Det Kongelige Bibliotek
Kopparstick av Harald Blåtand från 1685

Harald Blåtand gjorde Danmark kristet

Harald Blåtand är en av de mest legendariska kungarna i Danmarks historia. Under sin regeringsperiod från cirka 958 till 987 uppförde hann fem ringborgar, erövrade delar av Norge och gjorde danerna kristna.

Vem var Harald Blåtand?

Harald Blåtand var Danmarks kung från omkring 958 till cirka 987, och få regenter i den danska regentlängden har en lika imponerande meritförteckning som den respektingivande vikingen.

Han tog makten i hela Danmark efter att ha tagit över tronen från sin far, Gorm den gamle. Han erövrade delar av Norge, stred med den tyske kejsaren om herraväldet över Sønderjylland, och i kungastaden Jelling uppförde han de berömda gravhögarna och den första kyrkan i Danmark.

Harald Blåtand var en mäktig kung, som lyckades samla tillräckligt med stöd för att genomföra stora prestigeprojekt.

Under sin regeringstid byggde han ut fästningsanläggningen Danevirke och lät uppföra fem ringborgar, som stärkte Danmarks försvar mot angrepp utifrån.

Flygfoto av vikingaborgen Trelleborg

Harald Blåtand uppförde bland annat vikingaborgen Trelleborg, som var en stor fästning byggd på ett smalt näs med åar på båda sidor, vilket gjorde den nästan ointaglig. Trelleborg bestod av en inre ringvall samt en så kallad förborg. Den innersta vallen tros ha varit 17 meter bred och 5 meter hög och uppförd av 25 000 kubikmeter jord, sten och timmer.

© Nationalmuseet, Danmark

Harald Blåtand döpte Danmark

Harald Blåtands kanske största bedrift var dock att låta sig döpas och göra Danmark kristet. Som det står på den största av de båda Jellingstenarna:

”Kung Harald lät resa dessa stenar efter Gorm sin fader och efter Tyra sin moder – den Harald som vann sig hela Danmark och Norge och gjorde danerna kristna.”

Harald Blåtand döptes cirka år 965, vilket gjorde honom till den förste kristne kungen i Danmark.

Enligt de historiska krönikorna lät han sig döpas efter att ha bevittnat hur den kristne munken Poppo höll glödande järn i sina bara händer utan att skadas.

”Miraklet” var enligt Poppo ett bevis för att Gud existerade, och Harald Blåtand blev alltså övertygad om Guds och Jesus Kristi gudomliga storhet.

Omvändningen av hans undersåtar skedde dock inte från en dag till nästa, och det var först mot slutet av vikingatiden, omkring år 1050, och åtskilliga årtionden efter hans död, som de flesta vikingarna hade blivit kristna.

Harald Blåtands hemvist omgärdades i många år av mystik, men år 2013 slog Nationalmuseet i Danmark fast att den betydelsefulle kungen levde i Jelling.

Utgrävningar visar nämligen att en väldig, 1,4 kilometer lång palissad, som omger Harald Blåtands kungsgård, uppfördes år 968 – alltså mitt under hans regeringsperiod. Enligt arkeologer visar fyndet att Harald Blåtand bodde i Jelling.

Vad är Jellingstenarna?

Jellingstenen är ett dopbevis

Jellingstenarna är två runstenar, som båda härrör från 900-talet och står utanför Jelling kyrka i södra Jylland i Danmark.

Den minsta Jellingstenen är äldst, och restes av Harald Blåtands far, kung Gorm den gamle, som ett minnesmärke över hans hustru, drottning Tyra Danebod.

Stenen har daterats till omkring år 950. Det gör stenen till den äldsta bevarade danska källa som nämner beteckningen ”Danmark”.

Jellingstenen

Ena sidan av den stora Jellingstenen pryds av ett djur som slåss med en orm, vilket är en typisk symbol från vikingatiden. Den andra sidan markerar övergången till kristendomen med en bild av en Kristusliknande figur.

© Nationalmuseet, Danmark

Den största Jellingstenen restes troligen omkring år 965 av Harald Blåtand till minne av föräldrarna. Runskriften på stenen berättar hur han enade det danska riket och gjorde det kristet.

Den största Jellingstenen brukar kallas för Danmarks dopbevis, eftersom det är den äldsta källan som uppger att landet är kristet.

Hur dog Harald Blåtand?

Harald Blåtand dog av pil i baken

Harald Blåtand uppförde ett monument över sina föräldrar av kärlek, men förhållandet till hans egen son Sven Tveskägg var lindrigt uttryckt ansträngt.

Sven Tveskägg kritiserade ständigt pappan och ville ta över makten från den gamle kungen.

Harald Blåtand vägrade, och snart var far och son inbegripna i en dödlig fejd om Danmarks tron.

Under hårda strider på den danska halvön Helgenæs omkring år 987 blev Harald Blåtand dödligt sårad.

Det finns två olika historier om hur det gick till.

I Saxos Danmarkskrönika står det: ”Harald på Helgenæs (Harald Blåtand, red.) uträttade sina behov. Då sköt en av Svens (Tveskägg, red.) män, Toke, kungen i baken. Han blev sårad och fördes till sina fränder på Jomsborg, där han avled. Han begravdes i Roskilde i den kyrka han själv hade låtit bygga.”

Enligt Jómsvíkinga saga (jomsvikingarna var en dansk krigarorden som lydde under kungen, red.) blev Harald Blåtand sårad på Bornholm.

Där står det: ”Harald om aftonen stod på knä vid ett bål för att värma sig, när Svens fosterfader Palnatoke kom dit. Han lade nu en pil på strängen och sköt mot kungen, och de flesta män med kännedom om saken berättar att pilen träffade i baken på kungen och passerade genom honom och kom ut genom munnen, och kungen föll genast död till marken. Kung Haralds lik jordfästes i Roskilde.”