Uppretad folkmassa lynchade Axel von Fersen
Mobben kastade sig över den utpekade kronprinsmördaren utan att militären ingrep och sorgetåget genom Stockholm förvandlades till ett blodigt kaos. Axel von Fersens död var lika spektakulär som hans liv.

Axel von Fersen söker skydd i Hultgrenska huset.
De första loskorna kom strax efter Liljeholmsbron. Barfota gatpojkar var djärva nog att springa fram till det gyllene ekipaget med den grevliga kronan på taket och spotta mot de sju glasrutorna och de sex lakejerna som i bländvita livréer gick bredvid vagnen, tre på varje sida.
Längre upp på Hornsgatan kastades små kopparmynt ur folkmassan. De präglade metallbitarna studsade mot den hästdragna vagnens glasrutor samtidigt som ropen från åskådarleden ekade: ”Prinsmördare! Prinsmördare!”
Inne i kupén satt Axel von Fersen, ensam och rakryggad. Med sitt långa, grånande hår utslaget, som etiketten föreskrev denna dystra dag. Iförd en svart, fotsid sorgkappa av flanell med Serafimerordens blå band som enda prydnad.
Karl August
Några veckor tidigare hade den danske prinsen Kristian August – som under namnet Karl August valts till ny svensk tronföljare efter Karl XIII – ramlat av sin häst och dött i samband med en truppinspektion utanför Helsingborg.
Nu skulle Karl Augusts kvarlevor föras i procession genom Stockholms gator, och i egenskap av riksmarskalk var det Axel von Fersens plikt att delta i det långa liktåget. Det fanns bara ett problem: enligt elaka tungor hade den danskfödde kronprinsen inte dött en naturlig död, utan blivit förgiftad – av Axel von Fersen.
Anklagelsen var grov i sig men framstod som desto allvarligare eftersom Axel von Fersen den yngre, som han ibland kallas för att skilja honom från hans pappa, tillhörde den verkliga gräddan av det svenska frälseståndet.
Redan som fjortonåring väckte han uppmärksamhet med sin ovanligt resliga gestalt, sina stora ögon, regelbundna ansiktsdrag, sitt sirliga sätt och sin känsla för moderiktiga kläder.
Kvinnornas gunstling
Inte minst kvinnorna lade omedelbart märke till honom när han kom in i ett rum. Något giftermål blev det dock aldrig för Fersen. Orsaken var hans stora kärlek, den franska drottningen Marie-Antoinette. De utvecklade efterhand en mycket nära relation, så nära att han inte kunde förmå sig att gifta sig med en annan kvinna.
Utöver den franska drottningen träffade Axel von Fersen under sitt 54-åriga liv mängder av historiska kändisar – som Voltaire, Napoleon Bonaparte och George Washington.
Fersen blev också överste för ett eget regemente i Paris, general i den svenska armén, medlem av flera svenska regeringar och slutligen riksmarskalk – vilket innebar att vara chef över hovet, ett av de allra högsta ämbetena i dåtidens Sverige.