Öknamnen gick till historien
Övervikt, psykisk sjukdom, grymhet eller bara en ovanlig klädstil har gett en del av historiens monarker mycket ärekränkande öknamn som ingen vågat uttala högt. Andra regenter har förärats ett klädsamt tillnamn som hyllning för stora bedrifter eller ädel karaktär.
Det gick ingen nöd på Ludvig VI. Hans aptit och törst kostade honom livet.
Ludvig VI av Frankrike: Ludvig den tjocke
1108-1137
Louis ”le Gros”, den tjocke, slutade sina dagar i ett plågsamt anfall av blodig diarré när han låg på sin dödsbädd i slottet Béthisy-Saint-Pierre i norra Frankrike. Plågorna orsakades troligen av hans överdrivna konsumtion av vin och fet mat som inte bara gav honom hans omfångsrika figur utan även hans öknamn.
Ludvig VI var en av Frankrikes första starka kungar och ägnade de flesta av sina 29 år på tronen åt att stabilisera kungamakten. Han kämpade ständigt mot självsvåldiga och korrupta adelsmän och gick ut i krig mot normandiska kungar från England, bl.a. Henrik I (Vilhelm Erövrarens son). Ludvig ville ta ifrån dem deras besittningar i Normandie.
Hans arbete bar frukt och blev avgörande för centraliseringen av makten under de följande århundradena.
Kejsar Caligula: Lilla stöveln
37-41 e.Kr.
Kejsar Caligula fick sitt namn av faderns legionärer.
Den romerske generalen Germanicus tog sin lille son med sig till Germaniens slagfält. Han ansåg att det hårda legionärslivet skulle ge sonen Gaius Julius Caesar Augustus Germanicus de rätta kvaliteterna och erfarenheterna. Faderns soldater gav pojken smeknamnet Caligula, ”den lilla stöveln”, och det följde honom resten av livet – även då han under perioden 37–41 e.Kr. var kejsare i Rom.
Khusrov I av Persien: den odödlige
531-579 e.Kr.
Arvet efter Khusrov levde länge efter hans död.
Persiens kung byggde ett pärlband av städer, palats, broar, vägar och dammar. Konst, vetenskap och handel blomstrade under hans regentperiod. Han var en av de mest ambitiösa kungarna i Persiens långa historia och alla byggnader och politiska initiativ gav honom tillnamnet Anushirvan – ”med odödlig själ”.
Khusrov I var religiös och anhängare av den fornpersiska religion som i dag kallas ”zoroastrism” – statsreligionen i Iran före islam. Kungen tolererade dock andra religioner, bl.a. kristendomen. Hans eftermäle präglas dessutom av att han införde ett rättvist skattesystem och gav sina soldater en bra lön.
Fler historiska öknamn 1
Magnus III inspirerades under sin resa till Irland. Han gick klädd i kilt med bara ben.
Magnus III av Norge: Magnus barfot
1093-1103
Norges kung Magnus III gick klädd som en irländare: i kilt. Hans bara ben gav honom tillnamnet ”Barfot”. Magnus drömde om ett norskt imperium kring Irländska sjön och år 1102 for han iväg för att erövra Irland. Han lyckades inta Dublin och stora områden i norr men 1103 hamnade hans trupper i ett irländskt bakhåll. Magnus fick ett dödande yxhugg mot bakhuvudet.
Harald I av Danmark: Harald Blåtand
Ca. 940-986 e.Kr.
Harald var den förste danske kung som lät sig döpas.
Gorm den gamles son, vikingakungen Harald, fick sitt öknamn på grund av en svart framtand som han troligen ådragit sig i en strid med svärd.
Harald enade Danmark, kristnade danskarna och erövrade Norge.
Ethelred II av England: med dåligt råd
1081-1137
Kung Ethelred visste inte vad han skulle ta sig till med vikingarna.
När den 10-årige Ethelred blev kung hade han så usla rådgivare att omvärlden betraktade honom som oförmögen att fatta kloka beslut. Större delen av sin tid på tronen ägnade han åt att försöka stå emot vikingarnas ständiga angrepp på England. I ett sista desperat försök lät han döda alla daner på engelsk mark – bl.a. systern till Sven Tveskägg av Danmark. Sven Tveskäggs hämndaktion destabiliserade England och tronen tillföll till sist Svens son Knut den store.
John Lackland av England: Johan utan land
1199-1216
Kungasonen Johan fick inget land av sin far.
Inget rike, inget grevskap, inget län låg och väntade på Prins Johan som var son till Englands kung Henrik II. Hans äldre bröder hade fått alltihop.
Inte förrän Johan själv blev kung kunde han regera över land och undersåtar men hans tid på tronen utgjordes av en lång rad nederlag. Först förlorade han Normandie år 1204 och i ett försök att återta området brandskattade han engelsmännen långt över deras förmåga.
Kungen var motståndare till påvens ärkebiskopskandidat i England. Han blev därför bannlyst av påven år 1209 – och förlorade i praktiken England.
Greve Ugolino della Gherardesca: Greve kannibal
ca. 1220-1289
Den makabra historien om greve Gherardesca och hans förtäring av sina avkommor användes av Dante i ”inferno” – första delen av ”Den gudomliga komedin”.
Den italienske greven åt upp sina två söner och två av deras söner – sägs det. Greven och hans fyra arvingar hade dömts att lida svältdöden och satt inmurade högst upp i ett torn i Pisa.
Greve Gherardesca kom från en av Italiens mäktigaste familjer som ägde enorma landområden i Toscana kring Pisa. Släkten hade haft politisk makt och adlig status sedan före år 1000. År 1284 attackerades Pisa militärt av rivalerna i Genua.
De mest framstående invånarna i Pisa valde i desperation greve Ugolino della Gherardesca till ”podestá” – högste administratör – och arméns ledare. I den följande politiska kampen med personer som själva ville ta hans plats hamnade han i konflikt med ärkebiskop Ruggieri. Denne anklagade greven för förräderi och lät låsa in honom och barnen.
Fler historiska öknamn 2
Enligt experter led Frankrikes Karl VI av schizofreni. Han var ökänd för att svinga sitt svärd mot sina egna män.
Karl VI av Frankrike: Karl den galne
1380-1422
Den franske kungen Karl VI var gjord av glas – trodde han själv. När kungen hade ett av sina månadslånga anfall av sinnessjukdom var han därför mycket försiktig för att inte gå i kras.
Åren efter att Karl VI som sexåring krönts till kung 1380 kallades han ”Charles le Bienaimé”, Karl den älskade, men i takt med att psykoserna blev svårare fick han i stället öknamnet ”Charles l'Insensé”, Karl den galne.
Under en tvångsföreställning kunde kungen rusa omkring i palatset och yla som en varg, andra gånger vägrade han att bada på flera månader. Ofta glömde han bort att han var kung och flydde misstrogen från sin egen drottning Isabella av Bayern och deras gemensamma barn som han inte kände igen.
Kungens mentala tillstånd berövade honom hans auktoritet och gjorde honom oförmögen att regera. Därför härjades Frankrike av fejder som ledde till kaos och anarki i riket. Englands Henrik V tog tillfället i akt i oktober 1415; Karl VI förlorade slaget vid Azincourt – det avgörande slaget i hundraårskriget.
År 1420 tvingades Karl den galne att underteckna ett förödmjukande fredsavtal där Henrik V:s tronföljare utsågs som arvtagare till den franska tronen.
Ludvig IX av Frankrike: Ludvig den helige
1226-1270
Han blev kung vid 12 års ålder och stred och dog för sin tro.
Den franske kungen ägde inte mind-re än tre exemplar av Kristi törnekrona och hade världens förnämsta samling av heliga reliker. Ludvig lät bygga kyrkan Sainte-Chapelle i Paris, ”den gotiska juvelen”, enbart för förvaring av de värdefulla föremålen.
Ludvig var ovanligt stark i sin tro och gick personligen i spetsen för det sjätte korståget åren 1248–54. Syftet var att befria Egypten från de otrogna men armén led ett svårt nederlag i det sanka Nildeltat. Kungen togs till fånga, köptes fri för en stor lösensumma och ägnade de följande fyra åren i Palestina åt att försvara det Heliga landet. Kungen dog under det sjunde korståget i Tunis år 1270 och Vatikanen kanoniserade honom 1297.
Maria I av England: Bloody Mary
1553-1558 e.Kr.
Maria I lät avrätta hundratals protestanter.
Hon lät bränna den protestantiske teologen John Rogers på bål. Både Londons biskop Nicholas Ridley och John Cranmere, ärkebiskop av Canterbury, gick senare samma öde till mötes. Sammanlagt 300 ledande icke-katoliker uppslukades av lågorna. Med våld ville Maria I ändra sin far Henrik VIII:s beslut om att frigöra Englands tron från Vatikanen i Rom.
Gustav II Adolf av Sverige: Lejonet från norden
1611-1632
Många tyskar hoppades på Sveriges kung.
Den lutheranske kungen av Sverige fick sitt smickrande tillnamn av tyska protestanter. De såg gärna att hans suveräna armé sopade landets katoliker av banan.
I juni 1630 hade Gustav II Adolf gått in i trettioåriga kriget genom att invadera den tyska östersjöstaden Peenemünde. I december behärskade han bl.a Mainz, drygt 80 mil söderut. Tysklands öde tycktes vila i hans händer och flera regioner förklarades officiellt protestantiska. Kungen dog i strid mot tyska trupper i slaget vid Lützen år 1632.
Ferdinand II: Kung Bomba
1830-1859
Bombningar mot civila gav Ferdinand II öknamnet ”kung Bomba”.
Kungen styrde Sicilien och Neapel genom en stark hemlig polis och hård censur. År 1848 sköljde en våg av revolutioner över Europa – även i Palermo på Sicilien. Kungen lät bomba många av öns städer och många civila dog.