1. Philippe af Frankrig
Nummer två gick i damkläder
Ludvig XIV (t.v.) och Philippe av Frankrike (t.h.). Det var bara två år mellan prinsarna, men de fick väldigt olikartad uppväxt, bland annat klädde modern Philippe i flickkläder.
Frankrike är det enda land i världen som har haft en officiell titel för kungens äldste bror – Monsieur. Men få herrar har varit så långt från tronen som Philippe, bror till [Ludvig XIV] (https://varldenshistoria.se/samhalle/kungar-och-drottningar/solkungens-slott-var-rena-svinstian), mer känd som Solkungen.
Medan brödernas mor, Anna av Österrike, hade lärt Ludvig hur han skulle regera och att hans framtida makt var given av Gud, hade hon valt ett mer alternativt tillvägagångssätt när det gällde Philippe.
Drottningen kallade sin son för ”min lilla flicka” och klädde honom i flickkläder även när han var en ung man. Hon uppmuntrade honom till och med att gå till baler klädd som kvinna.
Philippes val av kläder vållade en omfattande ryktesspridning vid det franska hovet. Det var kriminellt att vara homosexuell, men kungens bror gjorde inte mycket för att dölja sina sexuella preferenser och umgicks med många unga adelsmän.
Under flera år hade han dock ett särskilt nära förhållande till Philippe av Lorraine, som vid den tiden beskrevs som en man ”helt utan skrupler”.
År 1670 fick kungens lillebrors hustru Henrietta nog av hans uppenbara otrohet och övertalade Ludvig XIV att förvisa Philippe av Lorraine till Rom. Brodern blev rasande och flyttade hela familjen långt bort från Paris. Kort därefter dog Henrietta plötsligt och på sin dödsbädd uppgav hon att hon hade blivit förgiftad.
Till och med Ludvig XIV misstänkte att hans bror låg bakom dödsfallet, men inget kunde bevisas. Resten av sitt liv levde Philippe i skuggan av den mäktige Solkungen och när han dog 1701 regerade hans äldre bror fortfarande.
2. Kristoffer II av Danmark
Oduglig lillebror pantsatte landet
Kristoffer II tog över ett land i djup kris, men lyckades bara göra situationen ännu sämre.
När den danske kungen Erik Klipping år 1286 dödades under mystiska omständigheter i Finderup övergick tronen till hans äldste son Erik Menved. Men lillebror Kristoffer var övertygad om att den kungliga kronan skulle sitta bättre på hans huvud.
Lyckligtvis för Kristoffer gjorde den nye kungen sig snabbt impopulär med sitt enorma spenderande på tornerspel, som tömde statskassan medan befolkningen svalt. Snart började Kristoffer konspirera med sin brors många fiender. Han allierade sig med svenska hertigar, den norske kungen Håkon V Magnusson och flera tyska grevar.
Erik Menved fick emellertid nys om de storslagna planerna, så Kristoffer var tvungen att fly landet 1315. Tre år senare återvände han och försökte tillsammans med den utvisade ärkebiskopen Esger Juul och ett antal fredlösa stormän erövra Skåne. Inte heller det lyckades.
Året därpå dog Erik Menved av naturliga orsaker och Kristoffer kunde äntligen sätta sig på tronen. Men han tog över en stat som var bankrutt och belånad till olika grevar.
Hans ställning var så svag att han var tvungen att underteckna en kungaförsäkran som bland annat föreskrev att han skulle betala tillbaka alla broderns lån och att han inte fick höja skatterna.
Kristoffer II tyckte emellertid inte att hans kungaförsäkran var något problem, för han struntade i den och höjde skatterna ändå. Det var inte särskilt förvånande att det slutade med ett uppror och ännu en katastrof för kungen. Kristoffer II tvingades ut ur landet medan de danska och tyska grevarna diskuterade hur de skulle dela upp det pantsatta Danmark mellan sig.
3. Rikard III av England
Avundsjuk bror dödade sina brorsöner
Rikard III betraktas ofta som en av de värsta kungarna i Englands historia.
Som elfte barnet till den engelske hertigen Rikard av York framstod makten som oerhört avlägsen för lille Rikard när han föddes 1452. Kort därefter bröt emellertid rosornas krig ut mellan husen Lancaster och York, som båda tillhörde dynastin Plantagenet, och Rikard av York gjorde anspråk på den engelska tronen.
Rikard av York stupade i inbördeskriget, men hans äldste son Edvard visade sig vara en modig och skicklig befälhavare som stred vidare och vann tronen 1461.
Den yngre brodern Rikard fick kontroll över norra England av sin äldre bror, men fann det svårt att stå i skuggan av den mycket populäre kungen. I stället för att öppet göra uppror valde Rikard dock att spela den lojala undersåten och relationen mellan honom och Edvard IV förblev nära, även när kungen blev mer brutal och paranoid under sina senare år.
Det har aldrig bevisats att Rikard III lät döda sina brorsöner medan de satt inspärrade i Towern, men de flesta historiker pekar ut kungen som den skyldige.
När Edvard IV dog 1483 tog hans tolvårige son Edvard V över tronen. Kungen hade dock gett sin bror Rikard rollen som förmyndare tills sonen blev myndig. Det skulle han inte ha gjort.
Tronen var äntligen inom räckhåll för Rikard och han spillde ingen tid. Han ogiltigförklarade omedelbart sin äldre brors äktenskap, så Edvard V och hans yngre bror betraktades nu som oäkta. De spärrades in i Towern i London och sågs aldrig mer. De flesta historiker tror att bröderna avrättades på order av den nyligen krönte Rikard III.
Föga förvånande chockade kungens maktövertagande stora delar av England och mindre än två år senare dödades Rikard III i ett nytt inbördeskrig. I och med hans död var rosornas krig slutgiltigt över och dynastin Plantagenets era på den engelska tronen slut.