Genom utgrävningar av medeltida kyrkogårdar och analyser av benrester har forskare kommit fram till att den genomsnittliga livslängden i stora delar av Europa var omkring 30–35 år. I vår tids Västeuropa är genomsnittet 79 år för män och 84 för kvinnor.
Den kortare livslängden innebar inte att medeltidens människor blev gamla tidigare än i dag. De löpte dock större risk att dö av sjukdom, och i synnerhet den höga barnadödligheten drog ner den genomsnittliga livslängden markant.
Den australiske läkaren Henry O. Lancaster publicerade 1990 en undersökning av livslängden bland adliga i medeltidens England. Genom att ta bort alla döda under 21 år från sin statistik konstaterade han att resten dog i genomsnitt först vid 65 års ålder.
Undersökningar av icke-adliga i 1400-talets England visar att personer som fyllt 20 i regel kunde se fram emot att leva i ytterligare 21–28 år. Texter från medeltiden tyder på att personer över 50 betraktades som äldre.
Personer som blivit för gamla för att arbeta var ofta respekterade i samhället och fick i regel stöd av familjen, kyrkan eller den lokale godsherren.
Med god vård och kost gick det att bli betydligt äldre än genomsnittet, i synnerhet för eliten. Den italienske dogen (härskaren) av Venedig, Enrico Dandolo, var till exempel 98, när han avled 1205.
Den venetianske dogens imponerande 98 år visar att inte alla dog unga under medeltiden.