I en banbrytande ny studie utförd av forskare på medicin och hälsa vid universitetet i Salerno har medeltidens skönhetsprodukter och hudvård granskats i en av samtidens mest respekterade och erkända texter.
Forskarna har gått igenom texten De ornatu mulierum (”Om kvinnors kosmetika”) skriven i 1100-talets Italien, som innehåller mängder av råd om hur kvinnor kan förbättra sitt utseende.
Forskarna har konstaterat att i mer än 40 fall beskriver boken örter, mineraler och produkter från djur för hud- och hårvård, som än i dag, 900 år senare, används i samma syfte.
Många historiker har tidigare varit skeptiska till effekten av textens ingredienser och behandlingsmetoder, men modern forskning på läkemedel ger stöd åt de positiva hälsomässiga effekterna.
Samlingsverket ”Trotula” var väldigt populärt under medeltiden och har överlevt i mer än 100 utgåvor på flera olika språk.
Naturprodukter används än i dag
Traditionellt såldes De ornatu mulierum tillsammans med Liber de sinthomatibus mulierum (“Om kvinnors tillstånd”) och De curis mulierum (“Om behandlingsformer för kvinnor”) i ett samlat verk som kallades ”Trotula”.
”Trotula” lyfte på ett föredömligt sätt fram kvinnors behov och såldes i hela Europa från Spanien till Polen. Alla texterna tillskrivs traditionellt den kvinnliga läkaren Trotula de Ruggiero, men forskning har visat att hon sannolikt bara skrev boken om särskilda medicinska behandlingsformer för kvinnor.
Här kan du se en medeltida morgonrutin:
Icke desto mindre slår den nya studien fast att de kosmetiska och hälsovårdande behandlingarna i texten ligger på en hög nivå och måste ha testats åtskilliga gånger.
Texten föreslår till exempel att ansiktet ska rengöras med pulver på åkerbönor. I dag används åkerbönor i produkter som skyddar mot bölder, utslag och vårtor. ”Trotula” berättar också att äggulor är bra om man behöver stärka och bleka håret. I dag betraktas äggulor som nyttigt för att ge näring åt skadat hår.
Några av behandlingsmetoderna är oerhört omfattande. En bygger på en särskild olja baserad på vinsyra, som har en mjukgörande och utslätande effekt. Den så kallade tartaroljan var ingen enkel produkt utan krävde fyra dagars arbete, då en blandning av bland annat vinäger och olja skulle värmas i ett järnkärl.
I studien beskriver forskarna behandlingsformen med den komplicerade oljan, som påminner mycket om en nutida hudkräm:
”Trotula rekommenderar att tartarolja stryka på under natten på grund av dess fetthalt. Det ska göras i minst sju nätter, men särskilt torr hud kan kräva längre behandling i upp till 15 dagar. På morgonen ska huden tvättas med vatten och stärkelse.”
Även i dag innehåller produkter för torr hud ofta denna kombination av vinsyra och vinäger.
Forskarna konstaterar att hudvården i texten har en väldigt modern utgångspunkt, eftersom det framgår att inte alla produkter passar för alla människor.
Precis som kosmetologer arbetar i dag visste författaren från 1100-talet att olika hudtyper kräver olika behandlingar.