År 1054 såg jordens befolkning något förunderligt. På himlen lyste en stjärna så klart att den i 23 dagar i sträck kunde ses från soluppgången till solnedgången. På natten var den synlig under en ännu längre period, för det rörde sig om en supernova – en stjärna som 6 500 ljusår härifrån exploderade och brann ut.
Supernovan iakttogs på flera håll i världen. En kinesisk krönikeskrivare noterade samma år:
”En gäststjärna har dykt upp. Över stjärnan syns ett svagt gult sken.”
Fenomenet skakade kyrkans dogmer, vilket gjorde att allt omnämnande av det tycks ha förbjudits i den kristna världen. Men en bysantinsk vetenskapsman gjorde i hemlighet uppror, hävdar ett forskarlag med deltagare från universitet i Australien, Sydafrika och Serbien:
På ett guldmynt från 1054 lade han till supernovan.