Ben med makabra skador
Tillsammans med arkeologer vid University of Exeter studerade Creighton skelettdelar som hittades vid ett munkkloster i Exeter år 2007.
Benen, som enligt kol-fjorton-datering är från en period mellan åren 1284 och 1447, har ursprungligen legat begravda någon annanstans innan de flyttades till klostrets gravplats.
Bland skelettdelarna finns ett kranium, ett lårben och ett skenben, alla med pilskador. Enligt arkeologerna träffades kraniets ägare av en pil som gick genom höger ögonbryn, trängde genom hjärnan och fortsatte ut genom bakhuvudet.
Analysen visar att pilen sköts med en långbåge och att den hade en speciell, pansarbrytande spets. Liksom kulor från moderna skjutvapen gjorde pilen ett litet ingångshål och lämnade efter sig ett större hål på vägen ut ur bakhuvudet.
På skenbenet, som eventuellt kommer från samma man, har en pil träffat med så stor kraft att benet sprack. Piltypen tyder på att offret befann sig på ett slagfält när han dog.
Pilen roterade i luften
Skadorna säger forskarna att pilen roterade medurs när den träffade kraniet. Man vet att medeltidens pilar hade fjädrar, som fick dem att rotera i luften och förbättrade deras stabilitet.
Enligt forskarna är det första gången man har fått bevis på att långbågens pilar roterade medurs. Samma princip används i moderna skjutvapen, där räfflade gevärslopp också får kulan att rotera medurs.
Engelsmännens berömda långbåge fick sitt genombrott på 1300-talet och var bland annat avgörande i slagen vid Crécy år 1346 och Azincourt år 1415, då engelsmännen krossade Frankrikes armé.