Vad var Kalmarunionen?
Kalmarunionen, som ingicks på Kalmar slott i Småland den 17 juni 1397, var en personalunion mellan rikena Danmark, Norge och Sverige.
Unionen innebar att länderna hade gemensam utrikes- och försvarspolitik, att medborgarna fritt kunde arbeta och köpa egendomar i samtliga länder samt att en kung styrde över hela unionen.
Denne kung var den endast 15-årige Erik av Pommern, som kröntes till unionens kung vid undertecknandet av Kalmarunionen år 1397.
Den verkliga makthavaren var dock hans adoptivmor, drottning Margareta, som höll ett fast grepp om makten i Norden ända till sin död år 1412.
- Fil: kalmarunionen-karta.jpeg
- Alt:
- Image caption: Kalmarunionen var en personalunion mellan kungarikena Danmark, Norge och Sverige samt rikenas besittningar Finland, Island, Grönland, Färöarna, Orkneyöarna och Shetlandsöarna. Kalmarunionens maktcentrum var Danmark, men alla rikena styrdes som huvudregel i enlighet med sina egna gamla lagar och traditioner.
- Copy:
När Kalmarunionen ingicks utarbetades två dokument. I det så kallade kröningsbrevet hyllades den 15-årige Erik av Pommern som kung över de tre rikena.
Den andra förklaringen var det så kallade unionsbrevet. Där stod det bland annat att kungen alltid skulle omge sig med medlemmar av alla de tre rikenas riksråd, oavsett var han vistades. Denna paragraf skulle säkerställa att alla kungarikenas intressen alltid tillgodosågs.
Totalt 67 stormän, biskopar och höga representanter från prästerskapet i Danmark, Norge och Sverige undertecknade år 1397 traktaten om Kalmarunionen. Där kunde man bland annat läsa: ”En beständig och obrytbar enighet, fred och pakt (...) så att rikena aldrig mer skiljs åt, om Gud vill.”
Undertecknandet av Kalmarunionen innehöll med andra ord en del inre motsättningar mellan önskan om å ena sidan en stark unionskung och å andra sidan adelns strävan efter att begränsa kungens makt.
Dessa motsättningar skulle visa sig vålla unionen stora svårigheter under de följande århundradena.
Hur blev Kalmarunionen till?
Margareta drog i trådarna
Den danska drottningen Margareta var hjärnan bakom Kalmarunionen. Hon ville bilda en gemensam nordisk union för att stärka motståndet mot den nordtyska expansion som leddes av de inflytelserika hansestäderna.
Planen att trumfa igenom ett nordiskt samarbete med en dansk regent i spetsen tog form år 1380, då Margaretas gemål Håkan Magnusson av Norge dog.
När han lagts till vila ärvde deras son Olof officiellt tronen. Olof var emellertid bara tio år gammal, så Margareta styrde i hans ställe tills han blev myndig.
Det lyckades hon utverka genom att lova mark och slott åt de danska adelsmän som var villiga att stötta hennes sak. Genom denna muta vann hon majoritetens stöd.
Drottning Margareta instiftade Kalmarunionen år 1397 och styrde över Danmark, Norge och Sverige till sin död år 1412. I dag kan man besöka hennes sarkofag i Roskilde domkyrka.
Olof dog som minderårig år 1387, vilket innebar att Margareta saknade en arvinge till tronen. Då adopterade hon sin storasyster Ingeborgs barnbarn Erik av Pommern som sin son.
På andra sidan Öresund vacklade tronen under tyskfödde kung Albrekt av Mecklenburg. Han överöste sina tyska vänner med gods och borgar, vilket gjorde honom ytterst impopulär bland landets adel.
År 1388 avsatte de honom och gav makten åt Margareta, som året efter besegrade Albrekt i slaget vid Åsle utanför Falköping. Margareta härskade nu obestridd över hela Norden och var därmed Europas mäktigaste kvinna.
Kalmarunionen år 1397 stadfäste Danmarks suveräna ställning i Norden och säkrade genom tillsättningen av den nye unionskungen Erik av Pommern samtidigt fred mellan de tre kungarikena. Det rådde dock inga som helst tvivel om att det var Margareta som innehade den verkliga makten.
Tidslinje
Tidslinje över Kalmarunionens regenter
Kalmarunionen började med fred och fördragsamhet under Margareta, men slutade med ett svenskt blodbad år 1520 under Kristian II.
Margareta
- Regeringsperiod: 1397–1412
År 1397 lät Danmarks drottning Margareta instifta Kalmarunionen. Hon satte sin adoptivson Erik av Pommern på tronen som unionskung. I själva verket var det emellertid Margareta som styrde de tre kungarikena fram till sin död år 1412.
Erik av Pommern
- Regeringsperiod: 1412–1439
Erik av Pommern tog officiellt över Kalmarunionens ledning efter Margareta. En rad impopulära krig mot Tysklands Henrik IV av Holstein gjorde att svenskarna och de danska bönderna reste sig mot honom. År 1439 avsattes Erik av Pommern som unionskung.
Kristofer av Bayern
- Regeringsperiod: 1440–1448
Erik av Pommern fick inga barn. Därför blev det hans systerson Kristofer av Bayern som efterträdde den detroniserade kungen. Kristofers regeringstid blev dock kort. Han dog år 1448, endast 31 år gammal.
Kristian I
- Regeringsperiod: 1448–1481
Efter Kristofers död år 1448 valde Sverige och Norge en egen kung, Karl Knutsson. I Danmark kom Kristian I till makten. År 1452 invaderade han Sverige och drev Knutsson från tronen.
Kung Hans
- Regeringsperiod: 1481–1513
Genom en invasion av Sverige försökte Kristian I:s son och barnbarn, kung Hans och Kristian II, återskapa Kalmarunionen. År 1497 tog kung Hans makten över Sverige och styrde Norden som unionskung. Efter fyra år kastade dock svenskarna ut den danske kungen.
Kristian II
- Regeringsperiod: 1513–1521 (styrde Danmark och Norge till år 1523)
År 1517 startade Kristian II krig mot svenskarna, som leddes av riksföreståndare Sten Sture. År 1520 invaderade de danska soldaterna Stockholm, varefter Sten Sture dödades. Kristian II var nu kung över Kalmarunionen. När han avrättade 82 svenska adelsmän ledde det emellertid till ett uppror, som år 1521 kostade honom makten i Sverige.
Varför upplöstes Kalmarunionen?
Svenskarna dödade unionen
Efter Margaretas död år 1412 levde unionen vidare, men när Erik av Pommern tog över makten växte missnöjet med Kalmarunionen, i synnerhet i Sverige.
År 1416 förklarade kung Erik av Pommern greve Henrik IV av Holstein krig för att erövra hertigdömet Slesvig.
Kriget ledde till höjda skatter, vilket fick svenskarna och danska bönder att göra uppror. År 1439 avsattes Erik av Pommern och året efter hämtades Kristofer av Bayern av adeln till Norden för att bli unionens nye kung.
Kalmarunionens nye kung förde flera krig i Nordtyskland å Danmarks vägnar. Det gjorde att Sverige fick svårare att bedriva handel med Tyskland, dess viktigaste marknad.
Efter Kristofers död år 1448 hade Sverige och Norge fått nog. De valde en egen kung, Karl Knutsson, som förklarade Danmark krig år 1451.
Under Stockholms blodbad lät Kristian II avrätta 82 svenska adelsmän. Bilden är ett kopparstick från år 1676, graverat från ett träsnitt från år 1524, som den svenske upprorsledaren Gustav Vasa lät framställa som ett led i propagandan mot Kristian II.
Under de följande årtiondena försökte flera danska kungar krossa svenskarna genom diverse fälttåg och belägringar, men med begränsade framgångar.
År 1497 lyckades kung Hans ta makten över Sverige. Han styrde som unionskung över Danmark, Norge och Sverige, men efter fyra år kastades han ut ur Sverige.
År 1513 kom Kristian II till makten i Norge och Danmark. Inbördes stridigheter i Sverige gjorde att han år 1520 också kunde ta makten i Sverige.
Senare anklagade Kristian II ett antal svenska adelspersoner för att vara kättare. Den 8 och den 9 november lät han avrätta 82 svenska adelsmän och präster under Stockholms blodbad.
Avrättningarna ledde till ett omfattande uppror, så redan året efter förlorade kungen herraväldet över Sverige. År 1523 lät den svenske upprorsledaren Gustav Vasa utropa sig till Sveriges kung.
Därmed var Kalmarunionen stendöd.