Fem skäl till att du lever bättre än en medeltida kung

Sjukvården var livsfarlig

De flesta människor i dagens Europa har tillgång till professionell och vetenskapligt grundad sjukvård.

Som rikets mäktigaste man hade kungen tillgång till medeltidens bästa läkekunniga, men någon egentlig läkarutbildning fanns inte, och behandlingarna byggde ofta på övertro och felaktiga föreställningar om människokroppens uppbyggnad.

Åderlåtning var till exempel extremt populärt och användes mot i stort sett alla sjukdomar. I dag vet vi att åderlåtning endast försvagade patienten, som miste stora mängder blod.

En del behandlingar var direkt livsfarliga – till exempel behandlades pest med preparat som innehöll det giftiga ämnet kvicksilver.

Arsenik – som i dag används som bland annat råttgift – var populärt. En arsenikkur mot sjukdomen mjältbrand gjorde 1311 den tysk-romerske kejsaren Henrik VII så svag att han två år senare dukade under för en enkel febersjukdom.

Maten smakade ingenting

Dagens matbutiker dignar av varor från hela världen, och tack vare snabba transporter och nedkylning är i stort sett allt tillgängligt året runt och till överkomliga priser.

Så var det inte för medeltidens kungar. Dåtidens människor – även kungligheter – fick nöja sig med kött, frukt och grönsaker från närområdet.

Kryddor som svartpeppar, kanel, kryddnejlikor och saffran fanns att få tag i. Men priserna var skyhöga, så endast de allra rikaste hade råd att använda dem i några större mängder – på 1400-talet kostade till exempel ett halvt kilo kryddnejlikor motsvarande en veckolön för en hantverkare i London.

Socker kom till Europa från Mellanöstern under 1000-talet, men eftersom det var fuktkänsligt var det svårt att transportera och endast begränsade mängder nådde fram.

Familjen valde maka

I västvärlden kan de flesta välja vem de vill gifta sig med, och lagar skyddar minderåriga från tvångsäktenskap. Den lyxen hade medeltidens kungar inte.

I regel bestämdes giftermålet av familjen, och syftet var i första hand att etablera allianser med andra furstehus. För att banden skulle knytas snabbt giftes makarna ofta bort i unga år.

Somliga gifte sig till och med som barn. Det gällde till exempel David II Bruce av Skottland, som gifte sig vid fyra års ålder.

Barnäktenskapen var traumatiserande, och det blev inte bättre av att kungahusen var ingifta i varandra, så att makarna därför ofta var nära släkt.

Hemmet var kallt och fuktigt

En varm bostad med täta fönster och rinnande vatten är i dag en självklarhet för de flesta i västvärlden. Medeltidens kungar fick emellertid hålla till godo med en dragig och fuktig bostad utan några som helst sanitetsinrättningar.

Medeltidens slott var nämligen i första hand en fästning, som skulle hålla fiender ute. Byggnaden hade därför tjocka murar, som gjorde rummen fuktiga och iskalla på vintern.

Fönstren var små och saknade rutor. Fönsterluckor höll kyla och vind ute, men hindrade även ljuset från att nå in.

Toaletter fanns det inga. Slottets invånare uträttade sina behov i en potta eller på avträdet, ett litet rum med en latrin försedd med en sits av trä. Eftersom hålet mynnade i en öppen brunn eller vallgraven var besöket en både kall och illaluktande upplevelse.

Kungen hade aldrig ledigt

Webbmöten, mejl och sociala medier gör dagens människor tillgängliga i stort sett dygnet runt, men de flesta väljer själva om de vill stå till förfogande alltid och kan inte tvingas till det av arbetsgivaren.

Jobbet som kung på medeltiden omfattades emellertid inte av några regler om vila och privatliv. Tvärtom.

I slottet kryllade det av tjänstefolk, och en del av dem sov till och med i samma rum som regentparet.

Möten med gäster och rådgivare fyllde dagarna, och kungen fick inte heller försumma att be regelbundet eller att gå i kyrkan.

Till det kom att kungens kropp betraktades som magisk, och många ansåg att det gick att bota sjukdomar genom att röra vid en kunglighet. I synnerhet barntuberkulos, en allvarlig sjukdom i halsens lymfkörtlar, ansågs gå att bota genom att röra vid en kunglighet. Att ständigt vidröras av andra gjorde att kungen frekvent utsattes för smittorisk.