På 500-talet krossade folkslaget avarerna nästan det östromerska riket och skapade sig ett nytt hemland vid floden Donau.
Utöver ett fåtal beskrivningar i bysantinska källor är våra kunskaper om ryttarfolket emellertid begränsad. Nu avslöjar en ny undersökning att deras folkvandring från Mongoliets slätter till Centraleuropa skedde med rekordfart.
”De tillryggalade mer än 5 000 kilometer från Mongoliet till Kaukasus på väldigt få år. Efter ytterligare tio år bosatte de sig i dagens Ungern. Det är den snabbaste långdistansmigrationen i mänsklighetens historia som vi har lyckats rekonstruera”, säger Guido Gnecchi-Ruscone vid University of Bologna, som har lett forskargruppen .
Avarerna levde ursprungligen på Mongoliets slätter. Mindre än 15 år senare härskade de över ett mäktigt rike i Östeuropa.
Svaret fanns i 66 gravar
Forskargruppen tog dna-prover från 66 avargravar i Östeuropa – däribland de åtta rikaste som hittills hittats. Testerna visade att alla de döda härrörde från Mongoliet, och att deras arvsmassa inte hade blandats med gener från erövrade folk.
Utifrån dna-proverna kunde forskarna utarbeta en tidslinje för avarernas folkvandring på 500-talet.
Precis som Attilas hunner hundra år tidigare var avarerna skickliga ryttare. De använde stigbyglar, så att krigarna kunde resa sig ur sadeln, när de avfyrade sina pilbågar. I 250 år regerade avarerna över stora delar av dagens Balkan, Ungern och Österrike.