Fanns det kvinnliga riddare på medeltiden?

På 1000-talet behövde en man bara vara utrustad med en stridshingst, en stark svärdsarm och rejält med mod. Då kunde han göra anspråk på en plats bland rikets bästa män.

Fullt så enkelt var det dock inte för de kvinnor som ville delta i krig och strider.

En riddares plikter övergick till familjen

När en riddare på medeltiden dog övergick plikterna till hans familj. Tillfälligtvis, om riddaren inte hade några söner, kunde hustrun eller dottern ta på sig uppgiften.

I fredstid var det en riddares jobb att driva in skatter till kungen, reparera vägar och broar, och säkra lag och ordning i närområdet.

Riddarens viktigaste uppgift var dock att tjäna kungen och fosterlandet i strid, och en man som dubbats till riddare skulle alltid vara redo att dra på sig rustningen och ge sig ut i krig.

Det finns flera kända kvinnliga riddare i historien

Historikerna känner till flera kvinnor som deltagit i strid som riddare, bland annat den engelska Petronilla de Grandmesnil, som på 1100-talet deltog i ett uppror mot kungen.

Även den berömda jungfrukrigaren Jeanne d'Arc har deltagit i strid. Jeanne växte upp i en fransk bondfamilj under hundraårskriget mellan England och Frankrike.

Hon var djupt religiös och endast 17 år gammal lyckades hon få audiens vid det franska hovet. Där övertygade Jeanne kronprins Karl att hon var utvald av Gud att befria Nordfrankrike från engelsk ockupation.

År 1429 besegrade Jeanne d’Arc engelsmännen och deras franska allierade, hertigdömet Burgund, i en mängd slag.

Året därpå togs hon till fånga av burgunderna, som dömde henne till döden för kätteri och för att ha burit manskläder. Endast 19 år gammal brändes hon levande på bål.