Sju mäktiga släkter gick under

Faderlös pojke blir världshärskare

1206–1368: Djingis khan samlade de mongoliska klanerna under sin ledning och lät sina fruktade ryttarkrigare härja i Centralasien. Hans ättlingar slutade som kejsare i Kina.

År 1175 ser framtiden mörk ut för 13-årige Temüdjin. Hans far, en mongolisk klanledare, har just blivit mördad. Familjen förlorar status och tvingas leva som utfattiga nomader.

Genom allianser och löften om plundringståg lyckas den listige Temüdjin emellertid stiga i graderna och samla Mongoliets klaner under sig. Tre år senare, år 1209, intar hans krigare norra Kina, varefter erövringstågen fortsätter.

Tvärs över Asien och ända bort till Östeuropa kuvas diverse folkslag av mongolerna. Temüdjins hövdingar är så stolta över sin ledare att de ger honom titeln Djingis khan, ”världshärskare”.

Djingis själv gläds åt tillnamnet och njuter av livet som erövrare. Enligt honom är den största lyckan ”att besegra sina fiender, jaga dem framför sig, ta deras rikedomar ifrån dem, se deras kära bada i tårar och ta deras fruar och döttrar i famn”.

Efter Djingis död utvidgar hans son Ögödei riket. I och med erövringen av Persien år 1230 omfattar imperiet 24 miljoner kvadratkilometer, cirka 20 procent av planetens mark. Barnbarnet Khubilai erövrar hela Kina och grundar Yuandynastin.

År 1368 störtar kineserna den impopulära dynastin, varefter det mongoliska imperiet kollapsar. Djingis blod flödar emellertid fortfarande. Dna-analyser tycks nämligen visa att 16 miljoner asiater härstammar från honom.

Storman säger emot kungen

1080–1287: Släkten Hvide ägde stora markområden och familjen deltog även i maktspelet om den danska tronen. Det började dock gå utför när en Hvide sa emot kungen inför hela hovet.

En oväntad syn möter Asser Rig när stormannen återvänder hem från kriget omkring år 1100. När han gav sig iväg var hans hustru Inge gravid. Hon lovade att ge den lokala kyrkan ett torn om hon fick en son. På långt håll ser Asser nu två torn, ett för var och en av tvillingarna Esbern och Absalon.

Historien om Fjenneslevs kyrkas torn är en skröna, men pojkarna är verkliga. De tillhör släkten Hvide, Danmarks mäktigaste i tidig medeltid. År 1157 hjälper de två sönerna prins Valdemar till makten. Som tack blir Esbern kungens rådgivare, medan Absalon får en biskopstitel. Släkten Hvide befinner sig på samhällets topp.

Ett drygt århundrade senare kärvar emellertid relationen till tronen. År 1276 vägrar Stig Andersen Hvide, som är marsk, det vill säga Danmarks militära ledare, avlägga tro- och huldhetsed. Kung Erik Klipping har blivit för mäktig, anser Stig.

När kungen tio år senare mördas av maskerade män i Finderup på Jylland riktas misstankarna mot marsk Stig, som året efter förklaras fredlös. Efter Stigs fall minskar släkten Hvides rikedom och makt och på 1500-talet dör ätten ut.

Bankfamilj styr Vatikanen

1360–1737: Bönder tillhörande familjen Medici blev framgångsrika som klädeshandlare och grundade Europas mäktigaste bank. Kungar och påvar lånade av familjen Medici för att bekosta krig, byggnader och ett extravagant leverne.

Trots att Giovanni de’ Medici visar sig ödmjuk genom att rida på en åsna är bankmannen sannolikt 1400-talets rikaste privatperson. Giovannis bank, Medicibanken, är Europas största med filialer i flera länder.

Familjen Medici har påven som kund, vilket får även kungar och furstar att ta lån i banken. Englands Edvard IV lånar till exempel av Giovanni för att finansiera sin armé under rosornas krig (1455–1485). Räntorna från de många prominenta låntagarna ger klirr i kassan.

Genom att handla med siden och brokad har familjen Medici skaffat sig en förmögenhet och tack vare goda bundsförvanter och strategiska äktenskap har Giovannis familj fått stort inflytande i Florens, en av Italiens starkaste stadsstater.

Efter den åsneridande bankchefens död år 1429 tar sonen Cosimo över verksamheten. Vid den här tidpunkten är familjen så rik att Cosimo kan strössla pengar omkring sig på samtidens största begåvningar, däribland multikonstnären Michelangelo.

Familjen är också med och bekostar arkitekten Filippo Brunelleschis byggnation av Florens varumärke, katedralen Santa Maria del Fiore.

Den goda relationen till Vatikanen innebär också att fyra påvar och åtskilliga kardinaler under åren 1513–1605 kommer från familjen Medici. Maktkamper i Florens och en nedgångsperiod för stadsstaten på 1600-talet urholkar emellertid familjens makt. När Gian Gastone de’ Medici avlider år 1737 dör släktens manliga linje ut.

Förlorarna vinner engelsk släktfejd

1587–1714: Kusinerna Maria Stuart och Elisabet kunde båda göra anspråk på den engelska tronen. Trots att Elisabet fick Maria halshuggen segrade till slut släkten Stuart.

Drottning Elisabet I drar en lättad suck när bödelns yxa år 1587 skiljer Maria Stuarts huvud från hennes kropp. Nu har Elisabet blivit av med sin farligaste rival – och sin kusin.

Striden mellan de två kvinnorna börjar när drottning Maria av Skottland år 1560 förlorar sin man, Frans II av Frankrike. Maria tvingas då lämna Frankrike och återvänder till sin skotska tron, där hon beter sig arrogant och gör sig impopulär.

År 1567 tvingar den skotska adeln Maria att abdikera. Vreden kokar över när drottningen misstänks för att ha hjälpt till att mörda sin nye gemål, lord Darnley.

Av rädsla för sitt liv flyr Maria söderut till kusinen Elisabet I av England.

Maria är katolik och barnbarnsbarn till Henrik VII av England, och de flesta av landets många katoliker betraktar henne som sin rättmätiga regent. De vill hellre se henne på tronen än den protestantiska Elisabet.

För att säkra sin makt placerar Elisabet därför sin kusin i husarrest. Efter 18 års fångenskap får drottningen nys om en komplott mot henne, ledd av Maria. En kort tid senare faller bödelns yxa.

Släkten Stuart vinner dock till slut, eftersom Elisabet dör barnlös år 1603. Jakob, Marias son i sitt andra äktenskap, tar över Elisabets tron och härskar som Jakob VI över England, Skottland och Irland.

Den sista regenten av ätten Stuart blir drottning Anna Stuart. Efter hennes död år 1714 tar det avlägset besläktade huset Hannover över den brittiska tronen.

Kungasläkt överlever franska revolutionen

1589–1848: Henrik IV intog Frankrikes tron som huset Bourbons förste regent. Under de följande århundradena styrde släkten det franska riket. Inte ens revolutionen år 1789 satte stopp för de framgångsrika härskarna.

När Henrik III av Frankrike huggs ihjäl år 1589 står den franska kungasläkten, huset Valois, utan manliga arvingar. Tronen tillfaller då Henrik av Bourbon.

Innan protestanten Henrik kan krönas måste han emellertid konvertera och bli katolik. Detta faktum lär han ha kommenterat med: ”Paris är väl värt en [katolsk] mässa.”

I 199 år sitter släkten Bourbon på makten, tills en hungersnöd leder till en revolution år 1789. Den oduglige kung Ludvig XVI avsätts och avrättas fyra år senare. En kort tid senare tar Napoléon Bonaparte över makten i Frankrike, men efter hans nederlag vid Waterloo år 1815 tillsätts Ludvig XVI:s bror Louis Stanislas Xavier som kung.

I samband med en ny revolution år 1848 avsattes släkten Bourbon igen, och i dag är dess ättlingar spridda för vinden.

En av dem är den 64-årige indiern Balthazar Napoleon de Bourbon. Han påstår sig härstamma från greve Jean Philippe de Bourbon, som på 1600-talet var en av Indiens stormogul Akbars hovmän. Härstamningen har dock aldrig blivit slutgiltigt bevisad.

Familj mördas kallblodigt

1612–1918: Släkten Romanov förvandlade Ryssland till en stormakt, men tsarfamiljen lider ett grymt öde när den råkar i händerna på landets kommunister.

När 16-årige Michail Romanov år 1612 erbjuds tsartiteln brister han i gråt. Michail vet att hovet är en livsfarlig plats med lönnmord och komplotter, där adeln kämpar om makten. För att sluta fred har parterna enats om att utse Michail, barnbarn till Fjodor I Ivanovitj, den siste tsaren i den föregående ätten Rurik.

Trots att han inte ville bli tsar blev Michail en framgångsrik härskare, och släkten Romanov kom att inneha tronen i drygt 300 år. Under denna period blir Ryssland en stormakt, bland annat tack vare den företagsamme tsar Peter den store (1672–1725), som upprättar Rysslands flotta.

Landets konservativa adel motsätter sig dock reformer av jordbruket och industrin, så under loppet av 1800-talet hamnar Ryssland efter i förhållande till övriga Europa. Folket svälter och gör år 1917 uppror mot tsar Nikolaj II.

Tsarfamiljen tillfångatas av Lenins bolsjeviker, som år 1918 kallblodigt avrättar familjen med gevärsskott och bajonetthugg.

Vissa medlemmar av släkten Romanov lyckas fly Ryssland och i dag gör minst fyra nu levande ättlingar anspråk på titeln som Rysslands härskare, däribland den spanskfödda storhertiginnan av Ryssland, Maria Vladimirovna, barnbarnsbarnbarn till tsar Alexander II.

Kurfurste får kejsartitel

1025–1918: Den ambitiösa furstesläkten Hohenzollern började som ärelystna kungar i provinsen, men intog slutligen den tyska kejsartronen. Tiden vid den högsta makten slutade med första världskriget.

Som ett tecken på sin makt och sina rikedomar låter adelsmannen Burkhard på 1000-talet efter Kristus uppföra en borg utanför Stuttgart i sydvästra Tyskland. Borgen står på berget Hohenzollern, som med tiden ger namn åt Burkhards ättlingar.

År 1415 blir släkten grevar av Brandenburg. Med titeln följer en prestigefull plats bland de nio så kallade kurfurstar som avgör vem som ska bli tysk-romersk kejsare.

År 1618 utökar den ambitiösa familjen Hohenzollern grevskapet genom att ingå en personalunion med sin granne, hertigdömet Preussen. En självsäker furst Fredrik upphöjer år 1701 sitt rike till kungadömet Preussen, med sig själv som kung Fredrik I.

Vid bildandet av Tyska Riket år 1871 är Preussen den starkaste av de tyska staterna och kejsartiteln tillfaller familjen Hohenzollern.

Släkten sitter vid makten under första världskriget, men efter nederlaget tvingas kejsar Vilhelm II i exil. Fram till sin död bor den förbittrade tidigare kejsaren på det holländska godset Doorn, där han avreagerar sig genom att fälla träd.

Släktens nuvarande överhuvud är Vilhelm II:s barnbarnsbarnbarn, den 46-årige prinsen och affärsmannen Georg Friedrich av Preussen, som leker med tanken på att en dag bli tysk kejsare.