Franska revolutionen blev slutet för monarkin. Senare fick Napoleon titeln kejsare. Hur hänger det ihop?
Napoleon Bonaparte krönte sig själv till kejsare vid en pampig ceremoni i katedralen Notre Dame den 2 december 1804.
Kröningen skulle hindra den tidigare kungafamiljen Bourbon från att återerövra den tron som de förlorade vid den franska revolutionen 1789.
Napoleon hade genom en framgångsrik kupp år 1799 i praktiken säkrat sig all makt som diktator och tog sig titeln förstekonsul.
Men under åren som följde satt Napoleon inte säkert vid makten. Frankrike var ännu märkt av konflikterna under revolutionen, och starka krafter jobbade för att få Bourbonsläkten återinsatt.
LÄS OCKSÅ: Bernadottes fantastiska karriär: Från rekryt till kung av Sverige
Polisen avslöjade flera attentatsplaner mot Napoleon, varav några enligt uppgift kunde spåras tillbaka till familjen Bourbon.
Efter avslöjandet om en av sammansvärjningarna fick Napoleon i mars 1804 den unge hertigen av Enghien dömd för högförräderi vid en hemlig militärdomstol.
Bara ett kort ögonblick efter att domen avkunnats stod den dömde inför en avrättningspluton.
Senare visade det sig att hertigen inte hade haft någonting med attentatsplanerna att göra, men Napoleon utnyttjade ändå tillfället att utnämna sig själv till kejsare.
Utöver att kronan gav honom oinskränkt makt, blev nu släkten Bonapartes rätt till makten inskriven i grundlagen.