Wikimedia Commons

Påven drömde om att få barn med drottning Elisabet

På 1500-talet hade Englands drottning gott om beundrare. En av de mer överraskande var påve Sixtus V, som både hade bannlyst henne och stöttade Spaniens försök att invadera hennes rike.

Elisabet I blev känd som ”Jungfrudrottningen”, men under hennes långa regeringstid (1558–1603) var det många som försökte ändra den titeln. Det engelska parlamentet oroade sig för arvsföljden och försökte ihärdigt övertala drottningen att gifta sig, men eftersom hon visste att en make skulle försöka ta ifrån henne makten, avvisade hon alla friare.

Till och med påve Sixtus V svärmade för Elisabet, trots att hon betraktades som den katolska kyrkans ärkefiende. Vid ett tillfälle utbrast påven:

”Se bara hur bra hon regerar! Hon är bara en kvinna och bara härskare över en halv ö, och ändå gör hon sig fruktad i Spanien, i Frankrike, i Tysk-romerska kejsardömet – överallt. Våra barn skulle kunna regera hela världen.”

Att en påve skulle få barn var inte så omöjligt som det kanske låter – trots att katolska kyrkan krävde att påvar, kardinaler och präster levde i celibat.

Elisabet I styrde England från 1558 till sin död 1603.

Alexander VI, som var påve från 1492 till 1503 och tillhörde den mäktiga familjen Borgia, fick minst sju oäkta barn. Hans son Cesare blev senare kardinal och gick i sin fars fotspår genom att 1501 arrangera en enorm orgie.

Orgien blev känd som ”kastanjebanketten”, eftersom nakna prostituerade invigde festen genom att krypa runt på golvet och plocka upp kastanjer medan gästerna tittade på.

Hemliga älskare blev biskopar

Minst fyra av Alexanders före- och efterträdare fick oäkta barn. Även förhållanden med män förekom. Det var till exempel allmänt känt att Sixtus IV, som var påve från 1471 till 1484, frikostigt delade ut biskopstitlar till sina älskare.

Mellan Elisabet I och Sixtus V blev det aldrig något – och varken drottningen eller påven fick några barn. När ”Jungfrudrottningen” avled ärvde hennes närmaste släkting, den skotske kungen Jakob I, därför tronen.