Under medeltiden fanns det väldigt få karriärmöjligheter. Föddes du som bonde, dog du troligen som bonde. Var din far skomakare, var det troligt att även du stannade vid din läst. Arbetade dina föräldrar som tjänstehjon, var det väldigt sannolikt att du följde i deras fotspår.
Det medeltida samhället erbjöd dock ett sätt att uppfylla dina drömmar: om du begåvats med lite skådespelartalang, behärskade en smula matematik, hade flinka händer och framför allt en livlig fantasi, så kunde du bryta dig loss från ditt sociala arv och avancera från en utfattig hemlös till kungens mest betrodde. För spåkvinnor och spåmän kunde ”förmågan” att förutsäga framtiden vara guld värd.
Formel berättade om framtiden
Spådomskonsten hade sin storhetstid under medeltiden, men historikerna vet att framtiden var en lukrativ födkrok redan för 2 500 år sedan. Arkeologer har nämligen hittat tretton papyrusfragment av en spåmansguide från antikens Grekland, som användes av det persiska oraklet Astrampsychos.
Världens äldsta spådomar står på en grekisk papyrus, som i dag finns på British Library i London.
Texten är en spådomshandledning med kolumner av siffror – vid varje nummer står en färdigformulerad spådom. Nyfikna kunde uppsöka oraklet, där de ombads att nämna ett slumpmässigt tal. Intill exempelvis talet 101 stod förutsägelsen ”får du ägg, kommer du att drabbas av problem eller olycka”.
Även om spådomar förekom redan under forntiden var det i medeltidens Europa som yrket som sierska upplevde sin storhetstid. Kringresande romer upptäckte att deras ”exotiska” utseende och annorlunda livsstil gav dem en air av mystik. Detta lockade nyfikna personer, som kunde få sin framtid läst i handflatans mönster.
Inom loppet av några år utvecklade spåkvinnorna ett helt system för händernas linjer, som berättade om händelser i framtiden, till exempel: ”Du har otur i kärlek”, eller mer närliggande händelser i stil med: ”Du kommer snart att möta kärleken”.
Det ryktades att vissa spåkvinnor passade på att utnyttja situationen. Medan de höll i klientens händer hade en fingerfärdig medhjälpare möjlighet att länsa dennes fickor.
”Får du ägg, kommer du att drabbas av problem eller olycka.” Antikt papyrus med spådomar.
Att få sin framtid förutspådd blev under 1500-talet oerhört populärt – på goda grunder. Inte nog med att kunderna kände sig klokare och ofta upplyfta, när de fått sin spådom – dessutom var varje besök, och vilken metod spåkvinnan valde, alltid en spännande överraskning.
Ibland läste spåkvinnan klientens öde i handflatorna. Andra gånger kunde molnens form och rörelser avslöja ödesdigra förutspåelser om kärlek och ekonomi. Även jord och kaffesump kunde ge magiska signaler till sierskorna, medan en av de populäraste metoderna var att låta höns trippa runt och picka korn. Beroende på hur mycket hönan åt och hur hon rörde sig kunde spåkvinnan utröna om framtiden såg ljus eller mörk ut.
Spelkort var populära
En metod överträffade dock alla andra och var spåkvinnans starkaste kort – bokstavligt talat. De mystiska tarotkorten gav ett extra inslag av spänning åt seansen. Kunden drog nämligen själv korten och avgjorde därmed sin egen framtid.
Kort och handflator användes flitigt
I synnerhet två metoder var populära bland spåkvinnor. Antingen skulle kunden dra tarotkort, då narren var en eftertraktad symbol, eller så skulle handflatans många linjer tydas.
Narren
Narren går naivt och lyckligt ovetande ut i världen utan att se sig för. Han håller på att falla ut över klippan, och en hund försöker förgäves varna honom. Att ta steget ut i det farliga är nödvändigt för att uppleva äventyr och för att kunna utvecklas och återvända hem som en klokare och kanske rikare människa.
Handflatan
Alla handflator är unika, och varje krusning, fåra och markering har betydelse för handläsningen. För spåkvinnan kunde det räcka med tummen för att utläsa information om klientens passioner, fallenheter och vilja.
Korten dök upp första gången i Italien i mitten av 1400-talet. Då användes de som vanliga spelkort i spelet tarocchi, som påminner lite om vår tids bridge. De färgstarka korten hittade med tiden in i spåkvinnornas tält, där kunderna fick dra kort ur en lek för att utröna sitt öde. Framför allt två kort förebådade stora förändringar i livet:
Kortet ”Döden”, med en teckning av ett ridande skelett med en lie, skulle inte tolkas bokstavligt, även om de som drog det dystra motivet kunde bli både chockade och förfärade. ”Döden” förutspådde inte alltid död – kortet innebar att stora förändringar var att väntaj. I en tid då stora förändringar ofta var lika med svält, naturkatastrofer, fattigdom eller krig, levde ”Döden” emellertid ofta upp till sitt rykte.
Dödens mer positiva partner var ”Narren”. Kortet symboliserade också förändringar, men i form av en resa, som kunden snart skulle ut på – fysiskt eller i anden. Resan bjöd på osäkerhet och fallgropar, men även äventyr och utveckling.
”Döden symboliserade alltid att stora förändringar var att vänta.”
För de bästa spåkvinnorna väntade en lukrativ framtid. Deras förmögna kunder ville nämligen inte bara få reda på sin egen framtid – de ville även veta om tiden var gynnsam för till exempel krig eller en plundringsräd. Därför hade furstar och kungar ofta, utöver sin stab av personliga läkare, präster och generaler, även sierskor eller siare som de kunde rådfråga.
Det innebar att jobbet som spåkvinna eller -man faktiskt var en av få möjligheter för outbildade fattiga att göra en klassresa under medeltiden. En spåman som den kände Nostradamus tog sig ända in i kungaslottets gemak. Han spådde sig från ett liv som apotekare till en position som personlig rådgivare åt den franske kungen Karl IX efter att han i sina syner hade förutspått att kungahuset skulle hamna i svårigheter.
Nostradamus förutsägelser har levt kvar och läses än i dag. Personer med ett behov av att få reda på sin framtid har stora möjligheter att bli spådda – personligen eller online – om så önskas även med den äldsta kända metoden: Den handledning som oraklet Astrampsychos använde. Den översatta texten finns i dag tillgänglig online på British Library, där den som vill kan ställa en fråga, skriva in ett tal och få svar om framtiden – precis som de gamla grekerna för 2 500 år sedan.