Bakgrunden: Gud sa åt bondflicka hur hon skulle klä sig
Den 3 mars 1431 fördes Jeanne d’Arc för sjätte gången till rättssalen i ärkebiskopens palats i staden Rouen i Normandie. Syftet med rättegången var att utröna huruvida den franska bondflickan, som hade lett de franska styrkorna till flera segrar över engelsmännen, var en kättare.
Som alltid var Jeanne iförd en tunika och hosor lindade med flera lindor på benen – en mans klädesplagg. Jeanne själv betraktade sitt val av kläder som en ”struntsak”, men enligt Gamla Testamentet var det en synd att klä sig som det motsatta könet. Dessutom väntade biskop Pierre Cauchon, som var en uttalad anhängare av engelsmännen, bara på en ursäkt för att kunna avrätta henne.
”Har du inte tidigare uppmanats att ta av dig dessa manskläder?” frågade Cauchon den anklagade.
”Jo, och jag har alltid svarat att jag inte tänker göra det utan Guds tillåtelse”, svarade Jeanne. Hon förklarade att valet av kläder var en av Guds befallningar till henne.
Två veckor senare dömdes Jeanne för kätteri och tvingades skriva under på att hon hädanefter skulle bära kvinnokläder. Trots det ertappades hon kort därefter i manskläder, och då gavs det ingen pardon: Jeanne d’Arc brändes på bål.
Sedan dess har otaliga forskare lanserat teorier om varför klädseln var så viktig för Jeanne d’Arc. Hade den rent praktiska orsaker – eller var hon i själva verket vad vi i dag skulle betrakta som en transperson?
Under rättegången försvarade Jeanne d’Arc sig själv, och hon drev de engelske-vänliga biskoparna till vansinne genom att argumentera effektivt mot dem.
Gud var viktigare än kläder
FÖR
Jeanne d’Arc hävdade att Gud hade befallit henne att gå i manskläder. En del forskare har argumenterat för att de röster hon hörde var ett sätt bearbeta en sexuell läggning som inte var accepterad av samtiden.
Även efter att Jeanne d’Arc hade skrivit under på att hon inte skulle bära manskläder gjorde hon det, så fort möjligheten yppade sig. Hon påstod själv att det var de enda plagg som fanns tillgängliga.
Flera soldater som hade umgåtts med henne i fält berättade i domstolen att de hade sett henne naken. De tyckte att hon var vacker, men de kände aldrig något sexuellt begär efter henne. De betraktade henne inte som en normal kvinna.
EMOT
Jeanne d’Arc ansåg inte att kläderna var viktigare än hennes relation till Gud. Hon accepterade till exempel att bära klänning, om det innebar att hon kunde gå i mässan under sin fångenskap.
Att klä sig i manskläder var ett skydd mot sexuella övergrepp – både i fält och under fångenskapen, då hon hade manliga vakter. De många lindorna runt hennes hosor gjorde det svårt för en våldtäktsman att klä av henne.
När hon skulle ut i krig var det mest praktiskt att bära manskläder. Hon var ofta iförd rustning, som konstruerats för att bäras utanpå manskläder. Dessutom hade hon inte tagits på allvar som ledare för soldaterna om hon hade stridit iförd klänning.
Slutsats: Manskläder var nödvändiga
Myten om att Jeanne d’Arc var en transperson – eller transsexuell, som det hette 1996 – lanserades av den amerikanska författaren och HBTQ-aktivisten Leslie Feinberg. Sedan dess har flera könsforskare stämt in, medan historikerna är oeniga.
De argumenterar att Jeanne d’Arc betraktade jungfruligheten som källan till sin kontakt med Gud, och därför ansträngde hon sig för att undgå våldtäkt i fält; till exempel sov hon ofta i sin rustning. Hon klagade också över att hon utsatts för våldtäktsförsök i engelsk fångenskap. Efter rättegången blev hon mer eller mindre tvungen att bära manskläder igen, eftersom vakterna tagit hennes kvinnokläder och gett henne kläder avsedda för män.
Att en kvinna klädde sig i manskläder ledde i regel inte till en dödsdom. Teologer som Thomas av Aquino (1225–1274) ansåg att det var acceptabelt om kvinnans avsikt var att bevara sin jungfrulighet. Men det struntade de engelsk-vänliga biskoparna i Rouen i – de behövde en ursäkt för att avrätta krigshjälten.
MYTKROSSARNAS DOM: Jeanne d’Arc ville hålla männen borta.
Jeanne d’Arc brändes på bål för kätteri, eftersom hon klädde sig som en man och höll fast vid att Gud talade till henne.