Den 29 december 1386 samlas invånarna i Paris kring arenan i klostret Saint-Martin-des Champs. Vanligtvis används arenan för riddartorneringar, men i dag är den skådeplats för en duell till döden mellan riddaren Jean de Carrouges och hans gamle vän Jacques le Gris.
Några månader tidigare har Jean de Carrouges hustru Marguerite anklagat Jacques le Gris för att ha våldtagit henne, men i stället för att dra den inflytelserike le Gris inför rätta utmanar Carrouges honom på en duell. Därmed ligger saken i Guds händer. Enligt den medeltida logiken är det den som kommer levande från arenan som talar sanning.
Så starkt inleds Ridley Scotts storfilm ”The Last Duel”, som kan ses på Disney+. Förutom att denna sanna historia får det att vattnas i munnen på alla som älskar mörka, medeltida dramer, så är historien relevant än i dag – mer än 600 år efter den dramatiska duellen.
Se trailern till ”The Last Duel”
Sanningen sekundär i sista akten
”The Last Duel” bygger på boken med samma namn från 2004. Boken har skrivits av den amerikanske författaren Eric Jager, som är expert på medeltida litteratur. Tack vare ett enormt researcharbete kunde han skapa en överraskande detaljerad beskrivning av duellen mellan Carrouges och le Gris, och författaren har fungerat som konsult under arbetet med filmen.
I en intervju med tidningen Los Angeles Times försäkrade Eric Jager att ”The Last Duel” är ”till minst 75 procent historiskt korrekt”, och det stämmer säkert någorlunda. Filmen är betydligt trognare mot historien än Ridley Scotts tidigare verk som ”Gladiator” och ”Kingdom of Heaven”.
Efter den utmärkta inledningen med duellen – vars utfall avslöjas först i filmens blodiga klimax – spolas tiden tillbaka till när de båda kombattanterna stred sida vid sida i hundraårskriget. Filmen berättar först ur Carrouges synvinkel och sedan ur le Gris hur deras vänskap föll isär.
Duellen var långtifrån den sista
Filmen: Den sista duellen?
Filmens titel syftar på att duellen var den sista i Frankrike, då Gud skulle avgöra en fråga om skuld. I filmen tror den franske kungen Karl VI till och med att den typen av dueller varit förbjudna sedan länge.
Verkligheten: Duellerande fortsatte i åratal
I Frankrike genomfördes den sista duellen som skulle avgöra en skuldfråga först 1547, medan dueller om heder fortsatte att utkämpas i århundraden. Den sista duellen ägde rum 1967 mellan två ledamöter av det franska parlamentet.
Att se historien ur olika synvinklar är ett intressant grepp, för vem talar egentligen sanning? Svaret kommer i tredje akten, då vi ser historien genom Marguerites ögon. Nu träder den underkuvade hustrun in i rampljuset och ger sin version av händelserna.
Därifrån utvecklas ”The Last Duel” som en nyskapande film med tydliga trådar fram till vår tids #MeToo-rörelse. Det är en berömvärd ambition, även om den inte helt stöds av de historiska källorna.
Till skillnad från vad gäller le Gris och Carrouges vet historikerna nämligen nästan ingenting om verklighetens Marguerite, vilket Eric Jager medgav redan i sin bok.
Säregen frisyr har en viss historisk koppling
Filmen: Hjälten har hockeyfrilla
Matt Damons karaktär, Carrouges, har en säregen frisyr, som bäst kan beskrivas som ett slags ”hockeyfrilla”. Enligt Damon ska håret visa att riddaren var mer intresserad av att strida än av att måna om sitt utseende.
Verkligheten: Irländarna hade långt hår i nacken
År 1297 fördömde det brittiska parlamentet irländarnas ”degenererade” frisyrer, som innebar att de ”rakade hälften av huvudet och lät håret växa baktill”. Eftersom Carrouges var fransman är det osannolikt att han bar denna frisyr.
Filmen anstränger sig för att framställa Marguerite som en handlingskraftig kvinna med skinn på näsan, men det får betraktas som en ganska fri tolkning. En av de få saker historikerna med säkerhet vet är att hon inte bevittnade den avgörande duellen – till skillnad från i filmen. I sina personliga anteckningar beskriver le Gris advokat hur Marguerite visades upp innan duellen började, men att hon därefter kördes bort.
Slutstriden är den del av filmen som tar sig flest friheter. Kungens krönikeskrivare Michel Pintoin var sannolikt närvarande under duellen. Han skriver att striden började med att le Gris och Carrouges angrep varandra med sina ”hotfulla svärd sänkta”. Det nämns inget om någon inledande lanskamp till häst, som i filmen. I filmen slåss Carrouges även med en yxa, vilket inte heller beskrivs i de historiska källorna.
Straffskalan har höjts avsevärt
Filmen: Marguerite riskerar att hamna på bålet
När Marguerite framför sin anklagelse om våldtäkt inför kungens domstol får hon höra att straffet för att bära falskt vittnesbörd mot en man är tortyr och att brännas levande.
Verkligheten: Falsk anklagelse gav böter
Under medeltiden brändes kvinnor på bål, men det berodde sällan på att de hade vittnat falskt. Straffet för mened var i regel böter, som i värsta fall kunde ruinera kvinnan.
Tjusig och aktuell berättelse
Trots att Ridley Scott tänjer en del på sanningen förtjänar filmen beröm för sitt realistiska foto, och i synnerhet de kaotiska och blodiga stridsscenerna är förstklassiga.
Men ”The Last Duel” är mycket mer än enbart en visuell triumf. Med utgångspunkt i ett stycke välskriven facklitteratur skapar filmen en ganska realistisk skildring av överklassens uppblåsta självbilder och hur sexuella övergrepp hanterades i medeltidens mansdominerade värld.
