Kronprinsens död ändrade historien
1810 valdes den sjuklige Karl August till svensk kronprins. Han hann inte sätta några avtryck innan han avled – men hans död ledde till en ny era i den svenska historien.

Den svenske kronprinsen Karl August porträtterad 1809.
Den 24 januari 1810 avlade den 42-årige prins Karl August trohetsed till ständerna och hyllades som Sveriges tronföljare. Den danskfödde prinsen hade dessförinnan adopterats av kung Karl XIII.
Dramatiken stod tät kring tronen efter kuppen mot Gustav IV Adolf sommaren 1809. Hans barnlöse farbror upphöjdes till kung Karl XIII, och snart kom frågan om tronföljden upp.
Georg Adlersparre och de andra kuppmännen förde fram en egen kandidat, yrkesofficeren prins Kristian August som tillhörde en sidogren av det danska kungahuset. Han var vid tiden för lanseringen befälhavare för de danska trupperna i Norge och därmed i krig mot Sverige.
Kristian August blev Karl August
Vad hade Adlersparre i kikaren med en sådan kandidat? Hans argument var att Kristian Augusts stora popularitet i Norge skulle följa honom i rollen som svensk tronföljare, och leda till en norsk folkresning mot Danmark – och en svensk-norsk union.
Kuppmännen fick som de ville och den 18 juli 1809 valdes Kristian August till tronföljare. Namnet Kristian fick han inte behålla, utan ersatte detta med Karl på begäran av Karl XIII. Historiskt sett hade namnet Kristian en mycket dålig klang i Sverige.
Hånades som Pöbelprinsen
Drottning Hedvig Elisabet Charlotta beskrev i sin dagbok adoptivsonen som tyst och tråkig, en man ”som alltid befann sig besvärad i fruntimmers sällskap, men en bra och hederlig karl, även om han saknar högre begåvning och allmänbildning”. De tidigare makthavarna kring avsatte Gustav IV Adolf kallade Karl August nedlåtande för ”Bondprinsen” och ”Pöbelprinsen”.