On Site Archaeology
Skelettet av en eremitkvinna från York

Gåta löst: Inmurad kvinnas identitet avslöjad

De hoptryckta resterna av ett kvinnligt skelett inmurat i väggen i en engelsk kyrka har i åratal förbryllat forskarna. Men nu har de löst mysteriet med hennes identitet – och grymma öde.

Engelska arkeologer och historiker har avslöjat identiteten på ett mystiskt skelett, som år 2007 upptäcktes inmurat i en vägg i ruinerna av kyrkan All Saints Church i York.

Hon blev känd som Lady Anchoress (Fröken Eremit), men genom kol 14-analyser av benen och ett omfattande sökande i lokala arkiv vet forskarna nu vem kvinnan var, och varför hon hamnade inne i väggen.

Syfilis hade vanställt kvinnan

Analyserna visade att kvinnan hade levt på 1400-talet och inte bara led av svåra ledproblem utan även plågats av syfilis i åratal. Sjukdomen var i ett så avancerat stadium att den utan tvekan har påverkat hennes utseende och möjligen även hennes mentala hälsa.

Eremitrceller i Holy Trinity Church, Skipton

Lady German var inte den enda anakoreten (eremiten) i England. I Holy Trinity Church i staden Skipton i norra England finns en anakoretcell kvar än i dag. Anakoreten fick mat genom den lilla gluggen.

© Immanuel Giel

Med den nya informationen som ledtråd letade historiker igenom Yorks gamla stadsarkiv och kom fram till att skelettet måste tillhöra Lady Isabel German, som hade levt i All Saints Church åren 1428–48. Lady German fungerade som en så kallad anakoret, ett slags eremit som isolerade sig från omvärlden för att viga sitt liv åt Gud.

Till skillnad från antikens och medeltidens mer kända eremitmunkar – som valde att förflytta sig långt bort från samhället – satt Lady German instängd i absiden bakom kyrkans altare i 20 år. Genom en liten springa kunde hon få mat och kommunicera med omvärlden.

Det ska emellertid inte nödvändigtvis ses som ett straff för hennes könssjukdom, understryker arkeologerna:

”Det är frestande att tänka sig att en vanställd person skulle bli utstött ur samhället eller tvungen att leva som eremit för att dölja sig för omvärlden. Men vår forskning visar att så inte nödvändigtvis är fallet. Den svåra sjukdomen kunde också uppfattas positivt, som en prövning från Gud, som kunde leda till ett slags martyrstatus”, säger Lauren McIntyre, forskare vid Sheffields universitet.

Skelettet av en eremitkvinna från York

När arkeologerna år 2007 fann det hoptryckta skelettet visste de inte varför det begravts så annorlunda jämfört med andra skelett från medeltiden.

© On Site Archaeology

Skulle gräva sin egen grav

Sannolikt är det alltså sjukdomen som har gjort att hon valde ett liv som anakoret, men det gav henne även en särskild status. I arkiven har historiker hittat åtskilliga exempel på att Lady German var en viktig person i trakten, där hon i det närmaste betraktades som en levande profet, som hade vigt sitt liv åt att be för andras synder.

Ett testamente från en lokal handelsman skrivet 1436 visar till exempel att han lämnade 6 shillings och 8 pence till kyrkan, för att Lady German skulle be för hans själ efter hans död.

”Det är möjligt att Lady German valde ett liv i ensamhet för att behålla sitt oberoende och kontrollen över sitt eget öde.” Lauren McIntyre, forskare vid Sheffield Universitet.

Det betyder dock inte att Lady Germans tillvaro var enkel. Hon fick aldrig lämna eller få besök av andra i det lilla rum där hon tillbringade de sista 20 åren av sitt liv.

Enligt de officiella föreskrifterna för livet som anakoret skulle Lady German även gräva sin egen grav med händerna – vilket hennes hopkrupna skelett förmodligen vittnar om.

År 1448 har hon möjligen, svårt medtagen av gikt och syfilis, krupit ihop för att dö i en grop som hon själv grävt. Hon fick dock äran av att få behålla sin grav i kyrkan, vilket i regel var förbehållet endast de högst uppsatta inom kyrkan och som visar vilken betydelse hon hade i samhället.