1. Handlarna klippte sönder mynten
Under 1200-talet övergick bland annat Venedig, Milano och Florens från bytesekonomi till mynt.
Städerna handlade internationellt, och det var smartare att använda kontanter för att köpa till exempel ull i England eller kryddor i Orienten.
Alternativet var att medföra fysiska bytesvaror, som kunde gå sönder eller ruttna längs vägen.
Venedigs lire i silver och Florens florin i 3,5 gram rent guld togs med tiden över av kungar och furstar i bland annat England, Ungern, Tyskland och Norden. Där fick mynten regionala namn och präglades med regentens porträtt som kvalitetsstämpel.
Att fuska med halten guld och silver var ett allvarligt brott, och i England fick falskmyntare handen avhuggen. Småhandlare behövde inte alltid ett helt mynt i ädelmetall.
I stället klipptes mynten i mindre bitar, som användes för flera betalningar, vilket minskade det praktiska värdet.
”Mynten var klippta till nästan den innersta cirkeln, och inskriptionen runt kanten var försvunnen eller svårt skadad”, skrev munken Matheus Parisensis irriterat om denna praxis år 1248.