Medeltidens riddare var oerhört väl skyddade, när de drog ut i krig. Redan på 1000-talet bar riddare både en tjock, vadderad tröja – en gambeson – och en ringbrynja, som bestod av sammanfogade järnringar.
Brynjans kraftiga ringar skyddade krigaren mot de flesta av de hugg och stick som han kunde utsättas för på slagfältet. Moderna rekonstruktioner och analyser har visat att en ringbrynja skyddade väldigt bra mot stick från svärd, lansar och pilar.
För att ha en chans att döda en riddare var det därför bäst att sikta på oskyddade områden på kroppen.