Arkeologer vid Cambridge University i England har undersökt i vilken omfattning medeltidens britter led av inälvsmask. Resultatet blev en överraskning – munkar var hårdast drabbade.
Projektet började med att 44 gravar från 1100–1300-talet identifierades på kyrkogården All Saints i Cambridge. Forskarna undersökte jorden runt skelettens bäckenparti – för att leta efter spår av mask i de inre organen.
Nitton av gravarna visade sig innehålla kvarlevor av munkar, och på dessa räknade forskarna med att hitta färre spår av inälvsmask. Men de blev förvånade.
Trots att medeltidens munkar till skillnad från de flesta övriga britter hade tillgång till rinnande vatten, var de hårdast drabbade. Mer än hälften av munkarna hade haft mask, medan endast en tredjedel av deras församlingsmedlemmar hade lidit av parasiterna.
Avföring användes som gödning
”Munkarna i medeltidens Cambridge tycks ha varit fulla med parasiter”, säger Piers Mitchell vid Cambridge University.
Arkeologerna letar nu efter en förklaring. De lutar åt att munkarna gödslade sina grödor med så stora mängder mänsklig avföring att de ständigt exponerades för mask.
En annan möjlig förklaring är att munkarna åt mer fläskkött än resten av befolkningen – och medeltidens grisar led ofta av inälvsmask.