3. Handel gjorde världen större
Även om den stora upptäcktstiden tillfaller perioden efter medeltiden, drog handelsmän och nyfikna äventyrare redan under medeltiden iväg för att handla och utforska Gamla världen.
Kryddor och siden från Asien var populära lyxvaror i Europa, och de gav upphov till en global handel, där köpmän från hela världen bytte varor och kunskaper.
Till exempel lärde italienska köpmän sig om handelsrätt, bokföring och bankverksamhet från arabiska köpmän, som var långt före sina europeiska kollegor.
4. Arkitekturen släppte in ljuset
Gästerna i kyrkan Saint-Denis måste ha gapat av beundran, när ett färgrikt ljus mötte dem från korets tio meter höga, spetsbågiga fönster.
Kyrkan, som låg strax utanför Paris, byggdes vid 1100-talets mitt om i gotisk stil, och den har kommit att betraktas som en nydaning av europeisk arkitektur.
Medeltidens byggherrar gjorde upp med forna tiders smala fönster och små, mörka kyrkorum. I stället strävade de mot himlen med byggnader som står kvar än i dag.
5. Den personliga hygienen var god
Fram mot 1400-talet var den allmänna hygienen god. Människor tvättade händerna dagligen, och två månatliga bad var inte heller ovanligt.
Det förändrades dock vid periodens slut, då kyrkan motsatte sig renligheten, som enligt prästerna lätt ledde till synd.
6. Rättssäkerheten blev bättre – för somliga
Efter flera års stridigheter mellan kungar och adel i medeltidens England blev den engelske kungen år 1215 tvungen att underteckna härskarfördraget Magna Charta.
Fördraget inskränkte bland annat kungens möjligheter att driva in godtyckliga skatter från de största markägarna, och det garanterade att ingen ”fri” man kunde straffas utan att först ha dömts i domstol.
Trots att Magna Charta framför allt skyddade landets största jordägare, betraktas fördraget i dag som ett av fundamenten för den moderna rättssäkerheten.
7. Universiteten uppstod
Världens första universitet grundades år 1088 i den italienska staden Bologna. Under de följande århundradena uppstod flera universitet i det mesta av Europa.
Gemensamt för de nya utbildningsinstitutionerna var att de upprättades som sammanslutningar mellan undervisare och studerande, som ville vara fria från de katolska klostren, där all kunskap tidigare centrerats.
Huvudämnet för de nya universiteten var fortfarande teologi, men man undervisade även i ämnen som filosofi, juridik och medicin.
Inom kort kunde medeltidens kungar därför anställa välutbildade ämbetsmän, som inte fått sina kunskaper i klostren utan i stället på läroanstalter, som visserligen upprättats med kyrkans välsignelse, men som inte ägdes av den religiösa institutionen.