Hovskandaler: Sju gånger då passionen tog makten

2. Älskaren fick Maria Stuart på fall

Hon var vacker, den skotska drottningen Maria. Och vacker var den man hon gifte sig med. Vid första anblicken.

För efter bröllopet år 1565 visade det sig att det bara var fasaden som var snygg – Darnley hade en osedvanligt dålig karaktär: Han drack och gick ofta till prostituerade.

När Darnley dödade Marias privatsekreterare av svartsjuka och vrede fick hon nog. Drottningen sökte beskydd hos James Hepburn, earlen av Bothwell.

När sedan Darnley mördades året därpå ryktades det om att earlen låg bakom – och möjligen även Maria. När de två gifte sig några veckor efter mordet bekräftades alla misstankar. Skottarna var rasande och Maria för­lorade stödet från sina annars lojala undersåtar.

Hon spärrades in på ett slott och tvingades ge upp tronen till förmån för sin son. Maria sökte hjälp hos sin kusin, den engelska drottning Elisabet I, men blev i stället hennes fånge och hamnade på schavotten för konspiration mot den engelska tronen.

Earlen flydde till Danmark men greps. Han tillbringade sina sista dagar i fängelse­källaren på Drags­holms slott, där han blev psykiskt sjuk och dog.

3. All makt till älskarinnan

”Här vilar en som i tjugo år var jungfru, i sju år hora och i åtta år koppler­ska.” Så sjöng parisarna år 1764 i sitt avsked till historiens mest kända kungliga mätress, Madame de Pompadour. Fram till sin död var hon Ludvig XV:s älskarinna och hans närmast förtrogna.

Redan när den vackra kvinnan kom till Versailles­ år 1745 ställde hon till med skandal. Hon var inte adlig och det fick hovet att rynka på sina pudrade näsor.

Egent­ligen hette hon Jeanne Antoi­nette Poisson, och trots att hon var gift och hade två barn såg hennes mor till att dottern ”av en slump” närva­rade på fester där kungen deltog. Snart kom anbuden.

Under de första åren tillbringade kungen både dagar och nätter i hennes sällskap. Förutom att ge kungen sexuell tillfreds­ställelse följde hon med på jakt, teater, musik och dans.

Men som älskarinna hade Madame de Pompadour en stor svaghet, med tiden blev hon nämligen oförmögen att njuta av nöjena i sänghalmen.

Hon övergav sin plats mellan de kungliga lakanen och försåg i stället Ludvig XV med en aldrig sinande ström av älskarinnor. Själv blev hon kungens närmaste rådgivare.

Därför var det egentligen Madame de Pompadour som styrde händelserna under sjuårskriget åren 1756–63. Hon följde noga alla trupp­rörelser på stora militär­kartor. I fransmännens ögon var det därför också hennes fel att Frankrike led ett svidande nederlag.

Madame de Pompadour var själv djupt besviken och eftersom hon dessutom led av tuberkulos drog hon sig tillbaka från poli­tiken. Den berömda mätressen var sjuk och olycklig och dog bara 42 år gammal.

4. Kungen valde Anna framför påven

Som hustru till Englands Henrik VIII hade drottning Katarina vant sig vid sin mans eskapader. Men när kungen kastade lystna blickar på hovdamen Anna Boleyn förändrades allt.

Henrik VIII utsåg Anna till den som skulle föda honom den son han så innerligt önskade sig. Katarina hade ju ”bara” skänkt honom en dotter.

Men drottningen vägrade skiljas och Henrik VIII tvingades gå till påven i Rom för att upphäva äktenskapet. Innan han fått något svar hann dock Anna bli gravid och kungen gifte sig därför med henne i all hast.

Nästa steg var att göra sig själv till överhuvud för den engelska kyrkan och få ärkebiskopen av Canterbury att upphäva äktenskapet med Katarina. Därmed bröt han med påven i Rom.

Affären blev en stor skandal och var omtalad i hela Europa. Anna kröntes och solade sig i kungens glans, men även det skulle få ett slut. När inte heller hon kunde skänka kungen den önskade sonen började han se sig om efter en ny drottning.

Henrik VIII påstod att Anna hade förhäxat honom och anklagade henne för otrohet med flera olika män. Den 19 maj år 1536 halshöggs Anna Boleyn, och bara elva dagar senare gifte sig Henrik VIII med Annas hovdam, Jane Seymour.

5. Ludvig I gav upp sitt rike

Den välskapta Lola Montez dansade sig genom Europa. Hon förde sin kropp på ett sätt som fick hormonerna att spritta hos både unga och gamla män. En av de hormonstinna männen var den åldrande bayerske kungen Ludvig I.

Efter en föreställning i München år 1846 bjöd kungen in Lola att stanna i staden som hans särskilda gäst, och han blev en flitig besökare på hennes hotellrum.

Ludvig I var redan tämligen impopulär hos sina undersåtar. De politiska strömningarna från franska revolutionen genomsyrade Europa och nådde även Bayern.

Kungens affär med den lösaktiga dansösen väckte ännu mer missnöje. Snart började folket på stadens gator att ropa och kasta hästlortar efter Lola.

När en grupp studenter från universitetet råkade i luven på varandra på grund av Lola, grep Ludvig I in och stängde universitetet. Det fick både studenter och andra Münchenbor att protestera mot den impopuläre kungen.

Lola flydde från staden, men demonstrationerna fortsatte. Mitt upp i alltihop abdikerade kungen och läm­nade över tronen till sin son för att följa älskarinnan.

Protesterna fick ny glöd när det började ryktas att Ludvig tänkte ta såväl pengar som kronjuvelerna med sig. Kronprinsen, som nu blivit kung, lyckades dock övertala sin far att ge upp Lola och stanna kvar.

Kungens affär med dansösen varade i femton månader. Priset: hela kungariket.

6. Prinsessan portades från sin kröning

Äktenskapet mellan den brittiske Georg IV och Karolina av Braunschweig var dömt att misslyckas.

Trots att han fann sin blivande hustru både motbjudande och ohygienisk tvingades Georg år 1795 gifta sig för att bli kvitt en stor skuld. Och det blev inte bättre av att han redan var hemligt gift.

Även Karolina tyckte att hennes tillkommande var frånstötande och kungens privata korrespondens avslöjar att paret hade få intima stunder. De bodde var för sig, omgivna av sina älskare respektive älskarinnor.

År 1814 lämnade Karo­lina landet och reste genom Europa där hon samlade på sig skulder och älskare. Men hon hade inte gett upp drömmen om tronen. När Georg skulle krönas till kung år 1820 kom Karolina tillbaka för att göra anspråk på drottningtiteln.

Hovet kämpade för att hålla henne borta medan kungen försökte få sina ministrar att upplösa äktenskapet. De lyckades inte. I stället avvisades Karolina vid kyrkporten när kröningen skulle äga rum.

Samma kväll blev Karo­l­ina sjuk. Hon kräktes, fick hög feber och avled.

Dödsorsaken är än i dag oklar men Karolina var helt övertygad om att hon blivit förgiftad av Georg. Hennes gravsten fick inskriptionen: ”Här vilar Karolina, den sårade drottningen av England.”

LÄS OCKSÅ: Paparazzosvärm fångar lady Diana i dödsögonblicket

7. Wallis fick kungen men inte kungariket

Kung Georg V var sur, kronprins Edvard hade nämligen fått dåligt rykte på grund av sina affärer med en rad gifta kvinnor. ”När jag är död kommer den här mannen att ha förstört allt för sig själv inom ett år”, sade kungen till sina närmaste.

En av prinsens gifta kvinnor var Wallis Simpson som levde i sitt andra äktenskap. För Edvard och Wallis utvecklades flirten till kärlek, men den gamle kungen ville inte veta av Wallis.

Några poliser som hade sänts ut av kungen för att skugga paret skrev i en rapport: ”Kvinnan ser ut att ha prinsen lindad runt sitt lillfinger.”

Efter att Wallis skilt sig år 1935, och den gamle kungen dött året därpå, var paret redo att inta sina platser som kung och drottning.

Men de stötte på massivt motstånd från både allmänhe­ten och kyrkan. Wallis betraktades som ett allt igenom opassande parti men Edvard kunde inte föreställa sig ett liv utan henne. Han såg ingen annan utväg än att abdikera.

Efter bara elva månader som kung överlät han tro­nen till sin bror Georg, gifte sig med Wallis och slog sig ner i Frankrike. Där levde paret tillsammans fram till Edvards död 1972.