De kraftiga rustningarna var inte tillräckliga för att undvika olyckor under torneringarna. Därför fick riddarna bättre säkerhetsutrustning.

När upphörde riddartorneringarna?

Hur länge anordnade adeln i Europa riddar­torneringar?

Riddartorneringar fram till 1624

Den klassiske riddaren med tung rustning och lans för­lorade sin militära betydelse under 1500-talets första hälft, men den traditionella stridskonsten överlevde som sport under många år efter det.
I England höll kungarna en riddartornering på årsdagen för sina kröningar ända fram till 1624, men även senare än så förekom lansstrider vid flera kungliga fester.

Riddartorneringar upphörde tidigare i Frankrike

Vid den tiden hade emel­lertid torneringarna upphört i Frankrike efter att kung Henrik II år 1559 dödats av en lansstöt. Den sportige monarken satt själv i sadeln och stred mot kaptenen för sitt eget garde, när olyckan inträffade. Av säkerhetsskäl var lansarna konstruerade så att de skulle splittras när de mötte hårt motstånd. Trots det trängde en stor skärva från adelsmannen Gabriel Montgomerys lans in i kungens skalle. Han dog efter flera dagars svåra plågor.

h3>Olyckor inträffade ofta under riddartorneringar

Olyckor som denna var inte helt ovanliga under torne­ringar, även om man alltid försökte förbättra säker­heten. Englands beryktade kung Henrik VIII överlevde ett svårt fall år 1528. Somliga experter anser att han fick bestående hjärnskador, som i sin tur ledde till hans extrema fetma och lynniga, tyranniska uppträdande.

Efter dödsfall och invalidiseringar gjordes torneringarna om till den mer ofarliga ring­ränningen. Här var målet att träffa en upphängd ring med lansen. I dag genomförs tornerspel mest som underhållning och turistattraktioner, i Sverige ofta i kom­bination med medel­tida ­marknader, bland annat i Skokloster, på Gotland och på Visingsö.