Windsor Castle, 20/4 1859
Jag har precis mottagit ditt brev, som du skickade den 18:e, och tackar så mycket för det. Jag är glad att du håller med om det som jag skrev till dig angående vår inbördes korrespondens.
Våra brev är en stor glädje och tröst för mig, för det är hemskt att bo så långt från varandra och alltid vara åtskilda. Faktum är att jag alltmer börjar anse att jag inte bör tillåta dina systrar att gifta sig.
I varje fall inte under omständigheter som innebär att de konstant är borta från sina föräldrar och träffar oss så sällan som fallet är med dig – för övrigt i direkt strid mot allting som jag dyrt och heligt lovades när det begav sig.
Jag är glad att du så fullkomligt kan sätta dig in i mina känslor som mor. Du förstår, kära du, det är ett fruktansvärt ögonblick, när man är tvungen att överlämna sitt oskyldiga barn till en man och därefter endast kan tänka på allting som hon måste genomgå!
Det gäller även i de fall då den äkta maken är en snäll och trevlig man.
”I princip är det som att leda ett lamm till slaktbänken.” Drottning Victoria (1859) om att gifta bort sina döttrar.
Vad jag har uthärdat kan jag inte beskriva. Jag kan inte heller beskriva vad jag har känt, och hur mycket jag har fått kämpa. Faktum är att jag inte riktigt har kommit över det till fullo ännu.
Jag kommer ihåg den sista kvällen, då vi följde dig till ditt rum. Du kunde inte sluta gråta. ”I princip är det som att leda ett lamm till slaktbänken”, sa jag till din far efteråt. Nu förstår du vad jag menar, kära du.
Jag vet att alltihop är Guds vilja, och att det är prövningar som vi arma kvinnor är tvungna att genomlida; ingen far, ingen man, kan sätta sig in i det.
Far ville aldrig prata om det. Så har det faktiskt alltid varit, när det handlat om mina väldigt starka känslor.
I 1800-talets Storbritannien gifte överklassens unga sig relativt sent. Genomsnittsåldern vid bröllopet var 24 år för kvinnor och 26 år för män.
Jag skälver, när jag betraktar alla dina söta, glada och obekymrade systrar – och tänker på vilket öde jag överlämnar dem åt – en efter en!
Vår kära Alice vet tack vare ditt äktenskap mer än du gjorde, innan du gifte dig. I alla fall så mycket någon kan veta om sådant, innan de själva ingår äktenskap och får barn, det vill säga.
Faktum är att hon har hört så mycket att allting som rör äktenskapet har skrämt henne från vettet.
Marmorkorset* och medaljongen får Alice i morgon.
Far är mycket glad och nöjd med henne, och det är även kyrkans dekan.
Hon är ett kärt, vänligt och förnuftigt barn. Väldigt vuxen, vacker och med perfekt uppförande i sällskapslivet. Hon beter sig som en dam och är duktig på att konversera.
Dronning Victoria
Levde: 1819-1901.
Nationalitet: Brittisk.
Sysselsättning: Drottning av Storbritannien och Irland, kejsarinna av Indien.
Civilstånd: Gift med prins Albert och mor till fem flickor och fyra pojkar.
Känd för: Drottningen är ihågkommen framför allt för sin ovanligt långa regeringstid – 64 år fick majestätet på tronen. Perioden, som kallas för den viktorianska eran, var Brittiska imperiets storhetstid. Vardagen präglades av stora klassklyftor och strikta normer.
Om allting går bra i Italien kommer Bertie inte att resa till Tyskland i augusti, utan kommer i stället att tillbringa juni och juli i Schweiz. När Affie* kommer tillbaka vet jag ännu inte. Det blir nog i juli, men givetvis endast för en kortare tid.
Skulle krig bryta ut måste han stanna och göra sin plikt som vilken annan officer som helst. Jag vill inte att han agerar annorlunda.
Vad gäller politik, så har din käre far utan tvekan redan skrivit utförligt till dig om ämnet.
Efter i går kväll är vi åter förhoppningsfulla. Om det går som jag hoppas, kommer all min rädsla och alla mina onda aningar från i går att gå upp i rök. Måtte Gud se till att det blir så. Om bara Österrike tar sitt förnuft till fånga!
Allt du säger om Preussen är sant. Det är jag övertygad om. Men vi kan inte hjälpa er med fartyg. Vi har inte ens så att det räcker åt oss själva!
Att måla med olja ett tag förbättrar ens förmåga att måla akvarell. Därför är det en god idé. Men låt för allt i världen inte det ena utesluta det andra.
I dag ska Alice förhöras. Konfirmationen sker i morgon klockan 12. Hon är väldigt ledsen för att du inte kan komma, men tackar för hälsningen.
Vad gäller Shakespeare och det du säger om honom, så håller jag med, men Faust behöver du inte oroa dig för att se*.
Jag, som ju är en gammal, gift kvinna, är lika reserverad och blyg som vem som helst, men föreställningen är så vackert gjord att man inte tar anstöt. Jag rekommenderar att du ser den, kära du.
" Hur man än ser på det är en gift dotter, oavsett hur ung hon är, genast jämbördig med sin mor." Drottning Victoria (1859) om att gifta bort sina döttrar.
De franska pjäserna bör du se. Det finns många, faktiskt riktigt många, charmerande små franska föreställningar.
Till och med din käre far, som ju som bekant inte är direkt förtjust i fransmän, brukade njuta av de franska pjäserna.
Faktum är att han tyckte bättre om de pjäserna än om några andra föreställningar. Tidigare, när vi umgicks med andra i sociala sammanhang, såg vi många pjäser, och njöt av det. Men så har det inte varit sedan 1854.
Pjäser är samtidigt väldigt praktiska, när man ska lära sig ett nytt språk. Jag hoppas att du går och ser dem.
Motvilja mot ett land bör inte hindra någon från att beundra och roas av sådant som är bra, underhållande och klokt från det aktuella landet.
Så lycklig jag kommer att bli, när vi ses igen. Jag är övertygad om att vi kommer att vara överens om många fler saker än vi var förr i tiden, min kära. Så känner jag att det har varit ända sedan den dagen då du gifte dig.
Det finns inte längre något som jag inte kan prata med dig om. Hur man än ser på det är en gift dotter, oavsett hur ung hon är, genast jämbördig med sin mor.
Vi går till gudstjänst klockan 9 på långfredagen.