Riddarlärling blev Englands regent
Ingen riddare kan mäta sig med William Marshal. Han vann 500 tornerspel, räddade en drottning och besegrade självaste Rikard I Lejonhjärta.
William Marshal deltog i otaliga torneringar där riddare, antingen i grupper eller man mot man, kämpade om ära och berömmelse.
William Marshal var bara fem år gammal när han stod ansikte mot ansikte med döden för första gången. Året var 1152 och inbördeskriget rasade för fullt i England.
Lille William hade tagits som gisslan av kungen av England, Stefan av Blois, som en garanti för att Williams far John Fitzgilbert skulle lämna sin borg. Fitzgilbert lovade att göra så, men ändrade sig i sista stund och vägrade helt enkelt att öppna portarna.
Kungen blev ursinnig och hotade med att döda pojken och William fördes till en hastigt hopsnickrad galge. Men hans far var likgiltig: ”Gör som du vill. Jag har hammare och städ till att smida fler och bättre söner”, ropade han hånfullt.
Turligt nog för William kunde Stefan av Blois inte förmå sig att döda honom. I stället lämnades pojken tillbaka till fadern, som tydligen inte var särskilt mån om sin son. Fitzgilbert kunde inte veta att pojken skulle komma att bli medeltidens mest beundrade riddare.
Började från noll
William var den yngste av fyra söner och kunde inte hoppas på att få ärva vare sig titel eller pengar efter sin far. När han fyllde 13 år skickade fadern honom till Normandie för att bo hos farbrodern William de Tancarville.
I sju år tjänade William som farbroderns väpnare och lärde sig allt en riddare behövde kunna. Snart kunde den unge hetsporren hantera samtliga vapen bättre än alla andra väpnare, och vid 20 års ålder dubbades William till riddare.
Den unge riddaren var emellertid så fattig att han inte hade råd att köpa sig en häst. I stället köpte han en åsna och reste ut i Europa för att delta i tornerspel. Här kunde han tjäna pengar på att sälja besegrade motståndares utrustning.
Räddade drottningen
Redan i sin första tornering vann William en häst. Men när han skulle hämta priset var han plösligt försvunnen. Till sist hittade några riddare honom hos traktens smed, där han låg med huvudet på städet. Under tornerspelet hade hans hjälm fått så många törnar att den inte gick att få av.
William lät sig inte skrämmas av den upplevelsen utan kastade sig genast ut i nya torneringar. Snart ansågs han vara en av de bästa riddarna i Europa.
Vändpunkten i Williams liv kom år 1168, då han tillsammans med en av sina farbröder eskorterade Englands drottning, Eleonora av Akvitanien, genom Frankrike.
Gruppen hamnade i ett bakhåll och Williams farbror dödades. Sedan William sett till att drottningen var i säkerhet red han tillbaka och dödade ensam sex av fiendens riddare innan han blev sårad och tillfångatagen.
Drottningen hade emellertid inte glömt bort den tappre riddaren. Hon beordrade sina män att betala lösensumman för att få honom fri. När William återvände till England utnämnde kung Henrik II sin hustrus räddare till den äldste sonens livvakt och lärare.
I tretton år var William den unge prinsens mest trogne följeslagare, ända tills prinsen dog i dysenteri.
Slog Rikard Lejonhjärta
Efter prinsens död kom William åter i tjänst hos kungen. Henrik II låg då i öppen konflikt med sin andre son, Rikard Lejonhjärta, som vistades i Frankrike.
När Rikard Lejonhjärta år 1187 fick veta att hans far befann sig i närheten av den franska staden Chinon skyndade han sig iväg med en grupp män för att gripa kungen.
Men i brådskan glömde Rikard Lejonhjärta sina vapen, och plötsligt stod han öga mot öga med Henriks trogne riddare William Marshal. När William närmade sig Rikard Lejonhjärta insåg prinsen att han saknade vapen, och ropade skräckslaget:
”Vid Gud, döda mig inte, Marshal! Jag är obeväpnad!”
William nöjde sig med att fälla Rikard Lejonhjärta genom att döda hans häst med lansen. Och kungen var räddad.
Efter sin död år 1219 begravdes William Marshal i Temple Church i London, där hans grav ännu finns kvar.
Rikets mäktigaste man
När kung Henrik dog några år senare blev Rikard Lejonhjärta Englands kung. När han mötte William klandrade han riddaren för att han försökt döda honom.
”Om jag velat döda dig skulle jag genomborrat din kropp som jag gjorde med din häst”, svarade William torrt.
Rikard Lejonhjärta var imponerad av Williams mod och inlemmade honom genast i sitt följe. Under Rikard Lejonhjärtas regim blev William en mäktig man. Bland annat utnämndes han år 1194 till marskalk med ansvar för rikets militär.
Efter Rikard Lejonhjärtas död år 1199 tjänade William ytterligare två engelska kungar, innan han själv dog år 1219, vid 72 års ålder.
På sin dödsbädd befallde han att alla hans jordiska ägodelar skulle skänkas till de fattiga i England. Därefter tog han farväl av sin familj.
”Jag kan inte stanna kvar hos er längre. Jag förmår inte värja mig mot döden”, löd orden från den man som hade besegrat alla fiender på sin väg.
William Marshal var kanske den bäste, men långtifrån den ende hårdföre riddaren under medeltiden – vi har satt ihop en topplista som ger dig överblick över historiens tio bästa riddare.