Despoten från Österlen
Den bastanta stenborgen Glimmingehus minner än i dag om sin hårdföre danske länsherre: riksrådet, amiralen och sjörövaren Jens Holgersen. Hans behandling av Gotlands befolkning var så hård att kungen fick gripa in.

Jens Holgersen med Glimmingehus i bakgrunden.
Sankt Eriksdagen den 18 maj var en stor kyrkohögtid i Sverige år 1506. Då firades helgonkungen Erik den helige rejält. I det småländska kustsamhället Pataholm några mil norr om Kalmar tycktes det istället som om undergången hade kommit.
Den fruktade danske kaparen och länsherren på Gotland, Jens Holgersen, hade landstigit med sina män som nu härjade vilt på platsen. De brände gårdar, roffade åt sig krigsbyte och attackerade den vilt flyende befolkningen. De män som inte hann undan höggs i bitar, medan kvinnor och barn kastades levande på elden.
Nyheten om händelserna nådde riksföreståndaren Svante Nilsson Sture som gjorde sig beredd att sända flera stridsskepp till Östersjön för att utkräva hämnd på den som där sades bedriva djävulens verk.
Jens Holgersen Ulfstand
Jens Holgersen (Ulfstand) är i dag mer känd som den som lät uppföra en av Nordens bäst bevarade medeltidsborgar, Glimmingehus på Österlen i Skåne. Men under sin livstid var han en fruktad sjökrigare som i början av 1500-talet tveklöst stred mot såväl unionsfientliga svenskar som den tyska Hansan.
Som dansk länsherre på Gotland sög han ut befolkningen genom orimliga skatter och avgifter. Med slottet Visborg i Visby som bas bedrev han också ett ihärdigt kaperi med kungligt godtycke. Hans agerande gav honom efter hand ett grundmurat rykte som skoningslös och brutal tjänare åt kung Hans av Danmark.
Född på Glimminge i Skåne
Jens Holgersen föddes troligen på 1450-talet som son till den skånske väpnaren Holger Hindriksen på huvudgården Glimminge. Släkten var en av de mäktigaste i Skåne och kom på 1520-talet – efter Jens Holgersens död 1523 – att anta namnet Ulfstand, vilket kom av de spetsiga formerna i släktvapnet.
Det Glimmingehus som finns kvar än i dag var ännu inte byggt vid denna tid, utan andra, nu okända, byggnader fanns på platsen.