Världskrig satte Europas monarkier i brand
Första världskrigets slut blev startskottet till en gigantisk nedgång för många av Europas traditionsrika monarkier.
Det fascistiska Kroatiens kung tvingades abdikera år 1943.
Tyska riket: Kejsaren flydde till Nederländerna
Vilhelm II blev kejsare vid 29 års ålder 1888 och betraktades som en självsvåldig, självupptagen och kolerisk regent.
Bland det första han gjorde var att tvinga rikets järnkansler Otto von Bismarck att avgå; han stod i vägen för den unge kejsarens planer.
Efter nederlaget i världskriget (1914–18) krävde segrarna att den tyske hetsporren skulle abdikera. Även hans egen flotta och folket hade fått nog.
Kejsaren tvingades gå i exil, och han köpte ett litet slott i Nederländerna i närheten av Utrecht. Där fördrev han tiden med arkeologi, jakter och trädfällning.
Vilhelm släppte ut sin frustration i slottsparken i en sådan omfattning att träden i parken först nu har börjat återhämta sig.
Vilhelm beundrade Hitler och hoppades att nazisterna skulle återinföra monarkin. Sedan Tyskland invaderat Nederländerna 1940 skrev han till Hitler:
”Führer, jag lyckönskar dig och hoppas att den tyska monarkin ska restaureras fullständigt under ditt ledarskap.”
Hitler läste brevet och utbrast till sin betjänt: ”Vilken idiot!”Vilhelm dog året därpå, 82 år gammal. Inga högt uppsatta nazister deltog vid begravningen.
Ättlingar till den tyska kejsarfamiljen, Hohenzollern-dynastin, hoppas fortfarande på en comeback i Tyskland och har en tronarvinge redo.
Österrike-Ungern: Kejsaren tog titeln med sig
När Österrike-Ungerns gamle kejsare Frans Josef dog år 1916 efter 67 år vid makten, övertog Karl I tronen.
Han hade aldrig varit intresserad av politik och många ansåg att han var en amatör – en av hans ministrar sade t.ex. att kejsaren ”är 30 år gammal, ser ut som en 20-åring och uppför sig som en 10-åring”.
Efter första världskriget gick Karl i exil i Schweiz men höll fast vid sin titel.
Flera gånger försökte han återinföra monarkin i Ungern, och till sist blev britterna så trötta på honom att de skickade kejsarfamiljen till ön Madeira som var lättare att bevaka.
Karl avled där år 1922.
Karls son Otto avsade sig kejsartiteln 1961 och fick besöka Österrike för första gången 1966.
Osmanska riket: Sultanens imperium blev till sand
År 1918 blev den 57-årige Mehmet VI sultan i Osmanska riket.
Därmed var han ledare för ett sönderfallande rike som tvingades avstå stora områden till första världskrigets segrare.
År 1922 avsattes Mehmet av en ny regering av turkiska nationalister och ex-sultanen bosatte sig på italienska Rivieran.
Sultanen var gift fem gånger. Han var 24 år gammal vid sitt första bröllop och 60 vid sitt sista, men hans brudar blev inte äldre – de var 18–19 år allihop. Mehmet dog 1926.
Huset Osmans nuvarande överhuvud är i dag 91 år gammal och bor i New York där han arbetat på bibliotek. Han har inga barn.
Mehmet VI levde i exil på italienska rivieran.
Ryssland: Röd revolution blev tsarens dödsdom
Den blide Nikolaj II blev rysk tsar år 1894 och fick snart folket emot sig.
De stora nederlagen och svälten under första världskriget ledde i februari 1917 till en revolution som kostade honom tronen.
Han och hans familj avrättades av kommunisterna året därpå, och därmed var de direkta tronarvingarna borta.
Tsar-släktingar slåss fortfarande om tronen i den icke existerande ryska monarkin.
Kroatien: Kungen satte aldrig en fot i sitt rike
År 1941 utsågs den italienske prinsen Aimone till kung Tomislav II av Kroatiens fascistiska marionettregering.
Kungen skulle ge den nya staten legitimitet, men han satte aldrig sin fot i Kroatien – av rädsla för attentat.
Två år senare kapitulerade Italien och Tomislav abdikerade på inrådan av den italienske kungen.
Han avled i exil i Sydamerika år 1948.
Grekland: Kungens kaos ledde till kupp
År 1965, ett år efter Konstantin II:s kröning, ledde en strid mellan kungen och den folkvalde premiärministern om kontrollen över armén till att premiärministern avgick.
Händelsen, som kallats ”den kungliga kuppen”, slutade med en militärkupp och kungen tvingades gå i exil.
Efter juntans fall år 1974 förblev Grekland en republik – till Konstantins stora besvikelse.
Han håller dock fortfarande fast vid sin kunga-titel och ingår i Europas kungliga inre krets.
Italien: Stöd till Mussolini kostade en krona
Viktor Emanuel III blev kung i Italien år 1900. Han var bara 153 cm lång och fick därför många öknamn; bl.a. kallade Mussolini honom för ”lille sardinen”, och tyskarna kallade honom ”dvärgen”.
Mellankrigstiden präglades av strider mellan fascister och kommunister, och eftersom kungen föredrog fascisterna blev Benito Mussolini premiärminister.
Viktor Emanuel såg på medan ”Il Duce” stramade åt sitt diktatorgrepp och drog in landet i ett förödande krig.
Inte förrän 1943, då de allierade invaderade Sicilien, lät kungen arrestera Mussolini med orden: ”Käre ledare, detta har gått för långt. Du är den mest avskydde mannen i Italien.”
Några dagar senare fritogs Mussolini av tyskarna och kungafamiljen flydde. För att rädda monarkin, som blivit nedsvärtad av fascismen, abdikerade kungen till fördel för sin son Umberto II.
Men förgäves: en månad senare blev Italien republik efter en folkomröstning, och Viktor Emanuel dog i exil.
Den italienska kungaätten Savojen kvarstår vid sitt krav på makten. År 2007 sökte Umberto II:s son ersättning från italienska staten för kungafamiljens exil.
Italiens president sade nej och tillade att italienska staten övervägde att kräva ersättning från huset Savojen för dess samarbete med Mussolini.
Bulgarien: Kommunistisk republik fällde tsaren
År 1946 utropades Bulgarien till kommunistisk republik och den nio år gamle tsaren Simeon II och hans familj gick i exil.
Simeon blev affärsman i USA, men han avsade sig aldrig tronen och utfärdade flera kungliga proklamationer från sin exil. Simeon reste hem efter kommunismens fall.
Han valdes till premiärminister år 2001 men partiet förlorade makten fyra år senare.
Simeon avgick som partiledare men är fortfarande politiskt aktiv.
Hans officiella residens är slottet Vrana i Sofia, och han tituleras ”kung av Bulgarien”.
Jugoslavien: Peter fick elva dagar på tronen
År 1941 invaderade Nazityskland Jugoslavien och den unge kungen Peter II, som bara suttit på tronen i elva dagar, tvingades gå i exil i Storbritannien.
Efter kriget utropade den kommunistiske diktatorn Tito Jugoslavien till republik. Kungafamiljen fick inreseförbud och förlorade sitt medborgarskap.
Peter, drottningen och kronprinsen flyttade till USA. Peter längtade hem och söp, hans fru blev deprimerad och sonen Alexander växte upp hos sin mormor.
Snart var den kungliga förmögenheten slut och paret tvingades leva på allmosor från landsmän i exil.
År 1967 fick Peter jobb i en bank men dog tre år senare under en levertransplantation, 47 år gammal.
År 1992 föll kommunistregimen i Jugoslavien och folkrepubliken upplöstes.
Peters son Alexander ser sig själv som kung över Serbien, men har valt att använda titeln ”kronprins”.
År 2001 flyttade han och hans familj in i det gamla kungapalatset i Belgrad. Här väntar han tålmodigt på att folket ska återinföra monarkin.