Kung Midas lurade världen med falskt guld

Allt som kung Midas vidrörde blev till guld. Så lyder myten om antikens rikaste man. Nu antyder arkeologiska fynd att hemligheten bakom kungens sagolika rykte var avancerad kemi.

Allt som kung Midas vidrörde blev till guld. Så lyder myten om antikens rikaste man. Nu antyder arkeologiska fynd att hemligheten bakom kungens sagolika rykte var avancerad kemi.

Walter Crane & Shutterstock

”Det var en gång en kung som önskade att allt han rörde vid skulle förvandlas till guld.”
Så börjar historien om kung Midas, en märklig berättelse som är känd från flera forntida skrifter. Fortsättningen är lika tragisk som man kan ana: Kungen får sin önskan uppfylld, men rikedomarna gör inte Midas lycklig. Tvärtom. Den girige härskaren tvingas både svälta och törsta eftersom även maten och drycken som han rör vid förvandlas till guld. För att överleva tvingas Midas enligt legenden ge avkall på sin förmåga. Berättelsens sensmoral är inte svår att förstå. Lycklig blir man inte av vare sig föremål eller guld – en lärdom som gäller överallt och i alla tider. Historien om Midas återberättas än i denna dag, precis som Midas namn återfinns i stående uttryck och talesätt i en lång rad olika språk. Den mäktige forntidskungen i Frygien har med andra ord skrivit in sig i historien och blivit odödlig.

Skultptur av guden Dionysos

Den grekiske vinguden Dionysos gav enligt legenden kung Midas förmågan att förvandla allt till guld.

© Richelieu Collection

Seglivade legender har alltid gäckat historiker och arkeologer som försökt hitta sanningen bakom myten. Men det finns en verklig möjlighet att hitta kung Midas väldiga guldskatt, så det är inte så konstigt att arkeologer, skattletare och lycksökare bokstavligt talat har börjat gräva i historien.

Frågorna är många, men tre stycken är centrala: Är historien om forntidskungen något annat och mer än en myt? Var­ifrån kom kungens omåttliga rike­domar? Och vart tog kung Midas guld vägen?

Ingen har ännu hittat något slutgiltigt svar på dessa frågor, men just nu är vi närmare svaren än någonsin.

Inom några år kommer man med största sannolikhet att återfinna kung Midas grav under ruinerna av hans magnifika huvudstad, Gordion. Om den innehåller ofattbara rikedomar eller inte får tiden utvisa.

Ruinerna i Gordion, foto

Ruinerna av Gordion, huvudstaden i Frygien, kan ses i dagens Turkiet. Här stadens östra port.

© Gordion Archive, Penn Museum

Skådespel gjorde Midas berömd

Historikerna menar att berättelsen om Midas ofattbara rikedomar förekom för första gången i något av de satyrspel som var populära under 500- och 400-talet före Kristus.

Skådespelen fick sitt namn eftersom satyrerna – lustiga och lättjefulla följeslagare till vinets och njutningens gud Dionysos – intar en framträdande roll i verken.

En satyr uppträder även i den mest välkända versionen av historien om Midas, berättelsen som ingår i den romerske poeten Ovidius diktverk Metamorphoses från år 8 efter Kristus.

Ovidius berättar att Midas räddade en satyr som hamnat vilse. Kungen gav honom mat och förde honom tillbaka till Dionysos som blev så glad att han lovade Midas att uppfylla kungens innerligaste önskan – förmågan att förvandla allt han rörde vid till guld.

Den romerske diktaren angav även flera hänvisningar som gjorde att historikerna kom den forntida kungen på spåren. Ovidius berättar att Midas efter en tid bönföll Dionysos att ta tillbaka sin gåva, då kungen insåg att han skulle dö av svält och törst eftersom även maten och vinet som han rörde vid förvandlades till guld.

Vinguden beordrade Midas att rena sig i floden Paktalos, som ligger i våra dagars Turkiet.

Sannolikt levde Midas i närheten av floden och Ovidius berättar också att Midas föräldrar hette ­Kybele och Gordios, två historiskt belagda personer som härskade över Frygien, ett rike som även det låg i dagens Turkiet.

Arkeologiska fynd visar att Frygien var ett forntida rike som uppstod omkring år 1200 före Kristus då Medelhavsområdet härjades av de så kallade sjöfolken.

Även det väldiga hettitiska riket, som några århundraden tidigare tävlade med Egypten om att vara områdets mäktigaste, dukade under till följd av sjöfolkens härjningar, vilket banade väg för nya stormakter – bland andra Frygien.

Dekorerad vas

Myten om Midas uppstod i antikens Grekland och har gestaltats på bland annat vaser.

© The Metropolitan Museum of Art

Historikerna är inte helt säkra på frygernas ursprung, men den grekiske historikern Herodotos berättar att frygerna härstammade från Balkan.

När hettiternas rike föll samman slog sig frygerna ned i staden Gordion, dagens Yassıhüyük som ligger omkring åtta mil sydväst om Ankara, och utropade staden till sin huvudstad.

Historikerna känner inte till Frygiens exakta utbredning under rikets första århundraden, men forskarna är överens om att landets storlek var relativt blygsam fram till dess att Midas tog över tronen, sannolikt i slutet av 800-talet före Kristus.

Det är även från denna tid som vi har det tidigaste omnämnandet av den historiske Midas. Hans namn uppträder i en assyrisk krönika författad mellan 721 och 705 före Kristus.

På tätskrivna lercylindrar beskrivs Midas som ”Mita, härskare över Mushki”. Forskarna tror att assyrierna benämner det frygiska riket på detta sätt eftersom landet under denna tid var allierat med mushkifolket från östra Anatolien.

Karta över Turkiet och Frygien

På 700-talet före Kristus sträckte Frygien sig från huvudstaden Gordion (gul prick) till stora delar av dagens Turkiet.

© Shutterstock

Under kung Midas utvecklades Frygien till ett vidsträckt rike som dominerade merparten av centrala och västra Anatolien. Det växte sig så starkt att Frygien utgjorde ett hot mot grannriket, stormakten Assyrien.

Detta vet vi eftersom källorna beskriver hur Midas gång på gång uppviglade olika folkslag i det assyriska riket för att få dem att göra uppror. År 717 före Kristus lyckades Midas även övertala invånarna i staden Karkemish i norra Syrien att trotsa assyrierna som de hade varit underkastade och betalat tribut till under flera hundra år.

Assyrien slog ned upproret och erövrade staden men Midas inblandning i händelsen vittnar om att kungen var både mäktig och inflytelserik och hade ett synnerligen gott självförtroende.

Senare källor bekräftar Midas storhet. Kungen var enligt Herodotos den förste icke-greken som offrade till Apollon i templet i Delfi på det grekiska fastlandet.

Den grekiske lärde Julius Pollux som levde under 200-talet berättar dess­utom att Midas gifte sig med en grekisk prinsessa från staden Kyme på Mindre Asiens västra kust. Sannolikt ingick han äktenskapet för att befästa sina besittningar och få fotfäste i den västra delen av Anatolien.

Hotet från Midas blev så stort att den assyriske kung­en Sargon II tvingades bygga fort för att skydda sig mot Frygien som under denna tid nådde sin största utbredning.

Guldkungens rike var nu så mäktigt att Midas kunde ingå gynnsamma diplomatiska förbindelser med assyrierna och började sända gåvor till Sargon II.

Midas huvudstad försvann

Men freden varade inte för evigt. I början av 600-talet före Kristus var katastrofen ett faktum. Den grekisk-romerske historikern Strabon (64 f.Kr.–21 e.Kr.) berättar att Midas huvudstad Gordion överfölls av kimmerierna, ett ryttarfolk som tros ha levt söder om Svarta havet.

Inkräktarna erövrade staden och riket gick under, liksom Midas själv: När kungen insåg att hans huvudstad inte stod att rädda begick han självmord.

Området som tidigare utgjorde Frygien kom under de följande århundradena att lyda under ett stort antal makter, bland annat kungadömet Lydien och Perserriket, och år 333 före Kristus erövrade Alexander den Store frygernas rike.

Under den kaotiska period som följde Alexanders död år 323 före Kristus föll staden i händerna på kelter och galler som skövlade Gordion i sådan grad att staden utplånades från jordens yta.

Snart kom ingen längre ihåg var staden en gång i tiden hade legat.

”Ett otal knutar så snärjda i varandra att det var omöjligt att se hur de var hopknutna.” Den romerske historikern Quintus Curtius Rufus om den gordiska knuten.

Däremot levde minnet av kung Midas huvudstad vidare, bland annat i en berättelse nedtecknad av den romerske historikern Quintus Curtius Rufus. Han skrev under det första århundradet efter Kristus ett verk i tio band om Alexander den store där han berättade att Alexander ställdes inför en mycket svår uppgift när han kom till Gordion.

I stadens tempel fanns en oxkärra som stod bunden till en stolpe med en hård, extremt komplicerad knut av bark.

Trots ihärdiga försök under flera hundra år hade ingen lyckats lösa knuten, som enligt Quintus Curtius Rufus bestod av ”ett otal knutar så snärjda i varandra att det var omöjligt att se hur de var hopknutna”.

En spådom angav enligt berättelsen att den som löste knuten skulle bli Asiens kung, och den kvicktänkte Alexander löste uppgiften genom att helt enkelt hugga av knuten med sitt svärd. Gordion var sedan länge försvunnet på Quintus Curtius Rufus tid.

Författaren kunde dock berätta att staden låg ”mitt emellan det Pontiska havet (Svarta havet, red.) och det Kilikiska havet (Medelhavet, red.)”.

Tempelvägg uthuggen ur klippa

I frygernas heliga dal i västra Turkiet finns det många byggnader från den gamla civilisationen – bland annat en stor tempelvägg uthuggen ur klippan.

© Shutterstock

Kung Midas förvandlade Frygien till en stormakt

Under kung Midas förvandlades Frygien till ett synnerligen rikt och mäktigt rike, som ingick nära allianser med sina grannar. Men riket gick under lika snabbt som det uppstått.

Cirka 740 f.Kr.

Midas föds som son till Kybele och Gordius, drottningen och kungen av landet Frygien i dagens Turkiet. Familjen tros ursprungligen ha invandrat från Makedonien. Kung Midas är känd från grekiska och assyriska källor.

Cirka 717 f.Kr.

Den mäktige Midas ingår allianser med flera lokala stater mot Assyrien. Bland de nya vännerna finns den mäktiga staden Karkemish i södra Turkiet, och med stadens hjälp når Frygien sin största utbredning och täcker en stor del av våra dagars centrala Turkiet.

Cirka 713 f.Kr.

De assyriska kungarnas annaler, nedtecknade på lertavlor, berättar om ”Mita, härskare över mushki”. Forskarna tror att Midas omtalas som kung över mushki eftersom frygerna var allierade med mushkifolket i Anatolien.

Cirka 709 f.Kr.

Kung Midas allierar sig med sin gamla fiende kung Sargon II av Assyrien. Länderna sluter ett fredsavtal och Midas skänker gåvor och betalar tribut till Assyriens kung. Rikets gränser tycks vara säkrade.

Cirka 676 f.Kr.

Kimmerierna, ett ryttarfolk från området söder om Svarta havet, intar Frygiens huvudstad Gordion. De jämnar staden med marken och Midas begår självmord, enligt sägnen genom att dricka giftigt tjurblod.

1893

En tysk arkeolog hittar ruinerna av kung Midas huvudstad Gordion. Fyndet bekräftar att Midas inte bara var en sagokung utan att han faktiskt härskade över ett av forntidens mäktigaste riken.

Järnvägsarbetare återfann glömd stad

Den tyske forntidsforskaren Alfred Körte kunde historierna om Gordion och Alexander på sina fem fingrar, eftersom han tillbringat sin tidiga ungdom med att översätta de gamla romerska källorna och grekiska sagorna till tyska.

Arbetet gav riklig utdelning. År 1893 kontaktades Körte av några järnvägs­ingenjörer som var i färd med att bygga en sträcka av järnvägen mellan Berlin och Bagdad och som under arbetet i Sakaryadalen i Turkiet hade upptäckt ett antal högar som utan tvivel en gång uppförts av människor.

Järnvägs­arbetarna hade själva utforskat högarna och hade delvis använt stenarna till att bygga viadukter, tunnlar och andra delar av järnvägsbygget.

Ingenjörerna ogillade dock plundringarna och vände sig därför till Körte som genast gav sig av till Turkiet.

Porträttfoto av Alfred Körte

Arkeologen Alfred Körte inledde sin karriär med att översätta gamla grekiska tragedier till tyska. Därefter kom han kung Midas huvudstad Gordion på spåren.

© Imageselect

I det platta landskapet hittade han mer än 100 gravhögar. Tillsammans med sin kunskap om Gordions belägenhet från de gamla källorna blev Körte snabbt övertygad om att han hade hittat Midas huvudstad.

Sju år senare, år 1900, återvände Alfred Körte tillsammans med sin bror Gustav, som var arkeolog. Bröderna grävde ut området under en säsong och stötte bland annat på brons­kärl, keramik, metall och bruksföremål av trä med frygiska former och mönster.

Med ledning av dateringen drog Alfred Körte slutsatsen att gravhögarna måste härstamma från tidpunkten före och fram till kung Midas död.

Långsamt kunde de tyska bröderna med hjälp av fynden återskapa Gordions kronologi och de blev de första moderna historikerna som kunde berätta om kung Midas huvudstad och det frygiska riket.

Sprucken rödaktig kruka

Stora mängder vackra keramikföremål har hittats i Gordions ruiner. De röda krukorna med perfekt slät yta är typiska för bronsålderskulturer i Medelhavsregionen.

© Vikiçizer

Utgrävningarna låg därefter på is fram till 1950 då den amerikanske arkeologen Rodney Young vid University of Pennsylvania återupptog arbetet.

Under utgrävningarna hittade han ett stort fästningskomplex, ett fynd som senare ganska exakt har daterats till kung Midas tid. Genom att studera fästningen fick Young en inblick i Midas status och rikedom, som för sin tid framstår som enorm.

Fästningen innehåller både ett enormt palatsområde i komplexets nordöstra del, flera stora, rektangulära byggnader med förhallar och två 100 meter långa byggnader uppförda på vardera sidan av en bred gata i citadellets sydvästra del.

Bygget var gediget utfört, huvudsakligen av sten, lersten och trä. Inne i palatset hittade arkeologerna en golvmosaik av fint bearbetad sten i olika färger.

Golvet är enligt forskarna ett av de tidigaste kända mosaikgolven i världen. Under byggnadens nedfallna tak har arkeologerna hittat skålar och dryckesbägare av keramik och brons samt fint vävda textilier och möbler smyckade med elfenben. Utmed en av väggarna stod dessutom en låg, tygklädd soffa i samma stil som en orientalisk divan.

Det stora antalet dyrbara föremål fick forskarna att dra slutsatsen att byggnaden – betecknad Megaron 3 – utgjorde palatsets centrum och var Midas huvudsäte.

Golv med mosaik

Världens äldsta mosaik från 800-talet före Kristus har hittats i Frygiens huvudstad Gordion.

© Vikiçizer

Arbetare vävde och lagade mat

De utgrävda byggnaderna bestod dock inte enbart av rum som hyste bostäder. I några av palatsets byggnader fanns verkstäder som en gång myllrat av arbetare som malde spannmål till mjöl med hjälp av stora kvarnstenar.

Fynd av små hjul för vävning, nålar av metall och en delvis förkolnad träkam som förmodligen har använts för att hålla isär trådar vid vävning visar att mjölnarna delade utrymmet med spinnare och vävare och att frygerna höll sig med specialiserade hantverkare.

I förrummen fanns kök där kockar stekte kött eller grönsaker över stora eldstäder i tegel och bakade bröd i kupolformade ugnar av lera eller sten.

Byggnadernas sidogångar var dessutom fyllda med keramikföremål för matlagning, måltider och förvaring.

Den omfattande aktiviteten måste ha krävt en avsevärd arbetsstyrka, och forskarna tror att kvinnliga slavar, sannolikt tillfångatagna i de riken som frygerna lade under sig, slet med att utföra det tyngsta arbetet i palatset.

Bord eller pall

Bordet eller pallen hittades i Midas fars grav. Det vackert arbetade träet vittnar om de frygiska hantverkarnas skicklighet.

© Carole Raddato

De många olika varorna och det stora område som var avsatt för förvaring har även fått arkeologerna att spekulera i om palatset kan ha varit centrum för stadens ekonomi och livsmedelsproduktion.

Kanske förde Gordions invånare sina råvaror hit för att låta bearbeta dem. De färdiga produkterna fördelades därefter bland stadens invånare eller skickades till den frygiska hären i fält.

Man vet inte om hären, hela befolkningen eller hovet ensamt tog del av hantverkarnas skicklighet, men en sak är säker: Midas led knappast brist på något, i synnerhet inte öl. Redan diktaren Archilochos som levde på 600-talet före Kristus skriver att frygerna var kända för sin förkärlek för öl, och arkeologerna har hittat ett stort antal siktar avsedda för att sila den grumliga öl som frygerna drack.

Under utgrävningarna har man även hittat krukor med inbyggda filter avsedda att avskilja exempelvis skal från den säd som ölet bryggdes av.

Förutom matlagning och tillverkning av tyg framställde Gordions hantverkare även omsorgsfullt tillverkad keramik, möbler, seldon till hästar och andra konst- och bruksföremål.

Spann med vädurshuvud

Denna spann, vars botten pryds av ett vädurshuvud, hittades i kung Midas fars grav.

© Carole Raddato

Undersökningarna visar att Midas hämtade råvaror som koppar, tenn och järnmalm långväga ifrån, och olika konstföremål, bland annat ett stort bronskar dekorerat med bevingade människoväsen, visar att frygerna hämtade inspiration från grannriken som Assyrien.

Andra föremål är unika för frygerna, till exempel bord och stolar i trä med mönster som hantverkarna skapat genom att kombinera ljust och mörkt trä eller smycka med elfenben.

På det hela taget är konsten allestädes närvarande i allt från krukor till grytor.

Stadens smeder, snickare, vävare och krukmakare samarbetade och inspirerade varandra att prova nya former och figurer under tillverkningen. Forskarna menar även att de många olika varorna i Midas palats måste ha krävt att hans betrodda tjänstemän förde något slags räkenskaper, även om man inte har hittat några skriftliga källor som visar detta.

Tjänstemännen tros därför ha använt tavlor av trä eller vax som för länge sedan gått förlorade i ruinerna.

Ingen vet hur det gick till när Gordion och dess tempel föll.

Utgrävningarna visar tydligt att palatset har brandhärjats, men spåren tyder på att branden var förhållandevis obetydlig och lämnade det mesta av komplexet intakt.

Teckning av kung Mansa

Kung Mansa I härskade över Mali på 1300-talet och ägde hälften av världens kända guldtillgångar.

© Bibliothèque Nationale de France

Afrikansk kung ägde halva världen

Kung Midas var både rik och mäktig, men han var inte historiens rikaste man. Den titeln tillfaller förmodligen kung Mansa I som på 1300-talet härskade över det afrikanska riket Mali.

Mansa Musas rikedom hade sin grund i kungens militära makt. Monarken inledde sitt erövringståg så snart han tillträdde tronen, och snabbt hade han utökat sitt lilla rike med 24 städer. I de nya besittningarna fanns det enorma mängder guld, och historikerna uppskattar att Mali under Mansa Musa förfogade över nästan hälften av världens kända guldtillgångar.

Under kungens resor smyckades alla karavanens 60 000 man, även slavarna, med guldbrokad. Hur mycket Mansa Musas guld var värt är det ingen som vet, men enligt historikerna var rikedomarna närmast ofattbara i omfattning och värde.

Floden flöt av guld

I dag är ruinerna av Midas stora tempelkomplex det tydligaste tecknet på att kungen faktiskt var omåttligt rik och mäktig.

Och även om knappast allt han rörde vid förvandlades till guld är det fullt rimligt att ryktet om frygernas gyllene kung började spridas under bronsåldern och de följande århundradena.

Redan på Midas tid hade guld varit eftertraktat i tusentals år och historikerna anser att forntidsmänniskorna fascinerades av den glimmande metallen eftersom guld inte korroderar och därför betraktas som en symbol för odödlighet och det gudomliga.

Människorna använde därför guld både när de skulle lovprisa gudarna och framhäva sig själva, och det första exemplet på bearbetat guld som arkeo­logerna känner till – en liten guldkula från cirka 4500 före Kristus – ingick i rituella handlingar.

Historikerna vet dessutom att sumererna, en tidig civilisation som låg i södra delen av våra dagars Irak, gärna smyckade sig med guld.

Både män och kvinnor bar omkring 3000 före Kristus smycken av den glänsande metallen, liksom Egyptens ledande familjer som befäste sin makt och status genom att smycka sig med guld.

Goethit

Frygerna färgade tyg med järn­mineralet goethit, så att det skimrade som guld.

© Zimbres

Floden Paktalos nära Midas huvudstad hade under antiken guldförekomster i så rikliga mängder att guldet kunde grävas upp direkt ur jorden längs floden.

Därför är det inte så konstigt att historiens första guldmynt slogs just här i området omkring 500 före Kristus.

Mynten präglades i Lydien, ett rike som bland annat omfattade det område som en gång utgjort Frygien. Fynden av guldraffinaderier i närheten av floden vittnar om att lokalinvånarna hade goda kunskaper om metallen och dess egenskaper.

Även det allra renaste guldet har en naturlig silverhalt av upp till fem procent och måste därför raffineras för att bli helt rent. De lydiska myntmästarna kunde utvinna guldet genom att tillsammans med salt värma upp metallen till 600–800 grader.

Silvret omvandlades med hjälp av saltet till silverklorid som därefter förångades och lämnade kvar helt rent guld.

Kung Midas grav, foto

I kung Midas fars grav hittade arkeologerna matrester som de undersökte med infraröd elektroskopi.

© Carole Raddato

Matmolekyler skvallrar om det förflutna

När arkeologer öppnade kung Midas fars gravhög visade den sig innehålla anmärkningsvärt välbevarade matrester. Forskarna har därför kunnat ta reda på vilka livsmedel den döde fick med sig till nästa liv.

En kväljande stank av gamla matrester slog emot arkeologerna då de 1957 öppnade gravkammaren i Gordions största gravhög, ett byggnadsverk som de anser rymde kvarlevorna av Gordius, kung Midas far. Den döde hade nämligen fått en överdådig måltid bestående av linser och starkt kryddat lamm- och getkött med sig till livet efter detta.

Till maten skulle kungen avnjuta en dryck, av vilken det i graven återstod en illaluktande, jäst, svart massa på dryckeskärlens botten. För att ta reda på vad drycken innehöll undersökte forskarna resterna med infraröd elektroskopi, och resultatet var förbluffande. Drycken var nämligen av en typ som tyder på att frygerna inte härstammade från den plats där de skapade sitt mäktiga rike.

I graven fann arkeologer matrester från kungens överdådiga måltid till nästa liv. Den bestod av linser samt starkt kryddat lamm- och getkött.

Kläderna glimmade som guld

Som härskare över ett område med några av den kända världens största guldförekomster kunde Midas utan tvivel ha smyckat sig själv och sina palats med guld i överflöd. Men konstigt nog har man inte hittat nämnvärt mycket guld i den del av staden Gordion som härstammar från Midas tid.

Bakgrunden till historien om Midas som förvandlar allt han rör vid till guld är därför fortfarande ett mysterium. Men kanske har arkeologerna ändå lyckats lösa gåtan under de senaste åren.

Flera textilier som hittats i Gordion har nämligen visat sig vara behandlade med järnoxidpigmentet goethit, som ger ett gyllene skimmer.

Ämnet är uppkallat efter den tyske diktaren Johann Wolfgang Goethe, som inte bara var författare. Han intresserade sig även för mineraler och för att experimentera med färger som kunde få tyger att skimra som guld.

Analyser av kläderna visar att frygiska hantverkare kunde framställa ämnet på kemisk väg, så att glansen bevarades ännu längre. Den gyllene glansen från de kungligas och elitens kläder måste ha väckt stor uppmärksamhet hos folket, och vad låg då närmare till hands än att tro att Midas, den mäktigaste av alla Frygiens kungar, även kunde förvandla allt han rörde vid till guld? Det är forskarnas senaste hypotes om hur denna del av myten om Midas uppstod.

Tempel hugget i klippor

Ur klipporna högg frygerna stora gravmonument åt sina regenter.

© Shutterstock

Det vet historikerna med säkerhet:

  • En kung vid namn Midas eller Mita härskade över Frygien på 700-talet f.Kr.
  • Frygien utökade sina landområden under Midas regeringstid.
  • Midas och hans omedelbara föregångare var tillräckligt rika för att ha en stor produktion av mat, konsthantverk och kläder i palatset
  • Midas blev Frygiens siste kung. Efter honom föll riket samman.
  • Kung Midas kvarlevor har ännu inte återfunnits.

Gravhögar ruvar på hemligheter

Palatset och citadellet är inte de enda intressanta fynden som arkeologerna har gjort i Gordion. Runda upphöjningar i landskapet runt den forna huvudstaden har avslöjat hela 124 gravhögar.

Mest uppseendeväckande är områdets största kulle, som är 53 meter hög – vilket motsvarar ett 17 våningar högt hus – och omkring 300 meter i diameter. Arkeo­logen Rodney Young blev tvungen att gräva en mer än 70 meter lång tunnel för att ta sig in i gravkammaren.

Tunneln byggdes av arbetare från en kolgruva vid Svarta havet, och för att undvika besök av gravplundrare grävde männen dygnet runt under de tre veckor som arbetet pågick.

Det hårda slitet gav utdelning: När arkeologerna öppnade graven 1957 möttes de av en makalös syn. Gravkammaren var en av de största som skådats, hela 5,15 meter bred och 6,2 meter lång och avståndet från golv till tak var nästan fyra meter.

För att stötta taket mot det enorma trycket från den ovanpåliggande jorden var rummet förstärkt med stammar från enbuskar och längs med väggen stod en välbevarad kista i cederträ som visade sig innehålla benen från en man.

Foto av Young och krukor

Arkeologen Rodney Young öppnade kung Midas fars grav 1957. Synen som mötte honom var makalös.

© Getty images

Undersökningar har visat att den döde mannen var 159 centimeter lång och mellan 60 och 65 år då han dog.

Mannens kläder i vackert vävt tyg i lila nyanser hade dyrbara spännen och var utsmyckade med broscher av brons. Därtill var den döde omgiven av sammanlagt nästan 400 gravgåvor i form av trämöbler, tyger, läderbälten och bronskärl. Mannen hade även fått med sig mat och dryck för livet efter döden.

Kol 14-analyser visar att begravningen ägde rum på 700-talet före Kristus och Young antog redan på 1950-talet att den döde var Gordios, far till den sägenomspunne kung Midas.

Moderna dendrokronologiska undersökningar av trästolparnas årsringar bekräftar denna teori: Gravkammaren uppfördes någon gång mellan år 740 och 733 före Kristus – för tidigt för att den döde ska kunna vara kung Midas.

Kung Midas skelett

Arkeologerna har hittat flera skelett i Gordion men inget av dem kan antas vara kung Midas kvarlevor.

© Vikiçizer

Det saknar historikerna svar på:

Var ligger Midas begravd?

Forskarna trodde tills nyligen att skelettet i en stor gravhög som öppnades 1957 var kvarlevorna av kung Midas.

En ny dendro­kronologisk undersökning av träet som användes till att stötta graven visar dock att så inte är fallet. Benen tillhör i stället sannolikt kung Midas far.

De flesta arkeologer är övertygade om att Midas måste ha lagts till sin sista vila i en hög nära faderns grav, och forskarna undersöker just nu de största och därmed viktigaste högarna som omger den stora gravhögen. Hittills har arbetet varit fruktlöst eftersom samtliga gravar har daterats till perioder som utesluter att de kan tillhöra Midas.

Var den sägenomspunne kungen ligger begraven är därför fortfarande höljt i dunkel. Vissa arkeologer menar att Midas fick en mindre ståtlig grav än sin föregångare, som straff för att han begick självmord.

Eftersom endast omkring hälften av de sammanlagt 124 gravhögarna är utgrävda hoppas arkeologerna dock att de kommer att hitta graven och kung Midas under de kommande årens utgrävningar.

Kungen hade små ögon och krokig näsa

Om mannen i graven är Gordius, Midas far, har historikerna skapat sig en någorlunda tydlig bild av hur kungen såg ut.

John Prag, arkeolog vid Manchester Museum, och Richard Neave från medicinska fakulteten vid University of Manchester utgick 1988 från skelettfyndet för att återskapa den dödes ansikte.

Rekonstruktionen visar en man med avlångt ansikte, en lång, krokig näsa, små, djupt liggande ögon och utskjutande underläpp. Under rekonstruktionen lade John Prag märke till att kungen hade en så kallad Darwins knöl, en liten förtjockning på ytter­örats bakre rand.

Knölen förekommer hos en person av tio och tros vara en kvarleva från en flik som gjorde att våra förfäder kunde vika örat, så att det täckte och skyddade den yttre hörselgången.

Tillståndet har uteslutande kosmetisk betydelse men har fått forskarna att fundera på om den lätta deformationen kan ha skapat grogrund för en annan myt om kung Midas, som enligt legenden hade åsneöron.

När Midas upptäckte att guldet inte gjorde honom lycklig beslutade han sig för att tillbringa så mycket tid som möjligt i naturen. Glädjen över att vistas i det fria gjorde honom snabbt till en ivrig anhängare av Pan, naturens gud, som var duktig på flöjtspel och beslutade sig för att utmana guden Apollon i den ädla konsten.

Tmolus, som var gud över berget med samma namn, utsågs till domare. Midas lyssnade hänfört till Pans livfulla spel, övertygad om att han skulle koras till segrare.

Kung Midas med åsneöron

Myten om kung Midas och hans förbannelse har fascinerat människor i årtusenden och skildrats av åtskilliga konstnärer.

© Fabre museum

Tmolus tyckte annorlunda, liksom övriga åhörare, som menade att musikens gud Apollon spelade bäst. Guldkungen vägrade dock acceptera domslutet och protesterade högljutt.

Rasande lade Apollon sin hand på Midas huvud och förvandlade hans öron så att de kom att likna en åsnas långa öron. Midas skämdes över det synliga tecknet på sin förhastade dom och täckte hädanefter alltid sitt huvud.

Myten är givetvis inte trovärdig, men enligt John Prag kan den vara sprungen ur ett genetiskt särdrag hos kungen. Historikern Sarah Morris ställer sig dock tveksam till teorin. Enligt henne symboliserade åsneöron under bronsåldern kungavärdighet. Exempelvis framställer ett sigill kungen av Mira i Anatolien med mycket långa öron.

Hon anser att diktare och författare har sett avbildningar av Midas med åsneöron varpå de har hittat på en historia för att kunna förklara fenomenet.

Medan det verkar finnas förklaringar till Midas åsneöron har forskarna fortfarande svårt att förklara kungens död. Enligt historieskrivaren Strabon dog Midas då han tog sitt liv genom att dricka tjurblod när Frygien invaderades av kimmerierna.

Men arkeologerna har inte hittat några tecken på att denna invasion vållade någon större skada på Midas palats. Forskarna anser inte heller att historien om självmord genom att dricka tjurblod är trovärdig. Blodet fungerar som en energi­dryck och är knappast alldeles sunt att förtära, men inte dödligt.

Förklaringen till hur kung Midas dog får vi alltså vänta på. Den ligger sannolikt begravd i ruinerna under hans gamla huvudstad. Den som hittar kungen kan ge oss mer kunskap om en av antikens mest mytomspunna män – och samtidigt kanske även hitta omåttliga mängder guld.

Skattjakten är i full gång.

©

Historiens största gåtor

Denna artikel kommer från bokserien ”Historiens största gåtor”. Varje band går på djupet med mysterier kring allt från tempelriddarna till nazisternas ockulta värld.

Se mer på: www.varldenshistoria.se/gåtor