Under större delen av historien har kungar och drottningar varit ”regent av Guds nåd” och därmed betraktats som Guds företrädare på jorden. Det innebar att kungligheter i mångt och mycket hade oinskränkt makt över sina undersåtar.
Den gudagivna makten och medföljande privilegierna gällde inte enbart kungen utan även hans familj. En kunglig titel gav tillträde till maktens innersta cirklar och var därför oerhört eftertraktad.
Med införandet av ett demokratiskt styresskick i de flesta europeiska stater har kungliga titlar blivit enbart formella – och kungligheter har inte längre någon reell politisk makt. Trots det ger titlarna en rad fördelar.
Kungligheter kan till exempel i vissa avseenden vara höjda över lagen och inte heller behöva deklarera sin privatekonomi – och en del kungligheter får ett årligt apanage från staten.