När försvann kröningen?
Länge var det självklart att en nybliven kung eller drottning skulle låta sig krönas i en pampig ceremoni. Varför försvann den seden?

Oscar II var kung av Sverige 1872–1907 och kung av Norge fram till 1905.
Svar Kröningen av kungar kom i bruk i hela Europa under medeltiden och var intimt förknippad med kristendomen, även om liknande ceremonier förekom redan under förkristen tid och i andra delar av världen. Kröningen symboliserade att kungen hade fått sitt uppdrag av Gud och att monarkin var en gudomlig ordning.
Själva kröningen utfördes vanligen av en representant från kyrkan. I Sverige var detta oftast ärkebiskopen och ceremonin visade att kyrka och stat var ett.
Både kungar och drottningar kröntes och skillnaderna i respektive ceremoni var inte stora. I båda fallen legitimerade kröningen regentmakten. Men om drottningen inte var regerande symboliserade hennes kröning istället hennes plikter som blivande kungamoder.
Erik Knutsson kröntes 1210
Den förste regent som man med säkerhet vet blev krönt i Sverige var Erik Knutsson, som kröntes i november 1210. Kröningar kan ha skett tidigare, men det finns inga tillförlitliga källor att bygga på. Flertalet regerande kungar och drottningar i Sverige kröntes därefter.
Oscar II blev den siste kung som – tillsammans med drottning Sofia – kröntes i Sverige. Vid ceremonin i Stockholm den 12 maj 1873 avlade han kungaeden. Ärkebiskopen utförde sedan smörjelsen av den blivande regenten, satte tillsammans med justitieministern kronan på monarkens huvud och överlämnade övriga riksregalier.
Drygt två månader senare kröntes Oscar II och Sofia även till kung och drottning av Norge i Trondheim.