I februari 1658 stod den svenske kungen Karl X Gustavs armé utanför Köpenhamns vallar.
I freden i Roskilde samma månad fick den danske kungen Fredrik III avstå ön Bornholm i Östersjön samt Skåne, Halland, Blekinge, Ven, Bohuslän och södra delen av Trondheims län i det som i dag är Norge.
Bornholmarna fick emellertid snabbt nog av den brutale svenske guvernören Johan Printzensköld.
Områden som Danmark avstod 1658.
Den danske kungen underblåste upproret genom att skicka brev till några av öns mest prominenta män för att uppmana dem att driva ut svenskarna.
En kupp planerades, och när den svenske guvernören den 8 december 1658 deltog i en middag med Rønnes borgmästare och öns ledande invånare, slog de till.
Efter mordet på Printzensköld blev Bornholm åter dansk.
Upprorsmännen tänkte ta Printzensköld till fånga, men när han efter handgemänget försökte fly, blev han skjuten i huvudet och avled.
Upproret spred sig till hela ön, och det dröjde inte länge förrän de omkring etthundratjugo svenska soldaterna gav upp.
Tolv dagar senare kom en bornholmsk delegation till Köpenhamn och överlät Bornholm till Fredrik III, mot att han lovade att aldrig avstå ön igen.