Medeltidens stridshästar hade en mankhöjd av endast 147 centimeter, visar en noggrann undersökning vid University of Exeter i södra England.
Enligt dagens standard var de ponnyer och ganska långt från de stora hästraser som många har antagit att riddare i rustning använde. Dagens kolsvarta frieserhästar är till exempel 160–173 centimeter, medan en shirehäst är hela 178 centimeter vid ryggens högsta punkt – den så kallade mankhöjden.
Forskarna studerade inte färre än 2 000 hästskelett från medeltiden, innan de kunde konstatera att riddare red på betydligt mindre hästar än berättelser om dåtidens dramatiska dueller i regel ger sken av.
”Det visar sig att saker och ting inte alltid är som man lätt kan tro. Inom populärkulturen framställs stridshästar ofta stora som shirehästar. Men så var det inte i verkligheten. De flesta medeltida hästar var överraskande små. Mycket få av dem var stora som dem vi ser avbildade i filmer eller på museer”, förklarar arkeologiprofessorn Alan Outram.
Mäktiga shirehästar (längst bak) kom till först senare. I 1100- och 1200-talets England stred riddare på hästar som inte var större än dagens fjordhästar (i förgrunden).
Hästarna växte med tiden
Forskarna kom också fram till att riddarna under medeltiden försökte avla fram större hästar. Den största hästen från Englands normandiska period, som inleddes år 1066, hade en mankhöjd av 152 centimeter, medan den högsta hästen från högmedeltiden (cirka år 1200–1350) var hela elva centimeter högre.
