Missa inte provinsialläkarna!
Från mitten av 1700-talet skrev provinsialläkarna årsberättelser. De finns samlade i en databas och ger värdefull information om livet i bygden.
Läkarbesöket. Oljemålning från slutet av 1800-talet av Karl Aspelin., själv son till en provinsialläkare.
Provinsialläkarnas efterlämnade handlingar är en värdefull kunskapskälla för släktforskaren. Mest centrala är de så kallade årsberättelserna.
Förutom detaljrika beskrivningar av väderlek och hälsa innehåller de referenser till enskilda individer och förmedlar levande skildringar av de lokalsamhällen som läkarna verkade i. De blir ett komplement till andra källor och ger en förståelse för dåtidens levnadsvillkor på ett helt annat sätt än vad kyrkböckernas knapphändiga uppgifter förmår göra.
En inblick i 1860-talets Leksand får vi i provinsialläkarrapporterna för detta distrikt. Livet var hårt: ”Folket i allmänhet redbart och fredligt; lynnet allvarsamt och något tungt; det stränga oupphörliga arbetet (…) torde väl bidraga till den tungsinthet, som man snart märker vara ett rådande drag i folklynnet.”
De var ett härdat folk, människorna vid Siljan. Intressant nog tycktes emellertid den stora hungersnöden i slutet av decenniet inte ha satt några spår i människornas hälsa: ”Dalarnes folk är ej ovandt vid förknappning och nödbröd.”
Årliga rapporter
1755 började provinsialläkarna att beskriva hälsotillståndet i sina distrikt i rapporter som varje år skickades in till rikets centrala ämbetsverk för sjukvården.
Årsrapporterna följde från 1851 ett fast formulär och blev därigenom mer utförliga. En del av dem trycktes. Från 1769 till 1869 finns de till största delen inskannade på Riksarkivets webbplats SVAR. Stora delar av rapportbeståndet finns också gratis sökbara i Medicinhistorisk databas.
Databasen drivs av Linköpings universitet, och här finns även andra viktiga rapportserier. Allt material är transkriberat. Ett exempel är obduktionsrapporterna, eller de så kallade medikolegala rapporterna.
I provinsialläkarens rapport från Leksand 1864 beskrivs Dalarnas folk som härdat och starkt.
Dokumenterade obduktioner
Provinsialläkarna genomförde ett antal obduktioner varje år. För de släktforskare som har en förfader som blivitmördad eller som avlidit under andra uppseendeväckande omständigheter, till exempel i en olycka (då man vanligtvis obducerade den avlidne)är rapporterna av stort värde. De kan ofta vara mycket ingående.
De årsberättelser eller obduktionsprotokoll som inte finns på SVAR eller i den Medicinhistoriska databasen finns på Riksarkivet, och en del av materialet är mikrofilmat.
I årsrapporterna sammanfattade provinsialläkarna sin verksamhet under det gångna året. De beskrev sina tjänsteresor, och när dessa hade ägt rum. Besöken avrapporterades sedan till olika myndigheter.
Därför fungerar årsrapporterna som en viktig ingång, eller ett slags diarium, till andra handlingar, till exempel till obduktionsprotokollen. Årsberättelserna anger vanligen vilka personer som obducerats, och när det skedde.
Provinsialläkarna korresponderade alltså flitigt med andra ämbetsverk. Förutom till Collegium Medicum (med efterföljare) skrev de till rättsinstanser och till ”Konungens Befallningshavande”, det vill säga landshövdingeämbetet (landskansliet).
Det är inte alltid dessa skrivelser omnämns i årsrapporterna. Det är givetvis en försvårande omständighet, men man kan få vetskap om dem ändå, i andra sammanhang. Då får man ”gå bakvägen”.
Dömdes till arbetsfängelse
Ett exempel är fallet Erik Jansson Kyrwill, som år 1838 för tredje gången dömdes för stöld. Efter genomgånget fängelsestraff återfördes han till länshäktet i Falun eftersom han saknade laga försvar, det vill säga möjlighet till försörjning.
Landskansliet dömde honom till arbetsfängelse. Beslutet grundade sig på ett utlåtande av provinsialläkare Bergman i Falun, som förklarade Kyrwill fullt frisk (”så sant mig Gud hjelpe till lif och själ”) och därmed i stånd att avtjäna sitt straff.
Ärendet överklagades till Högsta domstolen, som avslog Kyrwills vädjan. Det är också i denna akt som det fanns en avskrift av läkarutlåtandet, som i original förvaras i landskansliets arkiv.
Eftersom provinsialläkarnas egna arkiv är mycket ojämnt bevarade och material från äldre tid ofta saknas helt, är det tryggt att veta att skrivelser ändå kan återfinnas i de statliga myndigheternas arkiv, även om det krävs viss möda för att hitta dem.
Av provinsialläkarnas rapporter framgår att många svenskar levde i fattigdom och trångboddhet.
Medicinhistoriska databasen
I den Medicinhistoriska databasen väljer man dokumenttypen ”Årsberättelser från Provinsialläkare” i rullisten. Man kan söka på årtal, och under sökord till exempel skriva in en ort eller en läkares namn.
Vi sökte på den lilla orten Björnlunda i Sörmland år 1900 och fick fram en detaljerad rapport skriven av läkare Anders Gustav Nyblin.