Under 1300- och 1400-talet var snabelskor med långa spetsar det hetaste modet bland Europas överklass. Populariteten berodde framför allt på att de opraktiska snabelskorna visade att bäraren var förmögen: De långa skorna gjorde det nämligen omöjligt att utföra kroppsarbete, eftersom den typen av arbeten krävde att man kunde röra sig obesvärat. Med tiden blev snablarna så långa och pråliga att de fick knytas fast strax under knäet för att bäraren skulle kunna gå.
Arkeologer har inte hittat några snabelskor med extravaganta spetsar, men flera historiska källor nämner dem – historikerna vet till exempel att österrikiska riddare var tvungna att klippa av snablarna på sina skor under slaget vid Sempach 1386, eftersom de annars inte kunde strida.
Snabelskor var oerhört populära under medeltiden och betraktades som ett tecken på välstånd.
Kungar förbjöd snabelskor
Snabelskons funktion som statussymbol gjorde den även kontroversiell – i synnerhet för kyrkan – eftersom den betraktades som ett tecken på högmod. Till exempel förbjöd Frankrikes Karl V år 1368 all tillverkning och användning av snabelskor i Paris, medan Englands Edvard IV år 1465 förbjöd skor med en snabel som var längre än cirka fem centimeter.
Snabelskor var även extremt smärtsammma att gå i, har en analys utförd av forskare vid University of Cambridge slagit fast i juni 2021. Undersökningen av 177 skelett från 1300-talet har visat att 27 procent av dem har deformerade och sneda fötter. Före snabelskons storhetstid var siffran endast sex procent.