U nder medeltiden gick det att kräva att en rättegång avgjordes genom strid. Motparterna skulle då strida mot varandra, tills den ena segrade och därmed bevisade att Gud stod på hans eller hennes sida.
År 979 anklagade riddaren Waldo greve Gero av Alsleben för ett brott. Vilket det var är i dag inte känt, men anklagelsen var så allvarlig att den tyske kejsaren Otto II beordrade en strid mellan parterna.
Under striden fick Waldo två sår i nacken, medan Gero fick ett så hårt slag i huvudet att han fick hjärnskakning och gav upp.
Enligt reglerna hade Gero alltså förlorat. Men medan de båda männen tog igen sig, föll Waldo plötsligt död ner av sina skador.
Nu hade kejsar Otto ett problem: På vems sida stod Gud egentligen?
Kejsaren lutade sig mot stridens första resultat, så greve Gero halshöggs – trots att han slagit sin motståndare.