Tolv fula riddarknep från medeltiden

Attentat, kidnappningar och undercoveroperationer djupt inne i fiendeland: På medeltiden kunde en handfull beslutsamma män, som var villiga att ta till alla möjliga knep, avgöra ett helt lands framtid på bara några minuter.

Visste du att giftmord var så vanligt förekommande under medeltiden att kungar och adelsmän ofta hade munskänk med sig överallt? Det arbetet var inte populärt.

© Bridgeman & Shutterstock

1. Korsfararna bluffade sig in i ointagliga städer

I maj 1098 fick tiotusen korsfarare, som i åtta månader hade belägrat staden Antiochia, ett hemskt besked: En muslimsk armé var på väg att undsätta staden som med sina tolv meter höga murar hittills hade varit omöjlig att inta.

Om korsfararna skulle undvika en katastrof måste de handla snabbt. Den normandiske adelsmannen Bohemund presenterade en dristig plan:

”Inte alla segrar ges av Gud genom svärdet”, förklarade han, och avslöjade att han mot ett löfte om guld och ett kristet dop hade övertalat ett av Antiochias tornbefäl, Firouz, att förråda sin stad. Genom att bluffa skulle korsfararna kunna inta Antiochia på en enda natt.

Några dagar senare kunde Anti­ochias försvarare se att korsfararna packade ihop och försvann, men hären gömde sig bara några kilometer bort. Om natten smög sig Bohemund och 300 riddare bort till ”Två systrars torn”, som Firouz hade ansvaret för.

Allihop hade rakat sig så att de kunde skilja varandra från de skäggiga muslimerna. Med hjälp av Firouz och en stege intog de tornet och öppnade portarna för armén. Antiochia var förlorat – men korsfararhären räddad.

När en kristen korsfarararmé år 1098 insåg att staden Antiochia i Syrien var omöjlig att storma, satsade de allt på en utstuderad plan.

© AKG Images & Boydell & Brewer Ltd.

2. ”Husmödrar” överlistade vakterna

På 1380-talet fick vapen­dragaren Bascot de Mauléon en snilleblixt: nu visste han hur man skulle kunna inta den franska staden Thurie.

Varje morgon hämtade kvinnorna vatten utanför stadsmurarna. Tillsammans med sina kumpaner klädde han sig en tidig morgon i damkläder och mötte upp kvinnorna vid källan.

”Nu har ni varit uppe tidigt”, utbrast en av dem.

Skurkarna svarade med påtagligt ljus stämma och fortsatte mot stadsporten. När de hade passerat vakten blåste de i ett horn; 50 kumpaner stormade då in och intog staden i ett nafs.

3. Dubbla förräderier i Calais

När den franske riddaren Geoffroi de Charny år 1349 med list tänkte erövra staden ­Calais, som kontrollerades av engelsmännen, fick han sig en obehaglig överraskning.

Charny hade fått kontakt med legosoldaten Aimeric, som hade ansvaret för ett av tornen i Calais, och mot en summa av 20 000 guld-écu gick Aimeric med på att öppna porten för en fransk kommandostyrka.

Vid gryningen den 1 januari 1350 smög sig drygt hundra franska soldater, som avtalat, in genom porten men omringades bums av engelska soldater.

Den listige Aimeric hade förrått Charny och varnat engelsmännen som därför låg på lur. Även den franska styrka som stod redo utanför staden omringades. En bitter erfarenhet rikare tillfångatogs Charny­ av engelsmännen.

4. Fiskare erövrade Paris livsnerv

År 1435 var Paris i engelsmännens händer. Fransmännen planerade att svälta ut staden som fick sina försörjningar via floden Seine. De satsade på att inta den lilla staden Meulan­ och därifrån stoppa trafiken på floden.

En natt rodde en grupp franska soldater in i Meulan. De var förklädda till fiskare och hade en stege med sig. Soldaterna utgav sig för att vilja sälja fisk och lade till vid en bro nedanför stadsmuren.

Ingen anade oråd förrän ”fiskarna” plötsligt satte stegen mot muren och lyckades öppna stadsporten för sina kamrater. Därefter kom inga försörjningar till Paris via Seine – och engelsmännen tvingades snart ge upp.

Förklädda till fiskare lyckades franska soldater inta staden Meulan år 1435.

© Bibliotheque Nationale de France

5. Rikard Lejonhjärta lejde lönnmördarsekt

En lönnmördare som inte är rädd för att dö och har massor med tålamod är i stort sett omöjlig att stoppa.

Det fick de kristna kors­fararna i Mellanöstern erfara den 28 april 1192. Den dagen red Jerusalems nyvalde kung, Konrad av Montferrat, genom kuststaden Tyros.

Vid katedralen stoppades han av två munkar som kastade sig över honom, tog upp sina dolkar och dödade honom innan de själva dödades av livvakterna.

Munkarna var elittränade mör­dare utsända av Mellanösterns fruktade lönnmördare assassinerna. Förklädda till munkar hade de månaderna innan fått arbete hos Konrads riddare. Sedan väntade de bara på det rätta ögonblicket.

Samtida källor menade att mördarna var lejda av Englands kung Rikard Lejonhjärta, som ville ha en annan kung i Jerusalem.

6. Serber fick träff på turkisk sultan

Den 27 juni 1389 stod den serbiska armén inför den osmanska armén vid Trastfältet. Eftersom osmanernas styrka var mycket större beslutade adelsmannen Milos Obilic att offra livet för sitt land.

Kvällen före slaget red han in i osmanernas läger och talade om att han var desertör. När soldaterna förde honom till sultan Murad I:s tält kastade sig Obilic­ över sultanen och mördade honom med en förgiftad dolk.

Obilic höggs ned, men hade nått sitt mål. Olyckligtvis var sultanens son en ytterst begåvad härförare och nästa dag krossades serberna på slagfältet.

7. Adelsfamiljer lät skära greven i bitar

När den danskfödde greven Karl I av Flandern under en hungersnöd år 1127 förbjöd adeln i trakten att sälja säd till överpris, beslutade familjerna att mörda honom.

De lejde en grupp riddare som en morgon smög sig in till Karl medan han satt och bad i en kyrka i Brügge. Sedan högg de, till skräck och varnagel, greven i småbitar.

8. Kungens tennisboll kostade honom livet

En mörk februarinatt år 1437 möttes en skara ursinniga män i den skotska staden Perth. Walter Stewart, Earl of Atholl, hade kallat till möte.

Syftet var att planera mordet på kungen av Skottland, Jakob I. Männen hade länge grubblat på hur man skulle bli av med den tyranniske Jakob. Nu hade chansen kommit, för under julen hade kungen flyttat in i Perths oskyddade kloster – utan sina soldater:

”Ödet tycks vara med oss”, förklarade Stewart enligt samtida källor.

En vecka efter mötet var det dags. Kungen hade bjudit till fest och bland gästerna fanns Walter Stewarts barnbarn, som under festen smög sig in i kungens sängkammare och monterade av dörrens låsmekanism.

Vid midnatt drog sig kungen tillbaka och då slog Stewarts män till. Stewarts vän, adelsmannen Robert Graham, hade samlat trettio man för uppdraget. I mörkret använde de några plankor som bro över klostrets vallar. Därefter trängde de in i själva klostret.

I kungens kammare fanns kung Jakob, drottningen och flera hovdamer som plötsligt hörde rop och vapenskrammel. Till sin fasa upptäckte de att dörren till kammaren inte gick att låsa.

Efter att förgäves ha letat efter en annan utgång lyfte kung Jakob upp en stenskiva från golvet. Under stenen fanns ett litet rum som ledde ned till kloakerna.

Kungen kunde ha flytt genom ett stort rör – om han inte hade låtit blockera det några dagar tidigare för att hans tennisboll hela tiden rullade ned i röret.

Kung Jakob gömde sig i det lilla rummet men upptäcktes snabbt när mördarna bröt sig in. Kungen av Skottland mördades med sexton knivhugg.

När kung Jakob hittades stack mördarna ned honom med dolkar och svärd.

© Bridgeman

9. Iskall kung satte påven på plats

När påven Bonifatius VIII år 1303 bann­lyste den franske kungen, Filip den sköne, hoppades han att kungen skulle böja sig för kyrkans makt.

Men Filip reagerade precis tvärtom. Kungen sände genast sin rådgivare, Guillaume de Nogaret, till Italien och han slog sig ihop med påvens dödsfiende, adelsmannen Sciarra Colonna.

Påven befann sig vid den tiden i staden Anagni dit Nogaret och Colonna marscherade i spetsen för 2 000 soldater. För en stor påse pengar fick de vaktposterna att öppna stadsportarna.

Sedan intog de påvens palats. I tre dagar hölls Bonifatius fången innan Anagnis invånare kastade ut angriparna. Påven släpptes fri men dog bara en månad senare, nedbruten av den hårda behandlingen.

10. Skotsk härskare tagen på sängen

Kung Vilhelm I av Skottland fick den hårda vägen lära sig att en armé inte är värd någonting utan kungen själv. År 1174 invaderade han norra England med 80 000 man.

Det såg mörkt ut för engelsmännen men när den engelske adelsmannen Ranulf de Glanvill av spioner fått höra att kung Vilhelms läger skyddades av bara sextio riddare tog han chansen.

I gryningen red Glanvill iväg med 400 riddare på snabba hästar. Angreppet mot Vilhelms läger kom som en total överraskning. Kungen kämpade tappert men omringades snabbt.

Kungen kidnappades och den skotska hären, som berövats sin ledare, fick besvikna vända hemåt.

11. Kidnappning misslyckades totalt

På order av den franske kungen seglade rikets mest ljusskygge man, ”Bastarden från Rubempre”, år 1464 till Nederländerna med 80 skurkar.

Hans uppgift var att kidnappa hertigen av Burgund, Karl den djärve. Hertigen älskade skepp och Rubempre hade därför hyrt ett av tidens bästa fartyg i hopp om att kunna locka ombord hertigen och kidnappa honom.

Planen var bra, men misslyckades. Rubempre pratade bredvid mun på en krog och arresterades.

I ett överraskningsangrepp lyckades engelsmännen kidnappa Skottlands kung framför näsan på kungens soldater.

© Bridgeman

12. Armenierna befriade korsfarar-kung

I april 1123 tillfångatogs korsfararkungen Baudouin II av prins Balak från den turkiska Artukide-dynastin i Anato­lien.

Prinsen lät isolera Baudouin i en ointaglig fästning i de turkiska Taurusbergen. För korsfararna var kidnappningen en katastrof, men bland deras soldater fanns femton armenier som erbjöd sig att befria kungen.

Balaks fästning låg i ett område med många armenier och de armeniska soldaterna klädde sig därför som bönder och vandrade de femton milen genom fiendeland till fästningen.

Under tiden hade de tagit reda på att borgen bara hade en liten garnison och att dess kommendant även hade i uppgift att döma i civila tvister.

Armenierna skrev ett uppdiktat klagomål och lyckades komma förbi portvakten. Så snart de var inne övermannade de vakterna och befriade Baudouin.

Uppdraget var slutfört – nästan. Strax efter aktionen lät prins Balak omringa borgen. I en och en halv månad höll armenierna och kungen stånd men tvingades till sist ge sig. Först ett år senare kunde kungen köpas fri.