Numera avses med apanage de pengar som kungligheter årligen får från staten.
Men när apanaget ursprungligen infördes under tidig medeltid var syftet att förhindra palatskupper och blodiga inbördeskrig.
Detta skulle uppnås genom att alla kungens söner tilldelades ett landområde som de kunde härska över. På så sätt skulle alla prinsar få en del makt och en inkomstkälla, så att de inte skulle känna behov av att störta kungens äldste son, som skulle ärva tronen.
En av de första som använde sig av denna form av apanage var den frankiske kungen Karl den store (748–814).
Redan före sin död 806 delade han upp sitt enorma rike mellan sina tre söner, som var och en fick olika delar av Karl mäktiga imperium. Kejsarens förhoppning var att de tre sönerna skulle vara nöjda med sina andelar och inte bekämpa varandra när han gick bort. Detta lyckades huvudsakligen eftersom två av de tre sönerna dog före sin far.
Det svenska kungahuset får omkring 150 miljoner kronor om året – ungefär hälften går till driften av de kungliga slotten.
Kungen delade sitt rike med familjen
Under medeltiden spreds apanagesystemet till flera europeiska kungadömen och utvecklades så småningom till att omfatta inte bara kungens söner utan hela kungafamiljen.
Istället för att förhindra inbördeskrig blev apanage ett verktyg för kungen att hantera sitt rike. Genom att dela upp riket och fördela makten mellan lojala släktingar kunde regenten kontrollera stora landområden och samtidigt försäkra sig om militär uppbackning i händelse av krig.
Det moderna apanaget – i form av ett slags underhåll – uppstod när kungahusen förlorade sin politiska makt och därmed sina inkomster.
Apanaget används av kungligheter för att betala för bland annat personal, administration, säkerhet och privata utgifter.