Kvinnor hade under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kämpat för sin rätt att rösta i val, och den feministiska vågen på 1960-talet byggde vidare på denna kamp för rättigheter och jämställdhet.
Trots att västvärldens kvinnor hade rätt att delta i den politiska processen, hamnade många under åren efter andra världskriget som hemmafruar.
Deras jobb var att ta hand om hemmet, maken och barnen. Egna ambitioner fanns det endast plats för inom hemmets väggar.
Feministerna vände upp och ner på det.
En ny generation kvinnor hade blivit vuxna, och de hade ingen som helst avsikt att leva ett liv där män sa åt dem hur de skulle bete sig.
I stället valde de att ta ansvar för sin egen tillvaro och göra upp med det mansdominerade samhället.
Rörelsen kämpade för bland annat lika lön för lika arbete, rätten till fri abort och sexuell frigörelse för kvinnor.
Feministerna fick mothugg – många ansåg att kvinnans naturliga plats var hemma vid spisen.
Kampen för jämlikhet försvårades dessutom av att många kvinnosaksrörelser hade svårt att enas om vilka frågor som var viktigast.
Kennedy undertecknade 1963 en lag som förbjöd arbetsgivare att betala kvinnlig personal mindre.
Lag om likalön lades på is i nästan 20 år
Rätten till likalön tog tid att bli verklighet i USA.
År 1944 lade den republikanska advokaten och politikern Winifred C. Stanley fram ett lagförslag som skulle göra det olagligt att lönediskriminera på grund av kön.
Hennes lagförslag röstades ner i Kongressen.
Först 1963, under John F. Kennedys administration, stiftades en lag om likalön för kvinnor.
Betty Friedan var 1970 med och arrangerade en marsch mot ojämlikhet, som fick 50000 deltagare enbart i New York.
Bok avslöjade olyckliga kvinnor
Betty Friedan ses som upphovsperson till feminismens andra våg.
År 1963 gav hon ut boken The Feminine Mystique (Den feminina mystiken) som angrep uppfattningen att kvinnans plats är i hemmet.
Boken byggde på intervjuer med kvinnor som var trötta på livet som hemmafru.
Demonstranterna jämförde tävlingen med en boskapsauktion.
Kvinnor var trötta på att betraktas som boskap
Sedan 1921 har man i USA hållit skönhetstävlingen Miss America, då den vackraste deltagaren koras.
Tävlingen föll inte i god jord hos amerikanska feminister.
År 1968 samlades många av dem i Atlantic City i New Jersey för att protestera, när tävlingen hölls.
Deras budskap var tydligt: Kvinnor är inte prydnadsföremål, som existerar enkom för att behaga män.
Hollywood tog myten om arga feminister som brände behåar till vita duken.
Tidningar uppfann behå-bränningen
Många förknippar den feministiska rörelsens första stora demonstration – vid Miss America-tävlingen 1968 – med behå-bränning, men det är en skröna, som skapades av tidningsjournalister.
”Vi hade tänkt bränna behåar, men polisen ville inte låta oss göra det”, sa Carol Hanisch, en av de kvinnor som deltog i demonstrationen, senare.
Gloria Steinem var en av den feministiska rörelsens mest prominenta ledare.
Ansedd tidskrift gav spaltutrymme åt kvinnofrågan
Journalisten Gloria Steinem skrev 1969 en artikel i New York Magazine med rubriken ”After Black Power, Women’s Liberation”.
I artikeln raljerade hon över det faktum att många ”kvinnor med universitetsutbildning tjänar mindre än män, som bara gått ut åttonde klass”.
Artikeln gjorde henne till en stjärna inom kvinnosaksrörelsen.
Två år senare medgrundade hon en förening, vars mål var att få kvinnor valda till politiska ämbeten.
Mer än femtusen kvinnor och män tågade den 20 oktober 1979 över Times Square i New York i protest mot porrindustrin.
Olika åsikter om pornografin
På framför allt en punkt var feministrörelsen splittrad – synen på pornografi.
En del såg porren som ett uttryck för förtryck, som reducerade kvinnor till objekt.
Andra ansåg att kvinnor skulle få lov att använda sin kropp precis hur de ville – även för att medverka i vuxenfilmer.
Utökad barnomsorg och heltid
Under 1960-talet började alltfler svenska kvinnor ställa krav på att männen skulle ta en större del av ansvaret för hemmet och familjen, sysslor som av tradition varit reserverade för kvinnan.
Att betydligt fler kvinnor än män arbetade deltid sågs som ett tecken på hur ojämställt samhället var, och många högutbildade kvinnor var tvungna att avstå från att göra karriär för att i stället bli hemmafruar.
Kvinnor demonstrerade för bland annat rätten till fri abort.
Svenska kvinnor fick fri aborträtt
En av de stora frågorna i den feministiska kampen var rätten till fri abort. I Sverige var aborter lagliga, men de skulle godkännas av en kommitté av sakkunniga.
Reglerna mötte stort motstånd – bland annat från den feministiska Grupp 8, som bildats i Stockholm.
Protesterna slutade med seger: 1975 antogs en lag som ger den gravida kvinnan rätten att ensam besluta om abort.
Många norska kvinnor var upprörda över att Aschehoug gav ut en bok om att kvinnor inte var förtryckta.
Männen var de verkliga offren
En grupp feminister klev i mars 1972 in på chefens kontor hos förlaget Aschehoug.
De protesterade mot den norska utgivningen av boken The Manipulated Man, i vilken författaren Esther Vilar argumenterar för att kvinnor i själva verket förtrycker män.
Stilen i ”Hönsestrik” var ofta inspirerad av peruanska och centralamerikanska mönster.
Sticka fritt!
Danskan Kirsten Hofstätter gav 1973 ut boken Hønsestrik, som senare gavs ut i Sverige med titeln Hönsestrik – ett sätt att sticka fritt.
Boken gjorde upp med dogmerna inom stickningen.
Folk skulle få sticka vad de ville, till exempel bikinibyxor.
Bland äldre generationer på 1970-talet fann många bokens budskap provocerande.
Feminister författade självhjälpsbok
Ett feministiskt skrivarkollektiv, som var en del av den danska ”rødstrømpebevægelsen” (rödstrumperörelsen, red), skrev och gav 1975 ut en bok med titeln ”Kvinna känn din kropp”.
Verket var tänkt som en självhjälpsbok skriven av kvinnor för kvinnor.
På 1970-talet skrevs nämligen största delen av all litteratur om kvinnokönet och kvinnokroppen av män.
Utöver information om det fysiska könet satte boken fokus på kvinnans roll i tillvaron, bland annat genom tecknade serier, som illustrerade hur hårt kvinnor slet till vardags för att hålla make och barn nöjda.
Boken har getts ut i flera nyutgåvor, den senaste 2013, och den har även satts upp i en teaterversion i Sverige.
