Krutkonspirationen mot Gustav Vasa
Under några dramatiska dagar hotades Sverige av krutkonspirationen – en statskupp styrd av Hansan. Eller var allt ett påhitt av Gustav Vasa för att komma åt sina fiender?

Enligt traditionell historieskrivning var krutkonspirationen ett försök av en grupp sammansvurna Stockholmsborgare att ta livet av Gustav Vasa. Planen ska ha varit att placera en krutladdning under hans stol i Storkyrkan och att spränga kungen i luften medan han deltog i högmässan under palmsöndagen 1536.
Ett par reservplaner fanns också. Den ena var att förgifta hans mat, den andra att mörda honom med hjälp av en dart (ett vapen som liknar dartsportens pilar). Sistnämnda dåd skulle genomföras av myntmästare Anders Hansson som ofta var ensam med kungen i silverkammaren på slottet Tre kronor.
De sammansvurna bestod främst av köpmän från Lübeck som var missnöjda med Gustav Vasas politik, men även av några svenskar. I konspirationsplanen ingick att rasera delar av slottet, göra Stockholm till en hansestad och att lägga hela landet under Hansan – alltså en regelrätt statskupp.
Vindrank pratade bredvid mun
Men ödet ville annorlunda. Enligt traditionen satt flera av de sammansvurna tillsammans och festade kvällen före palmsöndagen. Bland dem befann sig Hans Vindrank, en fattig skeppare som samma dag hade blivit invigd i planerna. När den påstrukne Vindrank gick hem på natten ska han ha pratat bredvid mun om det förestående attentatet.
Redan samma natt kunde de sammansvurna gripas, alla utom myntmästaren Hansson som lär ha begått självmord genom att kasta sig från ett av slottet Tre kronors torn.
Därefter följde undersökning, dom och straff för de inblandade. Konspirationens ledarfigurer avrättades medan övriga blev av med egendomar och fick betala dryga bötesbelopp.
På detta vis gestaltas händelsen i krönikor skrivna under och efter Gustav Vasas tid och i populärhistoriska verk som exempelvis Berättelser ur svenska historien (1885–86) av Carl Georg Starbäck och Per Olof Bäckström.