Andromeda till en klippa vid kusten som ett offer. Först när ­hjälten Perseus kom flygande genom luften och dödade monstret slapp hon fri. Givetvis gifte hon sig med sin räddare.

Ihop med bilderna Cassiopeia och Andromeda berättade Persus ­konstellation en historia om kärlek, död och grekernas könsroller.

© Wayne Southwell

6. Orion: Björnen fruktade den store jägaren

När grekiska jägare satt vid lägerelden kunde de få inspiration av att titta upp på Orion. Med sitt breda bälte liknade vinterhimlens bredaxlade jättekrigare en sann urtidsjägare.

Efter cirka år 600 före Kristus var Grekland till stor del uppodlat, och jakt blev med tiden en hobby för de rika.

På sin fritid red de till vilda bergsskogar där de fällde hjortar, harar och vildsvin med hjälp av hundar, fällor och spjut. Köttet sparades till fester, för grekerna åt ­sällan kött till vardags.

Enligt diktaren Homeros höll stjärnbilden Stora björnen ett öga på Orion för att inte bli hans byte.

De tre stjärnorna utgör Orions bälte.

© Wayne Southwell

7. Triangeln: Tre gudar upprätthöll världens ordning

Enstaka grekiska stjärnbilder var väldigt enkla. Tre stjärnor bildar hörnen i figuren Triangeln.

Trots att Triangeln inte refererade till någon konkret mytologisk figur, hade grekerna nytta av stjärnbilden, när de skulle förklara världens uppbyggnad.

Enligt Homeros Iliaden drog de tre gudabröderna Zeus, Hades och Poseidon lott om vem som skulle regera var i universum.

Zeus fick ansvar för himlen, Hades för dödsriket under jorden, och Poseidon fick havet – vilket han var mycket nöjd med.

Land fick de tre gudarna dock dela mellan sig. Stjärnbilden symboliserade för grekerna denna tredelning av världen.

Enligt den romerske författaren Hyginus såg vissa Triangeln som en karta över Nilens delta.

© Wayne Southwell