Maria Stuart fördrevs och avrättades
När Maria Stuart övergav sin make och han sedan mördades fick skottarna nog och förvisade sin drottning. I England hamnade hon ur askan i elden eftersom hennes släkting Elisabet I såg henne som en konkurrent även om den engelska tronen.
Maria Stuart deklamerar inför Henrik II:s hov på Louvren.
Den vindpinade havsviken Solway Firth bildar gräns mellan Skottland och England. En kylig majmorgon 1568 kommer en öppen fiskebåt stävande från den skotska sidan i norr och lägger till i den engelska fiskebyn Workington.
Ett litet sällskap på ett tiotal personer stiger iland. I gruppen finns en högrest kvinna vars ansikte döljs under en mörk sjal. Hon reser utan packning, eftersom hon flytt i all hast.
Men det är inte bara hennes kläder och ägodelar som lämnats kvar i Skottland. Kvinnan är ingen mindre än den skotska drottningen Maria Stuart som tvingats att lämna ifrån sig kronan till sin ettårige son.
Nu är hon på flykt från sina egna landsmän, anklagad för att ha anstiftat mordet på sin man – och för att kort därpå ha gift om sig med den misstänkte mördaren.
Drottning över Skottland som baby
Vid 25 års ålder har Maria redan hunnit bli änka två gånger och bära både den skotska och franska drottningkronan. Många av hennes anhängare anser att hon även borde var drottning i England. Istället är hon nu hänvisad till att begära skydd hos sin släkting och värsta rival, den engelska drottningen Elisabet I.
Maria Stuart var bara sex dagar gammal när hon blev drottning över Skottland vid fadern Jakob V:s död 1542. Riket hon ärvde präglades inte bara av urgamla fejder mellan olika skotska klaner och återkommande krig mot ärkefienden England. På de brittiska öarna, liksom i övriga Europa, pågick även en segsliten maktkamp mellan katoliker och protestanter.
Maria Stuart var bara sex dagar gammal när hon ärvde Skottlands tron.
Henrik VIII kung över England
I England härskade Henrik VIII som hade genomfört reformationen främst för att kunna upplösa äktenskapet med sin första hustru, Katarina av Aragonien. Trots att han därefter gift sig ytterligare fem gånger hade han bara lyckats få tre överlevande barn, två döttrar och en son.
För att säkra tronföljden – och på köpet införliva Skottland under engelsk krona – krävde han att Maria skulle trolovas med hans son Edvard.
Marias mor, Marie av Guise, var katolik och härstammade från en av Frankrikes förnämsta adelsfamiljer. Skottland och Frankrike hade ofta varit allierade i krigen mot England och hon ville absolut inte se sin dotter bortgift med
den engelske tronföljaren.
Rasande Henrik plundrade Skottland
För att istället stärka bandet med det franska kungahuset lovades Maria efter några år bort till den franske kronprinsen Frans. Henrik VIII reagerade genom att genomföra en rad plundringståg i Skottland som kulminerade i slaget vid Pinkie Cleugh 10 september 1547, där skottarna led ett bittert nederlag.
Marie av Guise fruktade för Marias säkerhet i Skottland och som femåring skickades hon iväg till Frankrike, där hon växte upp i kungafamiljen med sin blivande make som lekkamrat.
Hon fick en furstlig utbildning, lärde sig flera språk och att skriva dikter på både franska och latin. ”La reinette éscossaise” (den lilla skotska drottningen) skämdes bort och trivdes med det muntra hovlivet där påkostade fester varvades med jakt och ridturer kring de kungliga slotten i Loiredalen.
Maria I – Bloody Mary
1547 dog Henrik VIII i England och efterträddes av sonen Edvard. Efter hans tidiga bortgång gick kronan till en annan Maria, Henriks dotter från hans första äktenskap, som av sin mor uppfostrats till en hängiven katolik. Hon kom att gå till historien som ”Bloody Mary” på grund av sin skoningslösa jakt på protestanter.
Valet av Henrik VIII och Anne Boleyns dotter Elisabet (bilden) till drottning av England 1558 var omstritt. Många ville istället se Maria Stuart på tronen.
Ville se Maria Stuart på tronen
När även hon dog utropades Elisabet, Henriks dotter i äktenskapet med Anne Boleyn, till Englands drottning. Katolikerna, som aldrig erkänt Henriks skilsmässa från sin första fru, betraktade Elisabet som en ”bastard” utan arvsrätt. Enligt dem borde Maria Stuart, vars farmor var syster till Henrik VIII, stå närmast i tronföljden.
Elisabet och Maria var inte bara varandras motpoler i den religiösa och politiska maktkampen. Medan Elisabet förblev ogift och har gått till historien som den svala ”jungfrudrottningen” har eftervärldens bild av Maria präglats av hennes dramatiska kärleksaffärer som vid flera tillfällen slutade med ond bråd död.
Frans II:s drottning av Frankrike
Samma år som Elisabet kröntes till drottning av England, 1558, firade Maria Stuart sitt första bröllop med pompa och ståt i katedralen Notre Dame i Paris. Samtida källor beskriver bruden som strålande vacker. Maria var 15 år och minst huvudet högre än den ett år yngre Frans, som var klen och sjuklig.
Redan året efter bröllopet dog den franske kungen Henrik II efter att ha skadats i ett tornerspel. Kronprinsen kröntes till Frans II av Frankrike och Maria blev hans drottning. Men tonåringarna hann inte sitta på tronen i två år innan Frans avled i hjärnhinneinflammation.
Kort därpå dog även Marias mor, Marie av Guise, som åtminstone på pappret varit Skottlands regent i väntan på att dottern skulle bli gammal nog att tillträda.
Fortsatte fira katolsk mässa
Ensam i världen återvände den 18-åriga änkan till Skottland för att axla ansvaret som drottning. Det skotska parlamentet hade nu genomfört reformationen och även om Maria fick lova att inte lägga sig i det religiösa livet sågs det inte med blida ögon att hon envisades med att fira den katolska mässan på Holyrood House, det kungliga slottet i Edinburgh.
Drottningens sekreterare Davide Rizzio mördades inför hennes ögon.
Det skotska hovlivet var betydligt blygsammare är det franska. Men mellan mötena i det kungliga rådet hann Maria ägna sig åt favoritsporterna jakt och ridning, och lärde sig också att spela golf. Under långa vinterkvällar fördrev man tiden med schackspel, dans och sällskapsliv.
Gifte sig med katoliken lord Darnley
Maria var hårt pressad att gifta sig för att säkra tronföljden och det fanns många intresserade friare att välja bland. Slutligen föll Marias val på hennes kusin Henry Stewart, kallad lord Darnley, som även han var katolik. Paret gifte sig i juli 1565.
Darnley var tre år yngre än den 22-åriga bruden. Inledningsvis tycks Maria ha varit mycket förälskad i den stilige ynglingen och bara några månader efter bröllopet blev det känt att hon väntade barn.
Bland protestanterna fruktade man att drottningens val av äktenskapspartner var ett led i ett försök att återinföra katolicismen. Missnöjet var så stort att Maria var tvungen att samla ihop en armé för att slå ner en rad upplopp.
Mordet på Davide Rizzio
Det tog emellertid inte lång tid innan hon själv började ångra sitt val av make. Darnley visade sig vara en arrogant och opålitlig suput. Snart övergav Maria sin ursprungliga avsikt att låta kröna honom till kung, ett beslut som gjorde makarna till fiender.
Medan Darnley söp och ägnade sig åt amorösa äventyr med hustruns hovdamer spreds ryktet att drottningen sökte tröst hos sin italienske sekreterare Davide Rizzio.
En kväll hade Maria, som var i sjunde månaden, en bjudning i sin privata salong. Bland gästerna fanns Davide Rizzio som underhöll sällskapet med att spela luta.
Plötsligt dök Darnley upp genom en bakdörr och strax därpå stormade en grupp beväpnade adelsmän in i rummet och dödade italienaren med en mängd svärds- och knivhugg. Maria var övertygad om att det var Darnley som beordrat mordet, även om han nekade till anklagelsen.
Lord Darnley, som var Marias kusin, blev hennes andre make.
Lord Darnleys mystiska död
Ingenting kunde nu rädda förhållandet, inte ens att paret i juni 1566 fick en välskapt pojke. När drottning Elisabet fick bud om att Maria fött en son sägs hon ha fallit i gråt och utropat: ”Alack, the Queen of Scots is lighter of a bonny son, and I am but of barren stock.” (Ack, skottarnas drottning har fött en fager son, medan jag blott hör till en ofruktsam ätt!)
Mindre än ett år senare blev Maria änka igen. Huset där Darnley tillfälligt vistades sprängdes i luften och när man hittade hans kropp syntes tydliga strypmärken på halsen. Den som ansågs ligga bakom det våldsamma attentatet var en råbarkad officer vid namn James Hepburn, earl av Bothwell. Rykten spreds om att Bothwell var Maria Stuarts älskare och att de två hade planerat dådet tillsammans.
Gifte sig med Bothwell
När Maria kort därpå gifte sig med den utpekade mördaren och dessutom sades vänta hans barn förfasade sig stora delar av befolkningen. Maria själv hävdade efteråt att Bothwell rövat bort och våldtagit henne och att hon varit tvungen att gifta sig med honom för att undvika skammen att föda ett oäkta barn. Enligt vittnesmål från hennes tjänare fick hon missfall kort efter bröllopet.
Många av de adelsmän som tidigare stöttat Bothwell ville inte längre veta av vare sig honom eller hans nyblivna maka. Missnöjet ledde till uppror och stridigheter.
Slaget vid Carberry Hill blev aldrig av
En het sommardag 1567 ställde sig Maria och Bothwell i spetsen av en här för att möta sina motståndare vid Carberry Hill, ett par mil sydöst om Edinburgh. De två arméerna grupperade sig på sluttningarna på varsin sida om en dalgång. Hästarna frustade och stampade, kanoner och musköter var laddade men ingen av sidorna ville ta steget att gå till attack.
Rebellerna bar ett baner som föreställde en död man under ett grönt träd. Vid hans sida knäböjde ett litet barn och under bilden kunde man läsa texten ”Döm och hämnas min sak, o herre”. Det rådde ingen tvekan om vad bilden anspelade på. Mannen på baneret var den mördade Darnley och barnet föreställde parets späde son som utkrävde hämnd för sin fars död.
Sedan hon störtats från den skotska tronen flydde Maria Stuart med båt till England.
Slaget vid Carberry Hill blev aldrig av. Medan sändebud från de olika sidorna ägnade sig åt förhandlingar smet fler och fler av soldaterna på drottningens sida sin väg.
När skymningen föll såg Maria Stuart ingen annan utväg än att överlämna sig åt rebellerna medan earlen av Bothwell flydde. När Maria på kvällen fördes genom Edinburghs gator ropade upproriska folkhopar ”hora!” och ”mördare!” efter sin drottning.
Maria Stuart tvingades abdikera
Den 29 juli tvingades Maria abdikera till förmån för sin son Jakob, som fyllt ett år. Earlen av Moray, som var Jakob V:s utomäktenskaplige son och därmed Marias halvbror, skulle regera under hans uppväxt. Den avsatta drottningen spärrades in på slottet Loch Leven.
Efter nästan ett år i fångenskap lyckades hon fly i början av maj 1568. Hon samlade en armé i ett sista försök att återta makten, men besegrades av earlen av Moray i slaget vid Langside den 13 maj. Efter nederlaget såg Maria ingen annan utväg än att ta sig till England och vädja om skydd hos sin släkting, drottning Elisabet.
Sattes i husarrest av Elisabet
Elisabet visste inte vad hon skulle göra med Maria. Hon ville inte hjälpa henne att återvinna sin krona. Det skulle stärka de katolska krafter som ville se henne själv avsatt för att kunna återinföra katolicismen i England. Inte heller kunde hon låta Maria resa vidare till kontinenten där det fanns flera katolska härskare som mer än gärna skulle stödja den skotska drottningens sak.
Men samtidigt var ju Maria en nära släkting, och en krönt regent som borde behandlas med vissa hedersbetygelser.
Vid ankomsten till England placerades Maria Stuart i husarrest.
Följden blev att Maria fick tillbringa resten av sitt liv i husarrest, men hon tilläts leva som en kunglighet på de olika slott där hon hölls instängd. Maria hade ett årligt apanage från det franska kungahuset och hade råd att inrätta sig med ett helt litet hov i fångenskapen.
Även om hon stod under bevakning tilläts hon ta emot besök och bedriva en omfattande brevväxling. En hel del av korrespondensen bestod av chiffrerade meddelanden.
Ridolfisammansvärjningen
Vid flera tillfällen avslöjade Elisabets säkerhetstjänst att katolska krafter smidde planer på att störta – eller rentav mörda – Elisabet och sätta Maria på tronen.
En av de allvarligaste konspirationerna var den så kallade Ridolfisammansvärjningen som avslöjades 1570. En av rikets högst uppsatta män, hertigen av Norfolk, dömdes för högförräderi och avrättades. Maria vägrade erkänna någon delaktighet i komplotten och Elisabet valde den gången att skona hennes liv.
Däremot skärptes bevakningen av Maria. Från att ha blivit bemött som en högt uppsatt – om än inlåst – gäst behandlades hon nu som en regelrätt fånge. Man minimerade hennes kontakt med yttervärlden och all hennes korrespondens lästes och censurerades.
Samtida illustration av Maria Stuarts avrättning år 1587.
Dömdes till döden
Maria hade suttit fängslad i 18 år när den så kallade Babingtonsammansvärjningen avslöjades 1586. Den här gången framgick det av beslagtagna meddelanden att Maria känt till planerna och åtminstone inte försökt avstyra dem. Hon ställdes inför rätta för högförräderi och dömdes mot sitt nekande till döden.
Klockan tio på förmiddagen den 8 februari 1587 verkställdes domen på Fotheringay Castle i Northamptonshire. Ögonvittnen beskriver den 44-åriga Maria som värdig och drottninglik in i det sista. Iklädd en blodröd särk och med sin katolska bönbok i handen lade hon huvudet tillrätta i stupstocken. Första hugget med bilan missade och åstadkom bara ett jack i bakhuvudet. Då ska hon ha hörts viska ett svagt: ”Sweet Jesus!”
Nästa hugg skiljde huvudet från kroppen och när skarprättaren lyfte upp det inför åskådarna föll det till golvet. I bödelns hand fanns bara en kastanjebrun peruk. Marias eget hår var kortklippt och hade grånat under fångenskapen.