Mohammad Riza Pahlavis fest, 1971

Följ med till världens dyraste fest

År 1971 firar shahen av Iran sitt rikes 2500-årsdag med en fest av historiska dimensioner. Han bjuder 600 gäster, bygger en motorväg och uppför en stad för festen, men de enorma utgifterna kommer att kosta honom tronen.

År 1971 firar shahen av Iran sitt rikes 2500-årsdag med en fest av historiska dimensioner. Han bjuder 600 gäster, bygger en motorväg och uppför en stad för festen, men de enorma utgifterna kommer att kosta honom tronen.

Getty Images

Shahen av Iran inleder 1970 förberedelserna för firandet av sitt rikes 2500-årsjubileum.

Hans företrädare kung Kyros, Dareios och Xerxes var starka regenter, och shahen ser chansen att putsa upp sin egen image med hjälp av det forna Persiens storhet.

Med en extravagant fest vill han bevisa att Iran inte bara är på väg att återfå sin forna styrka, utan även är på god väg att bli en modern nation med högteknologi och jeansklädda medborgare.

Genom att ta emot besök av kungar och presidenter från hela världen ska hans vacklande regim samtidigt legitimeras.

Mohammad Riza Pahlavi och hustru

Mohammad Riza Pahlavi blev shah av Iran år 1941. Firandet av perserrikets 2500-årsjubileum sammanföll med hans eget trettioårsjubileum.

© Getty Images

Shahen har bestämt att jubileet för kung Kyros kröning ska äga rum i mitten av oktober 1971 – trots att flera historiker påpekar att han träffar ungefär trettio år fel med årtalet.

Monarken pekar ut Persepolis som fond för ”den vidunderligaste fest världen någonsin upplevt”. Där – i öknen trettio mil norr om Persiska viken – låg en av de persiska kungarnas huvudstäder.

Nu finns där endast ruiner fyllda med ormar och skorpioner.

Utmaningar av det slaget är emellertid inget problem att övervinna med pengarna från Irans växande oljeindustri, anser shahen, som vill uppföra en tillfällig jetset-stad med inspiration från sagosamlingen Tusen och en natt – komplett med breda boulevarder, plaskande fontäner, gröna skogar, kvittrande fåglar och färgsprakande rabatter.

Hovet skickar inbjudningar till världens alla hörn.

Gästlistan till den tre dagar långa festen är lika lång som spektakulär.

Hovet skickar inbjudningar till världens alla hörn – till kungar och drottningar, prinsar och prinsessor och till presidenter och premiärministrar från kommunistiska såväl som kapitalistiska länder.

Shahen är redan impopulär bland många vanliga iranier, eftersom han i rasande fart försöker stöpa om sitt land efter västerländsk förebild och hävdar att religion hindrar hans folk från att utvecklas.

Efter hand som detaljerna om den extravaganta festen sipprar ut växer vreden mot hans regim.

Småkryp förgiftas från luften

Shahen ger 1970 sin hovminister och högra hand, Asadollah Alam, i uppgift att planera de omfattande festligheterna med anledning av 2500-årsjubileet för kung Kyros kröning.

Kyros grundade mer än 500 år före Kristus det mäktiga riket Persien, som Iran då kallades.

Även shahens hustru, drottning Farah Diba, är djupt engagerad i arbetet med att arrangera en överdådig fest mitt i ökensanden – och utmaningarna är enorma: allt måste införskaffas utifrån och byggas upp från grunden, men först måste infrastrukturen förbättras.

Gästerna kommer att anlända med flyg från hela världen, så i staden Shiraz sex mil söder om Persepolis låter shahen uppföra en internationell flygplats.

Han låter sedan bygga en motorväg, så gästerna snabbt kan nå Persepolis ruiner. På shahens befallning ska forntidsstaden förvandlas till en idyllisk oas fylld av fågelkvitter.

Inom en radie av tre mil från ruinstaden flygbesprutas därför området för att få bukt med alla oönskade små och större djur.

Några dagar senare samlar arbetare upp vagnslaster med döda giftormar, ödlor, skorpioner och stora spindlar från den torra marken.

30 kockar från topprestaurangen Maxim’s i Paris.

Påfåglar på en botten av kanderad frukt var festmiddagens höjdpunkt. Inuti låg glaserade vaktlar.

© Getty Images

Fransk kokkonst

Galamiddagen den 14 oktober 1971 var jubileumsfestens klimax. Det vankades utsökta delikatesser från det franska köket tillagade av trettio kockar från topprestaurangen Maxim’s i Paris.

Maten serverades av omkring etthundratjugo servitörer, som handplockats från bland annat Hôtel de Paris Monte-Carlo i Monaco och Badrutt’s Palace Hotel i St. Moritz i Schweiz.

Dagarna före galamiddagen transporterade det iranska flygvapnet in sammanlagt arton ton mat – däribland 2700 kilo kött, 1280 kilo fågel och vilt samt trettio kilo kaviar – till ökenstaden Persepolis.

Vid varje kuvert låg en liten, blå bok med festmenyn, så gästerna visste vad de skulle få sätta tänderna i.

Trädgårdsarkitekter och trädgårdsmästare anlägger en golfbana och planterar mer än 15000 cypresser, 50000 nejlikor och ändlösa rader av petunior och ringblommor i öknen.

Shahen och hans drottning besöker regelbundet Persepolis för att följa projektets framsteg, och under de sista, hektiska månaderna före festen skjuter dessutom en överdådig tältstad upp ur sanden.

Shahen har anlitat det välrenommerade franska företaget Maison Jansen för att skapa en passande inkvartering till gästerna – hovets enda krav är att de inbjudna ska ha ”känslan av att befinna sig i ett palats”.

Den känslan får festdeltagarna, som ska bo i femtio runda, luftkonditionerade hus förklädda till tält med guldinfattade dörrar, marmorbadrum, himmelssängar och en ståtligt möblerad salong.

Värdfolket har även tänkt på de små detaljerna: från en byrålåda kan gästerna förse sig med magsyradämpande Alka-Seltzer-brustabletter och Tampax-tamponger.

Till frukost kommer de att kunna serveras precis vadhelst de känner för – från ägg och yoghurt till inlagd sill och rått kamelkött.

Död sparv

50 000 sparvar importerade från Spanien dog av törst efter festen

© Shutterstock

Mat och sparvar flygs in

Just bespisningen är ett kapitel för sig.

För den uppgiften har shahen anlitat den världsberömda franska restaurangen Maxim’s, som får stänga i nästan två veckor, medan kockar, vinkypare, konditorer och servitörer sliter i Iran.

Från Paris lyfter hösten 1971 etthundra transportflygplan lastade med årgångsviner och tonvis med mat – från gräslök och persilja till lamm och fågel.

Med i lasten är etthundrafemtio ton köksutrustning samt stora isblock, som ska krossas och användas för att kyla champagnen.

Omedelbart innan festen ska börja anländer en sändning sparvar från Spanien – totalt femtiotusen.

Med sitt kvittrande ska de små fåglarna sprida trivsel i sagostaden, som av säkerhetsskäl är omgiven av taggtrådsstängsel diskret placerade bakom långa rader av träd.

Champagnen är kyld, och tältstaden står färdig med en interiör som är som klippt ur en inredningstidning.

Mer än sextio kungligheter och statschefer har tackat ja till inbjudan. Den etiopiske kejsaren Haile Sellassie, Jordaniens kung Hussein och president Tito från Jugoslavien hör till de som kommer.

De nordiska kungahusen delar på ett SAS-plan, så Danmarks kung Fredrik IX och drottning Ingrid, den norske kungen och Sveriges kronprins Carl Gustaf kan anlända ståndsmässigt.

Till shahens förtret har åtskilliga ledare från de största länderna i väst avböjt. Somliga uteblir av politiska skäl – shahen är en kontroversiell figur – andra av rädsla för terrordåd.

Video: Se den extravaganta tältstaden inifrån

Till de sistnämnda hör USA:s president, Richard Nixon, vars stab har ifrågasatt säkerheten. I stället ska vicepresident Spiro Agnew representera USA.

Inte heller den franske presidenten Georges Pompidou deltar.

”Om jag dök upp skulle de förmodligen bara utse mig till hovmästare”, säger presidenten skämtsamt till en journalist – med hänvisning till att så många fransmän från restaurangen Maxim’s ska passa upp på de fina gästerna.

Kejsare rastar sin hund i pyjamas

Tio dagar in i oktober 1971 är allt klappat och klart.

Champagnen är kyld, tältstaden står färdig med en interiör som är som klippt ur en inredningstidning, och ett gigantiskt galatält med kristallkronor under ett tak av glänsande siden står klart att ta emot de fina gästerna.

På den nyanlagda flygplatsen i Shiraz är det hektiskt. På kvällen måndagen den 11 oktober och på morgonen den 12 oktober 1971 anländer festdeltagarna i privata eller chartrade plan och tas emot på röda mattor av shahen och hans drottning.

På flygplatsen väntar en flotta av tvåhundrafemtio fabriksnya, skottsäkra Mercedes-limousiner på att föra gästerna via den nyanlagda motorvägen till Persepolis, där kungligheter och presidenter inkvarteras i sina tältsviter.

Det danska regentparet ska bo på Asienväg nummer fem, i granntältet bor Belgiens kung Baudouin och drottning Fabiola, och mittemot bor den 79-årige etiopiske kejsaren Haile Sellassie tillsammans med sin lilla hund – chihuahuan Cheecheebee – vars diamanthalsband glittrar i ökensolen.

Kort efter ankomsten är det som om de prominenta camparna faller in i en avslappnad rutin.

På morgonen rastar kejsar Sellassie – iförd endast pyjamas – sin hund mellan tälten, den danske kungen sitter utomhus och röker pipa, medan Greklands kung Konstantin släntrar förbi för att hälsa hjärtligt på furstinnan Grace och furst Rainier av Monaco.

Alla verkar mingla med alla.

Shahens feststad, 1971
© Getty Images

Festsalen syddes av siden

Förberedelserna för den historiska ­festen tog ett år, och shahen anlitade inredningsarkitekter från det franska företaget Maison Jansen för att bygga en hel stad vid Persepolis.

Arkitekterna lät sig inspireras av ett ståtligt tältläger från 1520 – Camp du Drap d’Or (”Guldbrokadlägret”) – vid Calais i Frankrike.

Där hade den franske kungen Frans I och den engelske Henrik VIII mötts för en fredskonferens. Shahens feststad uppfördes som ett ­pentagram med springvatten och fem boulevarder flankerade av skog.

Stadens femtio lyxiga tält var förbehållna kungligheter och presidenter. Resten av gästerna – ambassadörer, hovfolk och övrigt följe – inkvarterades på hotell i bland annat staden Shiraz sex mil därifrån.

”Kommunisterna och kapitalisterna kommer förvånansvärt väl överens med varandra”, konstaterar en av de inbjudna journalisterna.

Gästerna vinkar och ler åt varandra eller småpratar vid springvattnet, och en härskara av tjänare ilar från tält till tält med gåvor och inbjudningar, som överlämnas på silverbrickor.

I lägrets skönhetssalong får kvinnorna hjälp med att sätta upp håret och sminka sig, och ett klubbtält med kasino, bar och mjuka, inbjudande skinnsoffor är rena dragplåstret, så där är säkerhetspersonalen extra uppmärksam.

Tältstadens taxi, 1971

Tältstadens eldrivna taxifordon körde runt gäster som hade svårt att gå eller körde kungligheter till den golfbana som anlagts i stadens utkant.

© Getty Images

En vakt kontrollerar gästerna vid ingången och hejdar en enkelt klädd, äldre herre och ber att få se hans ID-papper.

Mannen rotar i fickorna, rycker på axlarna och gör en ansats att fortsätta in i tältet, men föses hårdhänt ut.

Vaktens ansiktsfärg antar blixtsnabbt en gråvit ton, när en gäst påpekar att mannen är den danske kungen.

En av de inbjudna, den amerikanske vicepresidenten Spiro Agnew, håller låg profil i sin tältsvit. Han har drabbats av akut magsjuka, ”shahens hämnd”, som somliga skämtsamt säger.

Sandstorm skapar panik

Till ljudet av en hederssalut med etthundraen kanonskott inviger shahen tisdagen den 12 oktober festligheterna.

Stående vid Kyros II:s grav i Pasargadae, som ligger cirka åtta mils bilfärd norr om Persepolis, håller han ett högtidligt tal.

”Kyros! Store kung, kungarnas kung. Historiens odödlige hjälte, fadern över världens äldsta imperium. Efter 2500 år vajar den persiska flaggan lika stolt som under din storhetstid. Vila i frid, oh Kyros, du store kung, för vi är vakna, och kommer alltid att förbli vakna”, säger shahen, som har Farah Diba vid sin sida.

I månader har den iranska drottningen haft fullt upp med att få allt att klaffa, och shahens redan tidigare modellslanka hustru är ännu smalare än vanligt.

Under tiaran av guld och diamanter är hennes ansikte blekt – enligt ett reportage i tidningen The Washington Times lyckas den perfekta sminkningen inte dölja påsarna under ögonen.

Berömda gäster på shahens fest, 1971

Vid honnören satt bland andra furst Rainier av Monaco (längst t.v.), brittiske prins Philip och 25-årige Carl ­Gustaf, Sveriges kronprins.

© Abbas/magnum photos/ritzau scanpix

Festens absoluta höjdpunkt är galamiddagen, som hålls på kvällen torsdagen den 14 oktober. Alla har på sig sina finaste kläder och står i kö för att skaka hand med värdparet, när en sandstorm hotfullt närmar sig.

Bekymrade för hår och tiaror pressar gästerna på för att komma in inomhus, innan stormen når fram. De sista – och minst viktiga – av de sexhundra gästerna får håret tillrufsat av kraftiga vindbyar, innan de hinner in.

När gästerna väl har skakat hand med värdparet kliver de in i en dröm. Oändliga sjok av rosa och blått siden täcker väggar och tak, och från taket dinglar mängder av kristallkronor, medan sandstormen rycker i tältduken.

Lyxtälten från shahens fest, 1971

Tälten var hundra kvadratmeter stora och individuellt inredda, men alla hade två ­sovrum med himmelssäng, två badrum dekorerade med toskansk marmor, en överdådig ­salong med plats för tolv personer plus ett kontor med kontakt med hemlandet via satellittelefon.

© Getty Images

Medan de mindre betydelsefulla gästerna placeras vid mindre bord, ska de finaste sitta på samma långsida vid det sjuttio meter långa honnörsbordet, som ringlar sig genom tältet.

Platserna fördelas efter rangordning och år på tronen:

Etiopiens Haile Selassie är den monark som suttit längst, så han får hedersplatsen vid sidan av Farah Diba, medan Danmarks Ingrid, som har varit drottning i tjugofyra år, får äran av att ha shahen som bordsherre – ”sagostadens förstadam”, skriver danska tidningar lyriskt.

2500 flaskor champagne står klara

Under middagen går samtalet trögt. Enligt den amerikanska tidningen Los Angeles Times har gästerna förbluffande lite att prata om, i varje fall innan vinet serveras.

Shahen har köpt rikligt med årgångsvin – 2500 flaskor fransk champagne och 2000 flaskor bordeaux.

”De flesta har stenansikte”, rapporterar tidningens reporter, som berättar att tystnaden är besvärad.

Gästerna vet dessutom med sig att minsta misstag kablas ut över hela världen, för shahen har anlitat ett tv-team för att filma festen, så att klipp från tältet kan komma med i den långa dokumentär om jubileet som håller på att produceras.

Persepolis

Under tvåhundra år förskönades Persepolis med palats och ­utsökta reliefer, som vittnade om Persiens storhet.

© Shutterstock

När middagen avslutas strax efter midnatt kan köket konstatera att endast en fjärdedel av maten ätits upp.

Redan innan de satte sig till bords har till exempel Tito och Sellassie ätit sig mätta – den jugoslaviske diktatorn åt en kalkon till lunch, den etiopiske kejsaren en anka.

Flera av gästerna har dessutom fått akuta problem med att hålla balansen. Två tjänare stöttar Nikolaj Podgornyj och får i det närmaste bära ordföranden i Högsta sovjets presidium till hans tält, medan resten av sällskapet gör sig redo att beskåda festfyrverkeriet.

Somliga somnar i väntan på att föreställningen ska börja, bland andra den danske kungen, som snarkar högljutt, tills hans adjutant knuffar till honom.

Demonstranter protesterar

Nästa eftermiddag avslutas festligheterna med en gigantisk parad framför ruinstaden, då hela perserrikets historia rullas upp.

Solen gassar skoningslöst över åskådarna, som tar skydd under parasoller, medan de ser den spektakulära showen.

I en och en halv timme defilerar den ena processionen efter den andra förbi med tvåtusen iranska soldater i historiska dräkter.

Tjugo vattenbufflar, sjuhundra hästar och tjugosex kameler ingår också i uppvisningen, som ackompanjeras av en militärorkester.

Gigantiska skepp på hjul ”seglar” förbi shahen och hans gäster, men trots all pompa och ståt börjar flera gäspa och blinka med ögonen. Världens största fest har tagit på gästernas krafter.

Demonstranter i Teheran, 1978

1978: Rasande demonstranter bränner shahens porträtt på Teherans gator.

© Getty Images

Utgifterna gjorde ­shahen sårbar

Priset för en bra fest är ofta en rejäl huvudvärk – och för shahen blev eftersmaken extra bitter.

Kombinationen av en hemlig festbudget på någonstans mellan en och en halv och sju miljarder kronor i dagens ­penningvärde, en fattig befolkning och en repressiv regim gav shahens motståndare vind i seglen.

Feståret 1971 levde omkring hälften av den iranska befolkningen i djup fattigdom, och i takt med att planerna för den extravaganta festen blev kända höjdes en kör av kritiska röster.

Till de argaste motståndarna hörde ayatolla Khomeyni, som shahen 1963 hade tvingat i exil.

I radiosändningar från Irak rasade Khomeyni mot jubileumsfesten, som han kallade ”djävulens festival”.

I ayatollans ögon var festen motbjudande överdådig och omoralisk, och han uppmanade iranierna att protestera mot shahens förakt för islam och fjäskande för västvärlden.

Under 1974 försvagades shahen av svår cancer, vilket gradvis tvingade honom att släppa greppet om makten, och 1979 drevs han ut ur landet av ayatolla Khomeynis islamiska revolution.

Han avled året därpå.

Samtidigt protesterar iranier i utlandet mot shahens spenderande.

I San Francisco förstörs Irans konsulat av en bomb, men ingen demonstrerar mot festen i Iran, för shahen har låtit gripa potentiella orosstiftare i förväg och dessutom stängt alla universitet.

När gästerna rest hem härskar tystnaden på nytt i Persepolis. Även fågelkvittret har tystnat.

Medan festdeltagarna har skålat i champagne och dyra viner har de femtiotusen sparvarna förgäves letat efter något att dricka och till slut fallit till marken – döda av törst.