Buckingham Palaces nattportier William Cox får en chock när han vid femtiden på morgonen plötsligt står öga mot öga med en lortig figur. Den 14 december 1838 ska Cox just gå in i slottets ståtliga marmorsal när han ser den sotsvärtade främlingen genom glasdörren.
Liksom Cox spärrar den objudne gästen förskräckt upp ögonen, men snart spricker han upp i ett leende för att sedan försvinna bakom pelarna i salen. Nittonåriga drottning Victoria har lyckligtvis inte övernattat på slottet, men trots att majestätet är utom fara tar Cox upp jakten.
Ett av de märkligaste kapitlen i britternas kungahistoria har tagit sin början.
Buckingham Palace blev de brittiska monarkernas residens först när drottning Victoria flyttade in 1837.
I marmorsalen hittar Cox ett nedsotat porträtt av drottningen. Under tavlan ligger ett brev adresserat till majestätet. Inbrottstjuven har uppenbarligen öppnat brevet och läst innehållet.
Cox larmar slottets vakter. Plötsligt får de syn på någon som rör sig bakom en av pelarna i marmorsalen. Fram hoppar den sotige inbrottstjuven, återigen med ett brett leende på läpparna.
Han klättrar ut genom ett fönster och springer genom den kungliga trädgården. Vakterna stormar ut och hinner till slut ifatt honom. När de kroppsvisiterar främlingen, som visar sig heta Edward Jones, hittar de åtskilliga av drottningens trosor i hans fickor.
Gömde sig i palatset i elva månader
Jones var inte först med att bryta sig in i Buckingham Palace efter den unga, vackra Victorias kröning år 1837. Säkerheten på det kungliga slottet var nämligen usel. Fem månader tidigare hade vakter hittat en sovande man bara några meter från drottningens sovgemak.
Victoria var bara 18 år när hon efterträdde sin farfar på Storbritanniens tron.
Slottets vakter var beryktade för att dricka en hel del och somna på sin post. Eftersom murarna runt den kungliga bostaden inte heller var särskilt höga hände det ofta att vagabonder klättrade över och lade sig för att sova i slottsträdgården om nätterna.
Edward Jones behövde inte ens klättra över murarna. Han smög sig bara förbi vakterna vid huvudingången och gick sedan på upptäcktsfärd i slottets drygt 700 rum.
Enligt egen utsago hade Jones vistats elva månader på Buckingham Palace. På dagarna hade han gömt sig bakom de kungliga möblerna och på nätterna kröp han ihop i en öppen spis. Det var därför han var så sotig när vakterna till slut kunde gripa honom.
Allt detta berättade Edward Jones under rättegången mot honom, som hölls i rättssalen Guildhall i London den 28 december 1838. Historien om stalkern i det kungliga residenset fyllde tidningarnas spalter, där han kallades ”Boy Jones”, pojken Jones.
Jones bröt sig in hela fyra gånger
Säkerheten på Buckingham Palace var usel, så det var lätt för Edward Jones att ta sig in. Vid fyra tillfällen mellan december 1838 och mars 1841 uppehöll han sig i monarkens residens.
1. Marmorsalen
Första gången vakter grep Edward ”Boy” Jones var den 14 december 1838, då nattportieren Cox upptäckte tonåringen i den 40 meter långa marmorsalen. Jones lät sig dock inte avskräckas, utan återvände vid ytterligare tre tillfällen.
2. Slottsträdgården
Den 1 december 1840 forcerade Jones muren till den kungliga trädgården österifrån. Ett öppet fönster gav honom därefter tillgång till de kungliga gemaken. Eftersom slottet hade många gäster lämnade Jones det snabbt igen utan att upptäckas.
3. Tronsalen
Den 2 december 1840 smög sig Jones in genom ett fönster vid tjänstefolkens område och stal lite mat. Han övernattade och satte sig dagen efter på Victorias tron. På kvällen hittades han under en soffa.
4. Porträttgalleriet
Den 16 mars 1841 gjorde Jones sitt sista inbrott. Vid det här laget hade säkerheten skärpts och han grep av en av slottets nyanställda poliser. Vid gripandet i porträttgalleriet hade Jones fickorna fulla av kött och potatis.
Under rättegången kom det aldrig fram att Edward Jones haft fickorna fulla av drottningens trosor när han greps. Hovet befarade en skandal om det blev känt att den dristige tonåringen hade rotat bland Victorias kungliga underkläder, så man såg till att inga av vittnena nämnde fyndet av trosorna i rätten.
Eftersom den unga stalkern inte hade brutit sig in på Buckingham Palace för att stjäla något blev han frikänd.
”Ditt agerande kommer sig av dumdristighet och jag hoppas att det inte kommer att upprepas”, förmanade domaren.
”Tusen tack, sir”, svarade Edward Jones och lämnade rättssalen.
Gömde sig i Victorias rum
Boy Jones hade dock uppenbarligen inte tagit till sig domarens ord, för knappt två år senare, den 1 och den 2 december 1840, besökte stalkern återigen drottning Victorias gemak. Den andra dagen hittades han av en tjänare under en soffa i regentens påklädningsrum.
Tonåringen Edward Jones hävdade att han ville spionera på Victoria och prins Albert för att skriva en bok om dem.
När drottningen dagen därpå invigdes i nattens händelser av sin make, prins Albert, skrev hon chockerat i sin dagbok: ”Tänk om han hade brutit sig in i mitt sovrum. Hur fruktansvärt rädd skulle jag då inte ha blivit!”
Under processen som följde berättade Boy Jones att han bland annat hade placerat sin smutsiga bak på Victorias tron. Den här gången kom han inte undan med bara en varning. Jones förklarades skyldig till vagabonderi och domen blev tre månaders straffarbete i tukthuset Tothill Fields trampkvarn.
Inte heller det avskräckte emellertid Jones. Bara några veckor efter frisläppandet i mars 1841 bröt han sig återigen in på Buckingham Palace, den här gången förment för att samla in material till en bok som han tänkte skriva om drottningen och hennes make.
Edward Jones hade blivit en nagel i ögat på den brittiske premiärministern Lord Melbourne. Stalkern avslöjade gång på gång regeringens oförmåga att förbättra säkerheten på Buckingham Palace.
Därför kidnappade två personer från inrikesministeriet plågoanden och skickade honom till sjöss ombord på ett av den brittiska flottans fartyg.
Som straff placerades Edward Jones i en trampkvarn åtta–tio timmar om dagen tillsammans med sina medfångar.
Jones tyckte emellertid inte om livet till sjöss, så redan i oktober 1842 flydde han när fartyget lade till i hamnstaden Portsmouth. Därifrån gick han de tolv milen tillbaka till London för att återigen besöka Buckingham Palace. Den här gången greps han innan han ens hunnit fram till slottets ingång.
Jones slutade i Australien
Buckingham Palace fick aldrig mer något besök av Boy Jones. De följande årtiondena tillbringade drottningens stalker till sjöss ombord på en lång rad av flottans fartyg, tills han så småningom emigrerade till Perth i Australien. Där bytte han namn till Thomas Jones och fick jobb som offentlig utropare.
År 1893 dog Jones vid 69 års ålder efter att ha fallit ner från en bro och brutit nacken efter en krogrunda i Perth.