Henrik VIII (1491–1547) är känd som en handlingskraftig och levnadsglad kung, som bröt med den katolska kyrkan, kastade sig ut i flera krig och gifte sig sex gånger.
Under de sista åren av sitt liv led den engelske kungen emellertid av svår ångest och depression och var rädd att bli straffad av Gud efter sin död.
Det hävdar Micheline White, professor i engelsk litteratur vid Carleton University i Kanada.
I en ny analys har Micheline White undersökt en bönebok som den berömde kungen använde mot slutet av sitt liv, och i marginalerna har hon hittat flera små teckningar och anteckningar, som kastar ljus över kungens sinnestillstånd.
Böneboken innehåller bland annat små teckningar av händer, som pekar på olika meningar – något som Henrik hade för vana att göra i böcker för att markera textstycken som han ville komma ihåg.
Ett exempel på Henrik VIII:s teckningar i marginalen på böcker. Han använde pekande fingrar för att markera viktiga och intressanta stycken.
I böneboken pekar de små teckningarna på flera böner och psalmer, som alla handlar om tvivel och förlåtelse.
”O Herre Gud, svik mig inte, trots att jag inte har gjort något gott i din åsyn”, lyder ett av styckena.
”Henrik var väldigt rädd”
Enligt Micheline White visar markeringarna att Henrik VIII plågades av skuldkänslor och dåligt samvete på grund av sina handlingar som kung.
”Vi brukar tänka på Henrik som en mycket självsäker kung, som utövade sin makt utan begränsningar, men i dessa anteckningar kan vi se spår av en Henrik som är väldigt rädd”, säger Micheline White
Om det var så att Henrik VIII fruktade Guds vrede, så fanns det goda skäl till det.
Under sina drygt 40 år på tronen lät han bland annat avrätta två av sina fruar och flera av sina framträdande ministrar.
Han bröt dessutom med katolicismen och upplöste de engelska klostren, vars rikedomar fick finansiera hans extravaganta liv.