Genom utgrävningar av medeltida kyrkogårdar och analyser av benrester har forskare kommit fram till att den genomsnittliga livslängden i stora delar av Europa var omkring 30–35 år. I vår tids Västeuropa är genomsnittet 79 år för män och 84 för kvinnor.
Den kortare livslängden innebar inte att medeltidens människor blev gamla tidigare än i dag. De löpte dock större risk att dö av sjukdom, och i synnerhet den höga barnadödligheten drog ner den genomsnittliga livslängden markant.
Den australiske läkaren Henry O. Lancaster publicerade 1990 en undersökning av livslängden bland adliga i medeltidens England. Genom att ta bort alla döda under 21 år från sin statistik konstaterade han att resten dog i genomsnitt först vid 65 års ålder.
Undersökningar av icke-adliga i 1400-talets England visar att personer som fyllt 20 i regel kunde se fram emot att leva i ytterligare 21–28 år. Texter från medeltiden tyder på att personer över 50 betraktades som äldre.
Personer som blivit för gamla för att arbeta var ofta respekterade i samhället och fick i regel stöd av familjen, kyrkan eller den lokale godsherren.
Med god vård och kost gick det att bli betydligt äldre än genomsnittet, i synnerhet för eliten. Den italienske dogen (härskaren) av Venedig, Enrico Dandolo, var till exempel 98, när han avled 1205.