Tyrannisk klädlag skulle rädda Englands ekonomi
Mode är skadligt för samhället, hävdade Englands drottning. År 1574 införde hon därför en drastisk lyxlag som skulle begränsa prålsjukan, rädda försvaret och stärka adelns ställning.

Lyxlagen gav Elisabet själv möjlighet att välja mellan alla slags fina tyger och starka färger.
År 1574 kunde drottning Elisabet I inte längre blunda för problemen: Undersåtarnas prålsjuka hotade landets ekonomi.
En så kallad lyxlag skulle därför begränsa importen av dyra modekläder från Sydeuropa – och rädda statsfinanserna.
Det stora modeintresset hotade dessutom att bryta ned de gamla barriärerna i drottningens klassindelade samhälle.
Om folk ur medelklassen började klä sig som en hertigar och baroner låg vägen öppen för ett socialt avancemang som överklassen under inga omständigheter kunde acceptera.
Även det problemet skulle lyxlagen råda bot på.
”Övermåttan av klädesplagg och ett överflöd av onödiga utländska varor har vuxit till en sådan omfattning att det kommer att leda till rikets förfall”, varnade lyxlagen som även skulle rädda unga adelsmän undan ruinens brant:
”Lockade av fåfänga använder de inte bara sina egna pengar och det land som deras föräldrar överlåtit åt dem – de drar också på sig så stora skulder att de inte kan fortsätta sin livsstil utan att bryta mot lagen – att inte längre tjäna sitt land.”
Elisabet var beroende av att adelsmännen hade råd att köpa vapen och hästar så att de kunde uppfylla sin plikt och strida för England.
Med hjälp av lyxlagen begränsade hon deras slösaktighet.